Var går gränsen?
Var går gränsen för oss som politiker när det gäller att ta beslut? När beslut tas för att stärka den egna makten, som gagnar det egna, sig själv eller de egna leden då maktbegäret fått övertag om ideologin och demokratin.
Eller när beslut tas för att förminska andras möjlighet till att påverka, få inflytande, kunna delta och för att begränsa andras makt eller möjlighet till makt, har man då nått diktatur?
Ett av de främsta medlen i en diktatur är att begränsa människors möjlighet att tycka till, få sin röst hörd och få ge information som kan forma beslut. En annan strategi är att straffa och trycka till personer som vågar gå emot makten med alla tillgängliga medel, så att de tystnar.
När de som styr vill begränsa denna människors yttrandefrihet genom att trycka till personer, förminska och förlöjliga och misstänkliggöra personer som vågat ifrågasätta makten. Då har maktbegäret fått övertaget om ideologi och demokrati.
Demokratin syftar till att få många synpunkter som möjligt för att komma fram till bra beslut där många varit delaktiga. Diktatur syftar till att stärka makt som gynnar enskilda.
Politiska beslut ska tas för att driva utveckling och forma framtiden, inte för att stärka enskildas makt!
Senaste kommentarerna