Som en följd av uppmärksamheten kring mitt (Alexandras) förra inlägg…

I Sverige har vi yttrandefrihet. Bland den friaste i världen. Media får i princip publicera vad de vill utan att bli censurerade av staten. Men det betyder inte att medier är fria från ansvar. Etiska publiceringsregler har tagits fram frivilligt av svenska medieorganisationer i syfte att skydda individer från lidande och behålla allmänhetens förtroende. Där står bl a;

”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

” kontrollera sakuppgifter även om de publicerats tidigare

Ingvar Näslund, chefredaktör VK är i en kommentar till mitt förra inlägg bekymrad över direkt osanna uppgifter som sprids kring VK:s agerande. Jag har valt att, i sann VK anda, inte publicera den även om den följer VK:s egna regler för kommentarer. Men det står Herr Näslund fritt att publicera den i tidningen i stället förstås.

Själv är jag är mer bekymrad över de osanna uppgifter som VK, på bekostnad av anhörigas privata helgd, anser sig berättigad att mata oss med under förevändningen, allmänheten kräver belysning kring vilken krishantering passagerarna på ett tåg kan förvänta sig vid en olycka.

Det hade gått hela fyra dagar sen en ung mamma miste livet, läkare och polis har konstaterat att det var en olycka som skett.

Hur kan då en ansvarig utgivare godkänna följande rubrik, utan att kontrollera att tidigare publicerade sakuppgifter stämmer?

Ingen tog hand om chockade passagerare vid självmordet

Mitt förtroende för VK:s nyhetsrapportering är sedan länge stukat och jag vet att deras dragning åt sensationsjournalistik och scoop har fått många att ledsna…

Granska gärna problem och lyft upp dem i dagsljus men inte på bekostnad av barn och sörjande.

En åra till en en sån där liten explorergummibåt låg ensam, tappad på påfarten till E4:an. Tänkte direkt på det stackars barnen som nu inte skulle kunna ro runt och ha kul på vattnet men även på föräldrarna som skulle måsta höra på gråten och eländet. Hela dagen förstörd! Säger bara, tur det inte var mitt barns åra.

När jag lite senare placerat mig vid ett bord nere på Sjöbris där värsta partystämningen rådde med hög musik och en speaker som gastade och det plötsligt passerade ett par gummibåtar i hög fart, bevakade av räddningstjänsten på vattenskotern "Göran", dök åran upp i huvudet igen. Båtarna med två tävlande i varje kämpade sig nerför älven och gick i mål vid gästbryggan. Det som slog mig var att de tydligen bara fick vara utrustade med en åra.

Antingen stod någon vid starten och grät…årlös, eller vilket jag hoppas var fallet, så hade de med sig båda årorna hemifrån och då gjorde det ju inte så mycket att de mist en.

Jag bestämde mig för att hålla mig till min sist nämnda och bästa slutledning och kunde då äntligen nöjt sätta tänderna i räkmackan som stod framför mig. Solen strålade och den var fantastiskt god. Precis som tjejen vi beställt av upplyst oss om efter hennes något irriterade och näsrynkande, konstaterande kring mitt första val, "Panerad strömming med färskpotatissallad och pepparrotsröra", Sjöbris klassikern och rekommenderade lunchval, -Det är ju som stektströmming typ…

Jag hade inte bett om eller ens frågat om något utlåtande kring rätten utan bara fallit för frestelsen att få sitta vid vattnet och njuta av de salta, knapriga strömmingarna. Men det är klart, när hon i nästa stund höjer räkmackan som Jonas beställde till skyarna var jag ju som tvungen att börja tveka. Det slutade med att jag också tog räkmacka och på så sätt slapp vi sitta och jämföra rätter. Brukar oftast gå förlorande ur sånna matcher av någon anledning.

Vi skrattade gott när hon senare, med nöjd min, kom förbi och undrade om vi tyckte det var gott. Härligt med människor som visar vad dom tycker men ovanligt…högst ovanligt med restaurangpersonal som rynkar på näsan åt sin egen mat 🙂