Schpaanien

Åter i Stöcke efter en härlig semester som vi i år prickade in på helt rätt ställe, drog nämligen 350 mil söderut till Spanien. Lite extra bra mådde jag faktiskt över valet att åka utomlands på semestern när jag läste de bittra väderstatusuppdateringarna på Facebook. Tänk om vi varit hemma och jag skulle börja jobba i morgon utan att ha fått bada en enda gång på fyra veckor.

Men bada har jag verkligen fått i år. Bland annat på ett megaäventyrsbad i Torrevieja. Ja nu är ju inte jag den som kastar mig utför vilka rutschbanor som helst eller busar och har mig på badhus men tillrättavisad lyckades jag bli ändå. Badvakter med dubbla visselpipor uppflugna i sina torn, bakom alla träd och parasoller och dessutom frigående gjorde att man inte hade en chans att komma undan deras otrytsamma intresse att hålla ett öga på oss svenskar. Gissar att det kan ha berott på att vi hade med oss en busig kille från Hissjö som började med att åka på ledstången ner i första bassängen….pfiiii!!!  Sen var det kört…

Luta sig mot ett staket och vänta på resten som skulle komma nerför banan…pfiiii! Gena över några stenar…pfiii! Kasta flickvän eller hennes lillasyster i vattnet…pfiiii! Råka följa med Lisa upp i en ställning med en massa tunnlar o.d….pfiiii! Ha på sig ett halsband i rutschbanan…pfiiii…seniorita…sin cuello!

En badvakt längst upp i banan och en längst ner. Ingen fick åka utan klartecken från dessa. Olika färger på åkringar för barn och vuxna, en badvakt såg till att man tog rätt. Hade någon ändå lyckats få med sig fel stoppades allt åkande och badvakten längst upp sprang hela vägen ner för att fixa en ny.

Ordning och reda alltså…vi var full i skratt förstås, tänkte på alla likande bad man varit på i Sverige. Ingen som bryr sig ett smack. Men allt detta övervakande gjorde att vår dotter, som ändå är av den försiktiga varianten och sällan ger någon anledning att tillrättavisa, helt kom av sig och istället hade fullt sjå med att hålla ordning på oss andra som tyckte det var småkul att testa gränser.

Intressant dag helt enkelt.

Sen har vi ju badat i Medelhavet alla övriga dagar förstås. Härliga vågor som de sista dagarna gjorde att det flaggades rött runt stranden. Hade helt plötsligt en badvakt som pep mig i örat och började dra upp mig ur vattnet. Åter igen är jag ju inte den som simmar ut i höga vågor men tydligen lite för busig för badvakterna. Hade betydligt mer respekt för vågorna efter den händelsen och beundrade deras engagemang att varna och se till att ingen försvann.

Tillbaka i Sverige stannade vi några dagar i Mädan, kalasväder där också men 10 grader kallare både i vattnet och luften så trampolinen fick ligga kvar på skullen och vi ägnade oss åt varmare sysselsättningar som att plocka massor med smultron, gå skogsprommenad i de enda skor vi hade med, crocs och sandaler…vilket tycktes reta en sur stockholmare i Mount Everestmundering som helt plötsligt dök upp med sin fjolliga hund mitt ute i skogen. -Tur man inte har polare med sånna där pjuckor när man är ute… Klart han måste hävda sig, kände sig väl dum, vilse som han var och tvungen att fråga en tant i shorts och sandaler om vägen till Sund och som hade den dåliga smaken att förslå honom att ta landsvägen. (Bara bunta ihop och slå ihjäl)