Jörgen är less…

…på mig och mitt lilla jävla fika. Det är jag med, så nu tänkte jag ge mig på att gnälla om nått annat. Vad sägs om Uncle Ben`s "boil in bag"? Det helt enormt fantastiska förbättrade sättet att koka ris på???

Kineserna måste ju tycka att den där Farbror Ben är en riktigt stollig gubbe och att vi som köper den gamle tokens ris inte kan vara riktigt kloka.

Jag har i alla tider kokat ris efter de små enkla regler som gäller vid riskok och fnyst åt onödiga hushållsmaskiner typ riskokare. Hur svårt är det?

Dubbelt så mycket vatten som ris, salt, sjud 20 min, häll upp i en skål (kanske överkurs, till vardags funkar att bara ställa fram pannan också), klart, bara att hugga in. Inte sååå avancerat….

Därför blir jag impad och nyfiken men skeptisk när någon tycks ha kommit på ett ännu enklare sätt.

Och döm om min förvåning, eller förvåning är ju helt fel ord, fick bekräftelse på att mina tvivel var befogade, känns mycket mer på sin plats.

Att koka upp "rikligt med vatten" som det står på förpackningen tar  längre tid än det exakta decilitrarna man måttade upp "förr i tiden". Fiska upp påsarna med en gaffel och låta dem rinna av lovar jag är mycket krångligare än att låta allt vatten koka in. Och var tusan ska de rinna av? Jo i ett durkslag kanske…som innebär mer disk!

Smått irriterad, som jag hann bli på allt fjoll, läste jag vidare i instruktionerna om påsarnas finurligt perforerade kanter. Låter praktiskt och bra istället för att krångla med sax eller kniv. Här har dom tänkt till. Att påsarna och riset håller en temperatur på strax under 100 grader är inget som nämns som försvårande omständigheter vid öppnandet. Det kan jag säga att det är, trots att det inte ser ut så på förpackningen. För att inte bränna mig höll jag påsarna med så liten fingertoppsyta som möjligt vilket innebar att jag hann tappa dem ett antal ggr och svära minst dubbelt så många innan jag skakat ut allt ris i skålen.

Arg som ett bi men mest full i skratt åt det otroligt fåniga nya sättet att koka ris på kunde jag äntligen ställa fram maten. Diskbänken såg ut som ett sjöslag. Panna, durkslag, små sönderrivna plastpåsar och en gaffel under allt ris jag spillt i ilskan över ännu ett bevis på den männskliga dumheten.

Till saken hör att jag är av den sorten som inte läser saker i förväg utan tampas med problemen när de dyker upp. Som t ex när jag försökte lösa problemet, "nå durkslaget i skåpet långt bort" med en påse ris balanserandes på en gaffel, utan att söla ner hela golvet.

Har alltid varit dig trogen Ben, varför gör du så här??? Snyft…