Ålderstecken

Det är då tusan så gammal man börjar se ut. Fy ändå! Varenda morgon vill jag helst krypa tillbaka i sängen då badrumsspegeln glatt visar upp alla ålderstecken. Krämer…måste ha krämer! Dag och natt och ögon… Men häromkvällen kom jag på det bästa sättet att lura sig själv tillbaka till ungdomen.

Pratade med min fd svärmor förra veckan. Hon fyllde sjutti den dagen och var på ett strålande humör, mer än vanligt alltså, och talade om för mig att fylla sjutti minsann inte var någon konst och att eventuella fler rynkor inte gjorde så mycket för det har naturen sett till att vi inte behöver se på grund av den försämrade synen vi får med åren.

Då är det nog ta mig tusan värre att vara 41, synen är tillräckligt bra för att vi ska se varenda litet streck i ansiktet. Det ända vi gör är att försöka hitta folk i samma ålder som förhoppningsvis har längre framskridna ålderstecken. Då mår vi som bäst. Eller ännu bättre, de som är yngre och rynkigare!

Hur som helst ser jag inget fel i rynkor, de hör ju till och så klart kan jag inte se likadan ut hela livet. Men det gäller att bli vän med sitt utseende…kan säkert ta en tid men det kommer nog. Det var nog lättare förr. Vid 40 var man tant, i dag är det mer flytande och förskjutet. Man är tonåring till 27 och kanske inte skaffar barn förrän vid 40.

Åter till härom kvällen, kunde inte sluta tänka på vad min svärmor sagt om att se sämre. Sagt och gjort, skruvade helt enkelt ut den hemska 60 watts lampan ovanför spegeln och satte dit en 25:a. Poff! Kanske inte 10 år men gott och väl 5 försvann direkt.

Kommer inte glömma Dolly Partons kommentar härom året i Bingolottosoffan ang hennes utseende. Typ, det kostar bara lite mer att se ut så här när man är sjutti än när man är tretti.

Om man kör på svaga lampor och lägger bort glasögonen just vid speglingstillfällen så borde man ändå komma billigt undan tycker jag. Nu har hon ju ett varumärke att kämpa med också förstås vilket jag slipper och det känns ju skönt dessutom sitter spegeln ganska högt…