Hur svårt kan det vara…?

Funderar kring djurhållningen i Sverige med anledning av de fruktansvärda bilderna från olika grisfarmare i landet.

Hur svårt kan det vara att styra upp det här? Visst har länsstyrelsen till uppgift att se till att djurplågeri inte förekommer hos länets mjölk och köttproducenter? Det måste finnas kontrollanter som åker runt och gör oplanerade besök i stior och ladugårdar.

En grupp med spionerande djurrättsaktivister ska inte kunna ta sådana där bilder ens!

Ansvaret för djuren har självklart bonden men som i alla yrken finns det bättre och sämre lämpade individer. Om djuren råkar födas hos en av de sämre lämpade, så måste det finnas någon som tar över ansvaret. Det finns klara och tydliga regler som varje bonde måste följa. Klarar man inte det ska man sluta med djuruppfödning. Gör man inte det så ska länsstyrelsen se till att bonden avvecklar sin verksamhet.

Vi får en vinklad bild där meningen är att vi ska tro att det ser likadant ut hos alla grisfarmare. Men hur ser det ut i verkligheten? Finns det inga glada grisar idag?

Förr i tiden fanns det också bönder som misskötte sina djur och som inte alls var lämpade djurhållare. Men det kanske inte fanns så många alternativa inkomstkällor, man var beroende av djuren. Ofta kanske man hade 2-3 kor en gris, en häst och några hönor. Hur illa man än tyckte om djuren så var man ju tvungen att ta hand om dem. Det fanns inga bidrag att få om dom dog.

Jag anser att bönderna, Lantbrukarnas riksförbund, Länsstyrelsen, och Jordbruksverket inte gjort sitt jobb om bilderna som kablas ut är en skildring av verkligheten. Ska mina skattepengar gå till en drös okompetenta kaffedrickande djurskyddsinspektörer? Då tycker jag hellre vi ger uppgiften till Djurrättsalliansen.