Omsorgen och valfriheten, igen!
Den senaste tidens debatt om Carema och hur äldre människor far illa hos privata omsorgsutförare upprör alla. Jag blir rosenrasande när jag ser hur äldre människor far illa det är för bedrövligt att det får vara så i vårt samhälle. Men det är tyvärr inget nytt, vanvård och orimligheter har alltid funnits men inte kommit upp till det offentligas ögon på samma sätt som idag. Ola Nordebo skriver på ett förklarande sätt om detta i sin krönika i veckan.
Välfärden måste förnyas och vi måste våga oss på att pröva oss fram för att hitta en mångfald av serviceutförare. När du själv kan välja vilken som ska ta hand om dina behov så väljer du naturligtvis den du tror kan tillfredställa dem bäst. Att tro att en modell för välfärd är saliggörande är en tro på det förgångna, något som inte längre är. Välfärden måste förändras utifrån nya behov och en åldrande befolkning med höga krav.
När jag var liten bodde min morfar på Volgsjögården. I ett litet rum med en säng och en stol och en liten toalett. I det rummet skulle det inte rymmas den typ av säng och de utrustning som krävs idag inom särskilda boenden. Inte heller skulle det ha rymts in en rullator i rummet och aldrig på tiden skulle den ha rymts in på toa. Dörrarna var smala och trösklarna höga. Inga hissar och inga hjälpmedel. Skillnaden på då och nu är att de äldre som bodde på ålderdomshem då var pigga äldre. De som idag bor på särskilda boenden behöver mycket mer hjälp och fler hjälpmedel. Det är en utveckling som kommer att fortsätta och vi behöver en mångfald av utförare för att komma framåt, utveckla och förnya välfärden även omsorgen om de äldre.
Senaste kommentarerna