Kurvigt eller spikrakt i livet?

I dag har vi firat min syster Karin som fyllde år, delar av familjen samlades runt en tårta och runt prat som rör livet och våra vardager. Det är ofantligt skönt att ha en stor familj med många olika ingångar i de frågor vi tar upp mellan kaffeslurkarna. Vi är sällan ense och aldrig oense, det är det som är det sköna med en familj. Man respekterar varandras åsikter och gör ingen större deal av att vi tycker olika. Idag pratade vi småviltsjakt, vargjakt och elpriser samtliga rätt så aktuella och heta frågor.

Jag önskar det vore så i lokalpolitiken, att vi kunde lyssna till varandras synpunkter med respekt och med ett öppet hjärta så att fullmäktigemötena blev något man såg fram emot och inte som idag, något man gruvar sig inför. 

Fick igår ett samtal som gjorde mig både väldigt glad och stolt men gav även en hel del pirr i magen. Vi vet ju sällan vad livet för med sig för utmaningar, det kan ramla in en härligt utmanande utmaning utan att man förväntat sig den så där helt plötsligt. Det är då man får sätta sig ner och göra plus och minuslistor och njuta av pirret i maggropen.

Vilka vägar man ska välja i livet är som att välja hur man vill köra skoter på en jämn is med lagom snötäcke. Man kan välja högt varvtal och spikrakt framåt i hög fart, lagom fort, lagom svängradie i kurvorna, låga varv med sliten rem, tokkrokigt eller i väldigt segt  tempo!  Vi väljer olika utifrån vilka vi är och när det gäller skoterkörning så vet jag  vad jag skulle välja…