Den motvillige monarken

Sist jag fyllde år ansåg min bror att boken ”Den motvillige monarken” var en lämplig present till en 40-åring. Skrattade, tackade och måste väl erkänna att jag varit lite nyfiken på just den boken men skulle inte för mitt liv gå och köpa den själv. Är väldigt, totalt ointresserad av kändisskvaller och kungahus.

Min vän och rojalist, Jörgen, blev måttligt glad när han såg vad jag fått, men tyckte också att jag skulle skriva ett inlägg om boken när jag läst klart.

Boken får tio poäng på en skala 1-10 när det gäller insomningsmöjlighet. Genom tiderna är det nog bara körkortsboken som har kunnat ge kungen en match tror jag. Minus är väl att den aldrig tycks ta slut eftersom jag somnar ifrån den så fort.

I övrigt har jag svårt att se det sensationella med en kung som omger sig med vackra kvinnor och starka drycker. Det har väl alla kungar gjort, i alla tider…

För mig är kungen en fummlig drummel på fel plats och någon det är lite synd om. Hans festande i hemliga lägenheter och på olika klubbar med sina så kallade vänner och lättklädda damer lyfter faktiskt upp honom några hack. Han är inte så tafatt som han verkar.  

Många kan tycka att en så offentlig person måste behärska sig och sköta sig bättre än alla andra. Nu är det ju så att han inte valt att vara offentlig utan födds till det. Du och jag kan ju faktiskt välja vad vi vill göra på dagarna.

Kungen kan inte tänka, -Nu är jag less på det här yrket, tror jag ska utbilda mig till grävmaskinist istället. Då slipper jag dessutom ha 9 miljoner undersåtar nyfiket dreglande över mina eventuella sexuella läggningar.  

Drottningen tyckte säkert inte boken var så rolig läsning men å andra sidan är hon väl inte ”tappe baki en vagn”. Hon kanske tycker det är skönt att kungen inte alltid sitter hemma och trånar efter henne vareviga kväll. Vad vet vi?

Ovanligt är väl inte heller att drottningar omger sig med älskare. Med hennes utseende har hon nog haft beundrare så det räcker. Hon ser så mild ut men vem vet? 

Hur som helst funderar jag på syftet med boken. Vill Thomas Sjöberg att kungen abdikerar eller är han mest avundsjuk och vill jävlas lite? Kanske är sur över att aldrig bli bjuden och tillhöra kungens ”inre krets ”och närmsta falska vänner?  

Säkert är att han vill tjäna pengar och att han vet att många vill läsa om det ”ofattbara” sveket mot svenska folket.

En sån här historia är väl inget att skryta om i världen förstås men kanske inte något som många höjer på ögonbrynen åt heller. Och visst är det smaskigare att läsa om än drottningens avslöjande att hon bäddar sin egen säng och att hon helt oväntat kan bli sugen på kaviar en söndag kväll.

Jag är varken för eller emot monarki men gillar att det står skinka på julbordet och att det serveras nubbe till sillen på midsommar. Ibland måste det till en kung för att klippa ett band eller hålla ett tal. Om han sen på kvällen vill dricka skumpa och rulla runt i sänghalmen med någon annan än drottningen så är det väl deras ensak.

Eller?