Eftersom jag inte alls tycker det är jobbigt att snart fylla år så tycker jag inte heller det är speciellt konstigt att någon anser det vara dags för mig att börja läsa Hemmets Veckotidning eller köpa kläder ur "City Look".

Det som däremot är konstigt är hur jag reagerade när jag såg eländet ligga på köksbordet i morse när jag vaknade. För sjutton det är 4 mån tills jag fyller tant och förväntas vilja läsa om Prinsessorna på Haga! Hur som helst tog jag med mig tidningen till sängen. Katter som sprungit bort och kommit tillbaka, skrynkliga prinsessor, korsord, recept, orkideer och fråga doktorn. Jag kände mig urgammal och som om inte det vore nog så hade de skickat med en liten City Look katalog i tidningen.

I City Look har alla byxor resår i midjan, alla skor har inbygd brodd, trosorna går upp över naveln och har inbygt inkontinensskydd, strumporna kallas stödstrumpor har halkskydd, BH:arna är superförstärkta och alla krämer döljer eller tar bort åkommor som åderbrock, fläckar och rynkor. Ni förstår kanske att det inte var någon direkt trevlig läsning för en som inte ens fyllt 40. För även om allt det här är toppengrejor så vill jag inte bli påprackad det innan jag själv har förstått att jag behöver det.

Fast å andra sidan kanske det här ses som ett steg i uppvaknandet. Man ska få en liten inblick i vad som väntar. Lite som Kamratpostens fråga spalt. Allt är normalt. Bli inte rädd om du… Nu vet jag ju vad som finns och vart jag ska vända mig för att få hjälp.

Välling-hällan heter numera midje-förlängare eller Lycko-knappen. Ni vet gummibandet man satte i byxorna innan någon visste om att man var gravid. Finns färdiga i City Look.

Självklart har jag läst "tant-tidningar" förr men då har jag lånat mammas och det är en helt annan sak. Tror faktiskt jag köpt en Allers inför nån bussresa eller liknande bara för korsordens skull. Men då har jag gjort det på eget initiativ.

Snart blir det väl som Jörgen säger. Västgöta Textiler skickar kataloger med stödstrumpor och trosor så stora att de behöver ett eget postnummerområde. Folk kommer frivilligt att erbjuda sina sittplatser när jag kliver på en buss, och innan jag vet ordet …av så har jag blivit draftad av PRO.

Jag lyssnar hellre på min klasskompis Susanne…

Det är först när man blir tant som livet börjar..man kan göra precis som man vill, hur man vill, när man vill och klagar nån så ta fram skylten TANTVARNING och klä dig i chockrosa tights…alltid retar det nån!! 😉

Skrev ju för en tid sedan om hur förträfflig motionsformen dans är och gjorde mig lustig över 25+:are i trikåer och att jag skulle följa med Pia på styrdans. Jag är så kaxig ibland och just då i skrivandets stund såg jag nog verkligen hur roligt vi skulle ha och hur jag virvlade runt på dansgolvet.

Självklart hakade Pia på det direkt. Klart jag skulle med! Datum bokades in och jag fick en konstig puls samt en klump i magen. Nu var det j-lar i min låda allvar. Klumpen blev inte mindre när hon gjort klart för mig att, om man är ny måste man ligga i som tusan och bjuda upp själv för att få dansa. Skulle tro att det beror på att man helt enkelt är ett osäkert kort som ingen vill kasta bort värdefull danstid på. Köpa grisen i säcken helt enkelt. Men det är ju just det jag är så inni-baljan dålig på och gruvar mig för. Genast grumlades mina skimrande danskvällsbilder i huvudet av andra bilder där jag sitter ensam vid ett bord men en Loranga och försöker se glad ut fast jag helst vill gråta.

Nu (o)turade det sig inte bättre än att just den fredagen vi bokat in danskväll kommer min bror med familj och hälsar på. Pju…

Fast å andra sidan skjuter jag bara fram det jobbiga. För följa med och dansa ska jag. Det kommer att vara kul det vet jag och efteråt kommer jag vara så stolt så stolt.

Att förlöjliga damer i min egen ålder var också lite dumt tycker jag. Igår deltog jag i något som heter Afro-Power. Ett antal entusiaster och Stöcke IF:s senaste satsning på bybornas hälsa. Vi tog danssteg som hette Jordgolv, Rumpsnurr, Krigare, Frihetssteg, Tvättahåret mm och jag lovar att jag nog såg bra mycket fånigare ut än alla trikåklädda 40 åringar som brukar ställa upp på Dansskolans avslutningsshow. Men å andra sidan har jag inga planer på att visa upp mina nyinlärda danssteg, vare sig på en scen eller på Ersboda Folketshus.

Fast det kanske skulle bli succe?

Ta t ex den långa bilturen till släkt och vänner vid jul och nyår.

Inget av barnen vet vad en Driversdog är förrän stackars mamma, som tomt stirrat på menyerna, lyft barnen, ett efter ett, för att visa på att en Driversdog är, -Typ samma som Denniskorvarna de brukar få hemma på utegrillen varje sommar.

Mamma står där dessutom ensam med barnaskaran eftersom pappa var, ”- Så jä-vla pissnödig” efter att han tankat och kollat lufttryck under tiden mamma slöade och toaköade med alla barnen.

Mamma var trött redan innan de stannade på macken eftersom hon under tiden pappa kört, servat alla de små sötnosarna med allt från apelsinskalning till snutna näsor, samtidigt som hon med jämna mellanrum, de senaste 3 timmarna, fått meddela barnen att de, INTE är framme snart och att pappa snart ska stanna vid en mack men att hon inte vet riktigt när. Och ibland när tålamodet trutit och hennes annars så pedagogiska avledningsmanövrar tyckts sluta fungera, har fått ryta att, -Om ni inte slutar bråka så stannar pappa bilen och ställer av er vid vägkanten!

Mamma hinner lagom få allas mat och betala densamma när pappa kommer släntrande från toan och utbrister, -Så där ja, nu ska det bli gott med lite mat ungar! Fort ut i bilen med alltihop! Mamma får spänna fast ungarna under tiden pappa äter sin hamburgare bara för att spara tid och när mamma själv spänner fast sig inser hon att hon inte kommit ihåg att varken gå på toa eller ens beställa någon mat till sig själv vilket pappa inte tycker gör så mycket för hon kan ju äta av barnens rester, – De orkar ju ändå inte allt. Och toabesöket får du minsann vänta med till nästa stopp för, -Nu är jag klar och vi måste fortsätta för att komma fram ”nån gång”.

Så får det bli och mycket riktigt trillar lillsyrrans korv ner på golvet och hon vägrar äta upp den. Mamma, som är van, torkar snabbt av den med en vaniljdoftande våtservett och pappa säger nöjt, -Vad var det jag sa?

Efter några mil ska kaffekoppen, som pappa drack, ut och även mamma tillåts lätta på trycket vid kanten intill Europaväg 4. Visslande njuter pappa medan mamma pulsar ut i den redan gulfärgade snön, ilsket muttrande med en blöt toarulle i handen som senast låg på golvet i bilen.

När allt är frid och fröjd, barnen slumrat till och mamma lutar sig tillbaka med sin Hänt-i-veckan meddelar pappa att han känner sig lite trött och undrar om inte mamma kan köra sista biten?

Och jag som tänkte skriva om hur synd det är om kassapersonalen på Statoil en nyårsdag…

Eller möjligtvis om den stackars pensionären som ilsket fick vänta i minst 20 min med att betala sina 25 liter bensin och Aftonblad…