Trampolinist!

Det finns två saker som jag inte tycker borde få finnas.

Tidig semesterperiod samt sista dagen på semestern.

Hur ska man på något sätt nöjt kunna krypa tillbaka in på jobbet när nästan hela sommaren är kvar??? Massor av sol, bad i lagom uppvärma hav och sjöar och sand mellan tårna som man missar när sista semesterdagen är den 18:e Juli. På ett sätt kanske det är bra att återgå till normala rutiner men jag tycker nästan det känns som om jag skulle behöva en vecka till för att varva ner och vila upp mig efter semestern. Och bara orden "sista semesterdagen" gör ju att man får ångest. Nä bort med sånt dumt. Jag lovar att i höstens val lägga min röst på det partiet som kan lova mig detta 🙂

Men sommaren 2010 kommer jag ändå att se som en milstolpe i mitt liv. Fullt jämförbar med att ta körkort, köpa hus eller varför inte bli förälder. Jag har nämligen "badat på det djupa" i Mädan!!!

För er som eventuellt läste min blogg i höstas och minns att jag skrev om två fobier jag har, spindlar och att bada på det djupa i sjöar och hav, kan jag nu meddela att jag verkligen har konfronterat mig med min rädsla och i sällskap av en massa härliga ungar och min man (också härlig) gjort det omöjliga.

Vid 39 års ålder vågade jag äntligen släppa stegen, simma ut från sjöboden och befinna mig i vattnet som är flera meter djupt i flera sekunder ja kanske t o m upp till en minut. Inget hände och jag vågade mig på en liten doppahuvudet dykning också.

Och som om inte detta skulle vara nog stort så tog jag nästa steg (som jag trodde skulle ta minst 39 år till) redan dagen efter och hoppade från trampolinen rakt ut i det läskiga mörka vattnet som kan innehålla precis vad som helst! Och inte bara en gång utan fyra! Ja, nu berodde ju inte det på att jag verkligen ville hoppa fyra gånger utan på att mamma hade lite svårt att fånga mig på bild. Därav denna kopiösa mängd hopp.

Efter att jag glatt skickat ett skryt-sms till min svägerska, som otaliga gånger stått där på stegen med mig och instämt i hur läskigt det är att bada i Mädan, och meddelat den stora händelsen, fick jag till svar, -Är du full? Det var jag nu inte men efteråt firade vi med bubbeldricka på bryggan.

Det bör kanske tilläggas att Jonna, 7 år, gjorde samma bedrift på bara två dagar. De andra barnen är inte heller kloka men det visste jag sen innan.

Men ungar förstår ju inte hur farligt det är nere i vattnet. Det kan ju ligga en gammal stock eller en lurvig sten där nere i djupet och den kan ju helt plötsligt få för sig att anfalla 😉

Nä nu ska jag ta och krypa upp i nått hörn och tycka synd om mig själv. Fy fasen…….sista dagen…….jag som precis kommit igång!