Det är helg och för många de bästa dagarna på hela veckan…men inte för mig…
Det började igår med att mina köttbullar som jag längtat efter hela veckan blev totalsågade av de där varelserna som har en förmåga att styra mitt liv i riktningar jag själv inte ens skulle drömma om.
-Köttbullar äter man till lunch en lördag, inte en fredagkväll, fick jag veta.
Det blev Tacos! Jag menar, hur många av er har någonsin tänkt tanken på Tacos en fredagkväll?
Sen övertog de min dator också, min musik! Kan väl erkänna att jag är expert på att lyssna på lite töntig musik, eller trallvänlig skulle jag kalla den med ett eget ord, men det tycker jag kan passa till köttbullar.
Det var bara att gilla läget och anpassa sig, svara ja när frågor som, -Visst är den här låten bra mamma. Och, -Du måste ju börja lyssna på nått nytt, dök upp.
-Ja ja…
Argument som, -Jag gör ju faktiskt det ibland…lyssnar på nytt alltså, men det jag själv väljer, överröstades av nästa, eller kanske det var samma låt?
Mätt blev jag i a f och lite bättre kändes det när jag, i samma veva som jag släppte rodret, lugnt lutade mig tillbaka och lämnade över ansvaret och grönsakshackandet till matkaptenerna för kvällen.
Det var fredagskvällen.
Nästa moment som grumlar helgskimret är steget ur sängen kl 05.00 en Lördagsmorgon. FY! Och inte blir det bättre när man 40 min senare knallar ut och upptäcker att fordonet för dagen är helt frostigt. Brrr…skrapar av sadeln, sätter mig på plats, inte helt lätt när jag klätt mig som en Michellingubbe, och inser att mina ben är för korta. Kommer inte från uppfarten. Bara att kliva av och försöka baxa, tar i så jag sträcker mig i handleden för den lille rackaren tycker det är okay att fastna mot en träbalk. Arg som ett bi, men inte så frusen längre kommer jag tillsist i väg.
Under färden började jag frysa ordentligt igen, men det är då, upptäckte jag, som min goda omedvetna egenskap dyker upp. ”Hitta de små ljuspunkterna i livet Maria.”
Ta bara en sån sak som handtagsvärmare. Vilken värme i en frusen hand, spred sig i hela kroppen, lägg sen till en helt fantastisk soluppgång.
Livet återvände…en stund…tills jag var framme och stoppade ner handen i fickan för att ta upp det nykokta ägg jag, i all hast, slängde ner där precis innan jag åkte. Totalkrackelerat! Fingrarna ända in i äggulan!
Men åter igen lät jag mig inte nedslås…vilken tur jag inte hade min egen MC jacka utan lånat Jonas för att få plats med alla tjocktröjor.
Trevlig helg
Oj, glömde nämna att fordonet för dagen bestämde sig för att stanna så fort jag släppte gasen när jag skulle hem. Skrutt…men väldigt nöjd över "att" jag tog mig hem. Nu är det lördagkväll och jag har en påse Jordnötsringar som väntar.
Senaste kommentarerna