Önskelista

Det är snart jul och här sitter jag och fundrar på en önskelista. Oj så lång den skulle kunna bli.

Men allra överst skulle det nog stå, SKRUVDRAGARE, en riktigt fin, liten men urstark, och med litiumbatteri. Finns ta mig tusan inget tråkigare än att skruva för hand. Ser ju så läckert ut när Martin skruvar med sin, verkar roligt och enkelt också. Jag skulle vilja uppleva det.

Sen ska jag nog önska mig en ny dator. Den jag har har fått tuppjuck och går inte att skriva på. Jo det går om man är riktigt försiktig och inte ivrar iväg för då kan det helt plötsligt vara så att jag hamnar 20 tecken bakåt och det blir väldigt konstiga meningar. Men jag kan ju inget om datorer, tycker de vita som börjar på i är fina sen är det stopp.

På tredje plats skulle det stå, 30 cm till och då helst på längden. Ja nu tänker ni kanske att längden inte har någon betydelse men, JO det har den i det här fallet. En perfekt längd för den lägenhet jag bor i. Högt i tak och skåp som är lika höga. Skulle inte skada om armarna blev proportionellt längre också. Släpar runt min stege överallt. Pallen jag köpte passar bättre till att ställa blommor på. Förstår ju att det är ingen mening att önska mig "längre" men kanske en ny snygg designstege som jag inte behöver gömma undan är en rimligare önskan. Så får det bli.

Det finns så mycket så mycket att önska, saker som skulle underlätta livet. Kanske ska ta och önska att VK kan skriva en snyfthistoria om hur synd det är om ensamma mammor, intervjua mig och sen starta en insamling. Händiga personer sökes och lånas ut till de stackare som behöver. Det skulle vara så fint att slippa sitt eget ansvar för att saker ska tas tag i och fixas. Tänker också att jag i förlägningen, när det ändå inte blir gjort, har någon att skylla på. Inrednings-Anna har inte köpt mig någon stege så jag når inte pannan på översta hyllan och kan alltså inte laga någon mat idag. Hjälp mig, ta hand om mig…någon! Jag vill inte själv.

Inser ju när jag skrivit att det bara är trams alltihop.

Jag håller mig till min vanliga lista. Här kommer den.

1. Snälla barn

Men ett nyckelskåp skulle vara fint förstås. Nått måste hjälpa mig att hålla ordning och reda och utan nycklar stannar livet.

Resten försöker jag fixa själv 🙂

 

6 kommentarer

  1. Betraktaren X

    Hehe, jag fnissade lite åt din önskan om snälla barn. Är de du redan har inte snälla… 🙂

    Skämt åsido så tycker jag att det blir svårare och svårare att önska sig saker med åren. Vete fan varför! Samtal från i somras: Mamma: ”Vad önskar du dig i födelsedagspresent?” Jag: ”Ingenting tror jag, inget som jag kommer på i alla fall” Mamma: ”Med det är ju helt omöjligt. Du har ju bara halva hushållet kvar, nånting måste du ju behöva.” Jag kommer inte ihåg vad jag önskade mig till slut, men nu i jul har jag tänkt till ordentligt och önskar mig en snöskyffel. Möjligen har svårigheten att komma på nåt att göra med att det alltid känns som att barnen är de som behöver grejor, och möjligen har svårigheten också att göra med att jag köper de grejor jag tycker att jag behöver just när jag behöver dem.

    God Jul!

  2. Maria Holmlund

    Svar till Betraktaren X (2012-12-13 07:57)
    Haha de är de snällaste och jag är helt övertygad om att det beror på min årliga önskan. Skulle aldrig våga skriva något annat på listan.

    Sen är det ju enkelt, det är de snälla barnen som ska ha klappar.

    God Jul

  3. KusinVitamin

    Det roliga är att man känner sig otroligt duktig och barnsligt lycklig när man lyckas göra saker man överlåtit till x-et i livet innan. Och i alla fall jag inser att jag har ett stort värde, kunskap och massor av kärlek. Och så myclet jag fortfarande betyder för mina ”små” barn

  4. Maria Holmlund

    Svar till KusinVitamin (2012-12-13 22:49)
    Så är det, men arg när det ska bråka med mig. Borrmaskinsh-vetet och jag t ex 😉

    Fick kalla in hjälp av just den du nämnde, tack Jonas 😀

Lämna ett svar till micke Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.