I min familj har vi alltid haft en massa olika politiska riktningar, våra föräldrar fostrade oss till tänkande människor. Undrar om de insåg att det skulle innebära att vi barn fann helt olika ideologier att hålla oss till. Min bror moderaten, min syster ultrasocialisten, min syster miljöpartisten, min syster mitt emellan och så syskonbarn som jobbar som ombudsmän och som partiföreträdare i Almedalen i veckan.

Nu flaggar Anders Borg för att diskutera med Miljöpartiet om samarbete. Inte alls fel enligt mig då det gäller vissa politiska och ideologiska riktningar som gäller miljöpolitiken. Då det gäller den ekonomiska politiken och tillväxtpolitiken ser jag större svårigheter. Men ett samarete mellan Alliansen och Miljöpartiet skulle säkert ge många goda diskussionsämnden vid mina familjemiddagar i sommar.

Rebekka, min guddotter, som jobbar för Miljöpartiet kommer hem nu i helgen efter att ha varit på Gotland och Almedalen. Vi kommer säkert att ha en del att dryfta!

Nordmaling på DN debatt och Vilhelmina på VK,s ledarsida. Vad kan vi lära och hur ska vi agera? Landsbygdens demokratiska utmaning – och bittert i Vilhelmina
Av Ola Nordebo, Friday 08 July 2011 klockan 21:04, 3   12
Konflikterna i Vilhelminapolitiken, och varför en landsbygdskommun inte har råd med sådana förbittrade skyttegravar, är ämnet för den här lördagskrönikan, som efterlyser en politisk nystart i kommunen. Vilhelmina är just nu ett exempel på hur det inte får utveckla sig i de mindre kommunerna om den lokala folkrörelsedemokratin ska ha en chans.

——————————————————-

Något har gått snett i Vilhelmina

Något har gått snett i Vilhelmina. Det lokala demokratiska samtalet har ruttnat ihop. De sjövilda glåporden mellan ledande politiker haglar. Viktiga demokratiska kontrollinstrument missbrukas å de grövsta av majoriteten för småaktiga, ynkliga partipolitiska hämndbegärs skull.

Fler än bara många Vilhelminabor själva – oavsett partitillhörighet eller avsaknad av partitillhörighet – tycker att det hela börjar bli pinsamt, som framkommer av reaktioner och vittnesmål. Kommunen är i akut behov av en politisk nystart.

Chansen till en sådan är liten, för den skulle kräva att flera av de ledande, råskällande politikerna valde att gå åt sidan och släppa fram nya krafter i sina partier – utan krampaktig prestige i bagaget. Men en sådan nystart vore välgörande för Vilhelmina, som står inför alldeles för viktiga och intressanta år för att kunna göra gyttjebrottning till sin huvudsakliga politiska sysselsättning.

Man brukar tala om andan i olika kommuner, hur de påminner om eller skiljer sig från varandra. Andan i Vilhelminapolitiken den senaste tiden har varit ett avskräckande exempel på hur en landsbygdskommuns politiska ledning kan fastna i ett självdestruktivt maktspel. Vilhelminaborna har rätt att förvänta sig bättre.

Traditionerna för samarbetsformer mellan styrande majoritet och opposition, mellan politisk ledning och det civila samhället, mellan kommun och näringsliv, mellan olika orter, skiljer sig från kommun till kommun – ingen anda är den andra riktigt lik.

Men de flesta mindre landsbygdskommuner sätter en ära i att försöka vara politisk inkluderande och betona att alla är välkomna. Nästan alla lyfter fram att man försöker arbeta konstruktivt tillsammans, oavsett roller, i det lokala utvecklingsarbetet. Det finns goda skäl till det, i en lokal folkrörelsedemokrati. Små landsbygdskommuner har inte råd att slösa med sina mänskliga resurser, åsiktsrensa i debatten, skrämma bort människor från framtida engagemang eller söka fula ut dem som inte faller den sittande makten i smaken.

Det är en ständig missuppfattning att ett gott samarbetsklimat i en kommun skulle vara liktydigt med att alla har samma åsikter eller att alla har samma svar på frågan om vad som är det bästa för kommunens framtid. Lokaldemokratin skulle dö om alla vore överens om mål och medel; eller snarare, om det funnes ett tvång att alla ska anpassa sig till enskild uppfattning i entonighet.
En kommunanda av brett samarbete och gemensamma god vilja, om den finns, är bara värdefull om den är robust och stark nog att tåla holmgångar och rejäla duster i lokaldebatten.

Utmärkande för en konstruktiv kommunanda är att även om det går vilt till i debatten stundom, så respekterar man varandra, värderar att det överhuvudtaget finns kvar ett politiskt engagemang och människor beredda att arbeta för och ta ansvar i den lokala demokratin.

Det finns en demokratisk gemenskap, som sätter vissa ramar för hur man beter sig och för hur man förhåller sig även när man har majoritetsmakten i sina händer.
Då ger man varandra ett visst ömsesidigt förtroende och utrymme. Då håller man på formerna, vet var gränsen går, inser att kommunens bästa kräver att flera olika ideologiska perspektiv samtidigt företräds med vitalitet. Då bemödar man sig om en någorlunda god stil – i både medgång och motgång, vid både seger och nederlag, både när man får väljarnas förtroende och när de ger andra chansen. Västerbotten har ett antal kommuner som även när det hettar till är bra föredömen på den punkten.

Den socialdemokratiska ledningen i Vilhelmina, som sedan fler år tillbaka framstår som aggressiv, bitter och hämndgirig, ger däremot inget intryck av att ha en aning om vad en sådan kommunanda kräver.

Det låga och ansvarslösa tilltag som utlöst den senast hårda ordväxlingen i kommunen är fullmäktigemajoritetens missbruk av revisionen när de valde att inte ge centerpartiets Maria Kristoffersson och kristdemokraternas Johnny Kärkkäinen, ansvarsfrihet. Det var ett osedvanligt pinsamt och dumdristigt tilltag, med förödande symbolverkan på sikt, om inte socialdemokraterna inser sitt misstag och snabbt erkänner att man gick för långt.

Landsbygdskommuner står inför svåra demokratiska utmaningar de kommande decennierna. Det kommer inte att bli lätt att hitta tillräckligt många människor, med någorlunda skiftande bakgrund och i en demokratisk åsiktsmångfald, som är villiga att delta i det politiska arbetet och ta formellt ansvar.

Men just den aspekten av landsbygdslivet – närheten till beslut om den egna vardagen, möjligheten att snabbt komma in i ett fföreningsliv, friheten att engagera sig för den egna bygden i småskaliga beslutsprocesser – hör till de mindre kommunernas bästa argument när det handlar om livsstil och livskvalitet för nya invånare.

Att en politisk ledning då missbrukar just ansvarsfrihetsinstrumentet för att komma åt motståndare, är extra omdömeslöst.

Det här är inte en partipolitisk fråga. Den berör alla, och faran att makt stiger ledare åt huvudet finns i alla partier. Flera kommuner som styrts länge av andra majoriteter på andra håll i landet uppvisar samma arroganta mönster.

Det handlar inte här om socialdemokratisk beteende, utan om att gamla maktstrukturer och hierarkier – som kan ha vilken politisk färg som helst – som känner sig hotade. Ledare som förväntar sig makten och att inte ifrågasättas, har inte fått som de velat på senare år och försöker nu göra klart för människor med andra åsiktstillhörigheter att ett politiskt engagemang i Vilhelmina på ”fel sida” kan få tuffa konsekvenser.

Syftet förefaller vara att både hämnas en tidigare valförlust och avskräcka framtida opposition från att utmana sittande majoritet. Det är bedrövligt oavsett vilken partisymbol det är som tvingas bli alibi för sådant.

Vilhelmina behöver en politisk nystart. Initiativet måste komma inifrån det parti som otvetydigt fick väljarnas förtroende i senaste valet, men som just nu inte lever upp till vare sig det förtroendet eller sina egna bästa .
Skrivet idag lördag på VK,s ledarsida. Av Ola Nordebo
Ola nordebo VK

I helgen är det hembygdsdagar i Vilhelmina och mängder av Vilhelmina bor engagerar sig för att driva detta arrangemang. Dessutom har det varit kultur Vecka i veckan som gått så väldigt många energiska engagerade har jobbat hårt för att folk som bor här och som besöker Vilhelmina ska trivas och uppleva något som ger värde i livet. dessa människor ska ha en eloge. Tänk bara allt ideellt arbete alla band som uppträdde igårkväll lagt ner. Rosor till er alla och mängder av ” klöver” sänder jag er. Nu ska familjen packa ihop för en tur på ”plass’n” , karusell och karamell och fröjdas hela dagen….

Jag har tidigare bloggat om den budget som Eu kommissionen lägger fram för nästa period. En budget som både får konsekvenser för oss i norr men även ger möjligheter att eftersträva Exellens! 

Idag är det Centerpartiets tur att stå i centrum i Almedalen i Visby. Det kommer att diskuteras och spekuleras i vem som blir den nya partiledaren efter Maud, om Maud får vara kvar som näringsminister och om samarbetet ska fortsätta i Alliansen.

För mig är det självklart att samarbetet ska fortsätta i Alliansen, det är ju det som gjort att Sverige nu står så starkt jämfört med måna andra Europeiska länder. Samarbetet behövs för att fortsätta att ändra väg för Sverige, att bli mer företagsamma att förstå att man måste ha tillväxt om vi ska kunna finanaiera välfärd. Där finns det fortfarande mycket att göra, att byta värderingar från att svensken är en medförljare som väntar på att någon annan ska ta ansvar till att inse att alla måste ta ansvar för det gemensamma och välfärden, det gemensamma och vara med och skapa samhället som ivriga bävrar!

Ser på nyheterna att Almedalsveckan kräver hård bevakning av våra topp politiker. Tiden för politiker i toppen har efter Anna Lind och Palme blivit annorlunda och man kan ställa sig frågan om vårt demokratiska land är vad det har varit och om det är bra eller dåligt.  Vem vill vara bevakad dygnet runt? och har vårt öppna samhälle blivit ett samhälle där vi bedrar oss själva – vi tror vi lever i öppenhet men är egentligen väldigt beskurna?

Jag tror att de flesta av oss har en frihet att röra oss och känna oss säkra. Jag tror även att vi på landsbygden upplever en högre känsla av trygghet, jämfört med stadsbon, men att det är olika typer av trygghet och olika rädslor. Är rädslan för andra människor mer relevant än rädslan för rovdjur? 

Känner du dig trygg på stadens gator om natten? på tunnelbanan eller bussen? eller känner du en högre nivå av trygghet på hjortronmyren, efter grusvägen eller på skogsstigen? 

För min del så har man inte sett nån björn invid min motionsslinga sedan i våras och jag frågade igår en man, som vistas mycket i skogen, om han visste om nån björn. Den björn som enligt honom var närmast håller till på Prästnäset, och det är ju säkert 5 km bort… Hur stort revir har en björn egentligen?? och kan man ringa säpo?

Har hittat det ultimata sättet att motionera och få själslig stimulans samtidigt. Jag laddar ner diverse downloads i min Iphone som jag sedan lyssnar på när jag tar mina motionsrundor. Igårkväll lyssnade jag för tredje gången på Sommar i P1 med Torgny Lindgren, (är lite förälskad i hans sätt att nyttja ordet, språket och berättandet).

Han pratade om lusten tilll musiken som en drift jämställd med andra mänskliga drifter. En drift som frammanade att män i timmerkogen som i brist på annat spelade på såg, "Sandviks Stradivarius". Han berättade att körarna som körde hästarna i timmerskogen var överklassen i skogen, de var de som hade råd att köpa något annat än en såg att spela på.

När han berättar detta förstår jag plötsligt varför min farfar var så stolt och ansåg sig vara lite för mer än andra i byn. Min mammas förklaring, att han var en Skansholmare,som den naturligasts förklaringen av alla, Skansholmare var tydligen lite malliga av sig, föll genast platt, det var för enkelt.

Torgnys förklaring att körarna var timmerskogens överklass gav genast ett förklaringens sken av farfars högmod. Han hade dessutom dragspel i olika varianter och även det förklarade Lindgren. Körarna var de som kunde stå över huggarna, körarna hade råd att köpa dragspel. Körarna hade tillgången till musiken, de kunde tillfredställa den musikaliska driften. De hade makten att förföra och drömma genom musiken.

Så enkelt det blev! Sen att alla pappas syskon är musikaliska , det är väl en annan historia.

Nyheterna om Mannen som var påtänkt som presidentkandidat som anklagas för våldtäkt mot en hotellstäderska oroar mig. Har vi ett rättsamhälle där rättvisa råder eller har vi ett samhälle där makt, pengar och kontakt styr vem som berättar sanning och vem som ljuger? man får både flash back av Stig Larsson trilogin och häxprocesserna. samtidigt som man inte vet, man bara anar.

Det som nu händer ger rysningar efter ryggen!

Jag undrar var vi kommer att hamna utifrån den utveckling som nu sker i regionfrågan. Kommer Västerbotten att stå starkt tillsammans med andra nuvarandegrann län eller kommer Västerbotten att stå ensamma inklämda melan andra större regioner, rent geografiskt och resursmässigt? Jag oroar mig för utvecklingen i den här frågan nu när Västernorrland slagit sina påsar amman med Jämtland och Norrbotten avvaktar och drar sig så långt norr de bara kan. Jag önskar att vi fått jobba vidare i Norrstyrelsen mot en gemensam stor region Norrland! Men nu vete rackarn! vart vi hamnar. Ensam är inte stark i regionerna europa!

I veckan har det blvit offentligt vad vi mjobbat med i partiet för att förnya politiken och utgå från den värdegrund som Centerpartisternas ideer vilar på. jag är väldigt nöjd med både arbetetoch resultatet och kommer att jobba hårt för att denna poltik ska genomsyra förändringsarbetet för vårt land framåt. Vi i Centerpartiet ska vara den drivande kraften för hållbar tillväxt och utveckling i hela landet, i staden likväl som på landsbygden.

Att vi så tydligt skriver ner landsbygden det i detta så viktiga politiska dokument ger en riktning för hela det politiska arbetet. Landsbygden bygger Sverige och måste liggai framkant. Det är ju så att utveckling sker hela tiden, i hela landet, av företagare och anställda som hittar nya spännande lösningar. Om alla de blir uppmuntrade har Sverige stora framtidsutsikter. Jag ser med stor förhoppning fram emot det politiska arbetet i landet där tillväxt i såväl stad som landsbygd lägger grund för välfärden.

Ett gäng från Vilhelmina ska vara med och diskutera i  Åre 21-25 september. Är det något du vill vi ska driva på så hör av dig.

Här nedan ser du några av de förslag som jag tycker är de mest viktiga: 

Sverige ska ha bredband i världsklass i hela landet. 2020 ska 90 procent av alla medborgare och företag ha tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/sekund. Det här gör att landsbygden kan utveckla nya tjänster, ny service och nya företag. Sverige msåte hänga med i den digitala världen. snabbare, bättre och bredare.

Ett annat viktigt förslag är att i de områden där det saknas marknadsmässig utbyggnad ska offentliga medel användas för att stödja lokala initiativ.Ett annat viktigt förslag är att inrätta en servicegaranti i hela landet. Det betyder att alla oavsett var man bor ska garanteras en tillgång till grundläggande service. Det är en förutsättning för både tillväxt men även för att kunna bo och driva företag på en ort. Vi vill ha en grundläggande nivå som vi medborgare ska kunna kräva oavsett var vi bor i landet.

För tillväxtens skull så kräver vi sänk arbetsgivaravgifterna för småföretag. För att få en varaktig ökning av sysselsättningen och öka incitamenten för företagen att anställa kommer vi att prioritera en fortsatt generell nedsättning av arbetsgivaravgifterna för småföretag. Detta är mycket viktigt för Sverige som land, att växa för välfärdens säkerställande.

Det msåte vara samma system för den som driver småföretag som för de som är anställda trygghetsmässigt. Avskaffa ansvaret för företagen för den andra sjuklöneveckan. Förkorta karenstiden för företagare.

Underlätta byggande på landsbygden, idag är det i princip omöjligt att bygga i glesa delar av landet. Statens bostadskreditnämnd ska kunna ställa ut garantier utöver marknadsvärdet för att skapa möjligheterna att finansiera ny- och ombyggnation av bostäder.

Jag ska luta mig tillbaka och gotta mig åt förslagen en stund! Sen ska jag jobba vidare! Det krävs en del innan dessa förslag blivit verklighet och många ska påverkas, förstå och inse att landsbygden bygger Sverige!