Förkylt

Åh vad det är synd om mig när jag blir sjuk. Jag blir så sjuk så sjuk så sjuk! Ja, jag blir t o m sjukare än en man när jag blir sjuk. Det ni!

Heroiskt kämpar jag mig genom dagen knaprandes Ipren eller Ibumetin eller Alvedon eller vad tusan det nu kan tänkas vara för tabletter som finns i väskan för att användas vid akuta behov. Och kom inte här och snacka om att dom inte hjälper. Ca 3 timmar i taget håller dom mig något så när ovanför ytan och jag känner tydligt när ibuprofenet slutar verka och kroppen produktion av *prostaglandiner ökar och hur jag sakta men säkert släcker ner mina sinnen i takt med att knastret i öronen tilltar, det febervarma kinderna börjar blossa och sandpapperet i halsen ökar kornstorlek.

En annan viktig detalj som gör att jobbet även går att utföra trots snörvlanden och plötsliga nysningar (minst tre i rad) är den lilla grönlysande sekretessknappen som finns på telefonen. Det är klart att dröjer det nån sekund för länge innan kunderna får svar på sina frågor börjar dom ju undra och ett oroligt, -Hallå, är du kvar? hörs i örat. Men ofta kan jag omärkt både hinna trycka in knappen, få upp armen, nysa och dessutom hinna snyta mig utan att den oroliga kunden som mest är upptagen av sin egen sjukdom eller andra funderingar som blott är bagateller i jämförelse med mitt lidande, har hunnit märka något.

När jag som sagt heroiskt har kämpat mig genom hela arbetspasset och klockan barmhärtigt nog talar om för mig att jag kan logga ur så gör jag det på fler sätt än att trycka avsluta på datorn. Jag loggar ur allt och ser gärna till att så många som möjligt får veta hur dåligt jag mår och att jag måste få vila. Det bara skriker, TYCK SYND OM MIG, om mig.

Barn är tacksamma. Dom tycker "synd om" och undviker gärna en sjuk mamma tror jag. Mammor ska vara friska annars kan dom få vara.

Jonas däremot tycks få extra energi. Vet inte om det är för att han tycker jag är patetisk eller om beskyddarinstinkten tar över. Familjen måste räddas från undergång och här ser ni en man att lita. Han kan styra skutan själv trots att delar av bestättningen fallit över bord ;D

Just nu är det inte någon större fara med mig. Ligger på rygg i ett lagom dunkelt rum. Det som irriterar mig mest är en blomfluga som verkar se det som sin livsuppgift att snurra runt min redan nyskänsliga näsa. Den är dessutom helt omöjlig att få ihjäl.  Men annat var det när jag fick vänta onormalt länge på att Jonas skulle hämta mig efter jobbet eller när jag stapplade in från bilen och Sanna spelade Guitar Hero på hög volym eller när Lisas kompis fick för sig att vissla en truddelutt i 10 minuter. Då var det nästan övermäktigt att vara en sjuk Maria Holmlund .

 

*ibuprofen, vilket hämmar kroppens produktion av prostaglandiner, signalsubstanser som ger upphov till smärta, inflammation och feber.