Finland vs Sverige!

När jag var liten så skrev jag i en blå skrivbok upp alla hockeyspelare i nummer ordning det svenska, tjekiska, ryska och finska landslagen i ishockey. Jag följde varje match och gillade "lillpröjsarn" mest av alla, han var min idol! Själv spelade jag hockey varje rast i skolan i Nästansjö. Anders Ramstet var snabbast, Kalle stod i mål och jag och Knut slogs mest. Anders valdes först när vi valde lag, jag valdes strax efter ibland när det var på allvar och man glömde bort att jag var en tjej.

När de stora killarna kom till planen så fick jag inte alltid samma möjlighet att vara med i spelet, det triggade mig än mer att kämpa på. Så jag blev rätt tuff i mitt spel och ibland ringde någon av killarnas mammor hem till  min mamma och beklagade sig över utslagna tänder och en gång en avslagen tumme. När jag slutade i Nästansjö så var min hockeykarriär över. Den lärare vi hade Svea Brodin, gav oss den första genderkunskaapen, att tjejer och killar kan hålla på med det man är intresserad av oavsett kön. I Vilhelmina kunde man inte vara med och spela hockey i konståkningskridskor, utan benskydd och bara med en röd hjälm av den billigasts sorten med plastpiggar.

Som tur var så tog min lillasyster över hockeyintresset och blev så bra att hon var en av stjärnorna i Vilheminas damlag och i Björklöven. Hon gick så långt att hon var med med i landslaget. Hon spelar hockey fortfarande.

Men ett dilemma finns,  – hon är gift med en man från Finland. Så ikväll är det ett spänt läge i det Flodinska- Ahonenska hemmet i Nästansjö. Hon håller naturligtvis på Sverige och han på Finland……Tufft läge!  

Nu är det nog dax att ta fram den blå skrivboken!!!