Vem kan bäst hjälpa dig att få ett jobb?

Om du blev arbetslös eller om du är arbetslös idag, vem skulle du vilja ta hjälp av för att komma in i ett jobb? Skulle du vilja få hjälp av ditt fack? din skola? en företagarförening? en förening i ditt lilla samhälle eller ett lokalt företag som specialiserat sig på att söka fram jobb? eller skulle du gå till den statlig a Arbetsförmedlingen?

Med många arbetslösa och allt fler som står långt långt bort från att få chansen att få ett jobb. Vi behöver hitta nya sätt att tänka då det gäller Arbetsförmedling, hur kan vi få fler att engagera sig för att få människors väg mot ett jobb att bli kortare? Jag tycker att varje människa själv ska få välja vem som ska hjälpa dem om de blir arbetslösa. Du ska kunna välja ditt fack, universitet, en förening, företagsförening, ett företag eller en statlig arbetsförmedling utifrån vad du tror är bäst för dig. Naturligtvis ska de som får uppdragen att jobba med att ta fram jobb vara säkra, duktiga och bara få betalt för de jobb de verkligen förmedlar och som håller på lång sikt. Lurendrejare ska snabbt sorteras bort!

Jag jobbade vid Arbetsförmedlingen i 10 års tid från 1990-2000 och tyckte redan då att mycket av de uppgifter jag hade kanske inte alls var till för den arbetslöse utan handlade mer om statistik och rapporter för att få arbetslöshetssiffrorna att variera utifrån om det var valår eller inte. Jag hoppas verkligen att det inte är så idag men vem vet!?

Arbetsförmedlingen har lågt förtroende hos företagen då bara ett företag av 16 anlitar Arbetsförmedlingen om de behöver rekrytera personal. Effektiviteten vid Arbetsförmedlingen är idag 2,5 jobb per förmedlare och år. Varje jobb som förmedlas kostar på så sätt oerhört mycket pengar. Det är svårt att få människor in i jobb men frågan är om vi bara ska säga att det är svårt? Ärt det inte bättre att pröva andra vägar för att se om det kan bli bättre, få fler jobb förmedlade per förmedlare?

Sverige har prövat jobbcoacher, som fungerat sisådär. Vi kan konstatera att vi lärt oss en hel del om uppföljning och kontroll. De som upphandlat har inte klarat av att följa upp kvalitéen. Det är svårt att både upphandla och själva utföra samma tjänst som Arbetsförmedlingen gjort. Men för att det inte varit en hit så får vi inte ge upp och inte våga pröva nya vägar. Att pröva något, utvärdera och sen utveckla är det sätt som vi i alla andra fall jobbar för att utveckla nytt.

Om vi ska klar av att hitta jobb åt de som behöver ett jobb måste vi låta fler hjälpa till att få fram jobben.

6 kommentarer

  1. Bernt

    Hej Maria!
    Håller med dig i detta inlägg till fullo.
    Inga begränsningar borde finnas för att hjälpa arbetslösa till ett riktigt jobb.

    • Maria Kristoffersson (inläggsförfattare)

      Vi måste våga pröva olika lösningar, försöka, utvärdera och ändra om det inte blev bra. Bättre det än att bara gå på trots att systemet inte fungerar.

  2. Venti

    Jag tycker idén med arbetsförmedling är bra, men däremot är den för generell. Det behövs branchspecifika arbetsförmedlingar, inte random företag of any kind som nu vill leka arbetsförmedlare för att de nu kan få extra inkomst. Kunskap om branchen, och arbetsförmedling, och kontaktskapande. Jag har märkt tydligt bristande branchkompetens på arbetsförmedlingen, och jag tror också att det saknas kring att hantera arbetssökande med högre utbildning exempelvis. Bemötandet ”barn som inte kan något”-hanteringen av arbetssökande på arbetsförmedlingen är väldigt obehaglig för en högutbildad, och säkert för alla. Och generellt utbildad kundtjänst, ringde man och frågade om mer information än vad som fanns på hemsidan fick man luren pålagd i örat. Service worth tax money!

    Jobbcoacher var uppenbart misslyckande. Många har valt bemanningsföretag för att de har tjänster att bemanna själva. Men de är inte intresserade av att bemanna sina tjänster med de som kommer dit för att använda deras jobbcoach-tjänst. Vilket visade tydligt att de inte brydde sig så särskilt mycket om de fick jobb i slutändan. Skulle vara intressant att få svart på vitt resultat från dessa jobbcoacher. Var ju dessutom bemanningsföretag som fejkat jobbannonser för att marknadsföra jobbcoachtjänst till de arbetssökande. Känner själv en som sökte jobb, blev snabb uppringd om jobbcoacherbjudande och inte ett ord om annonserade tjänsten.

    Kanske är det rimligt med facken som de som utknoppar nya branchspecifika arbetsförmedlingar, jag tror det kan vara rimligt att sätta vinstintresset åt sidan i början då jobbcoachningen visade att det inte var någon hit. Så kan man se hur det fungerar, och sen fundera på om företag kan vara goda leverantörer och vilken kompletterande roll de kan fylla. I ett första skede tror jag dock man ska vara väldigt försiktig. Men behovet finns, och har funnits länge. Arbetssökande behöver få bemötas som vuxna och inte småbarn, de behöver få möta någon som ser dess kompetens och behov.

    • Maria Kristoffersson (inläggsförfattare)

      Vi måste våga pröva nytt. Att jobbcoachningen inte fungerade ultimat berodde på att det var så usla upphandlingar och uppföljningar. Det finns de som fungerade jättebra och de borde få fortsätta. DE som gjorde ett dåligt jobb ska inte få fler uppdrag. Om man får betalt utifrån de jobb man faktiskt förmedlar och som håller övertid, då tror jag vi får ut fler i arbete per skattekrona.

      • Venti

        Det är precis det jag menar med att starta med försiktighet istället för att snabbt släppa fritt utan strategi för krav och uppföljning. Arbetslösheten är oroande och arbetsförmedlingens förmågor bristande, hur kan vi snabbast få igång verksamhet och minska oansvar och kortsiktiga vinstintressen.
        Där är facken en bra utgångspunkt att starta från då de ser till arbetstagarens bästa samtidigt som de känner till branschen och arbetsgivarnas efterfrågan och önskemål. Skulle detta komma igång och vi ser en positiv förändring så kan man fundera på om det är något som saknas, finns det någonstans exempelvis företag eller andra myndigheter skulle kunna fylla en förstärkt eller kompletterande roll? Då får vi snabbt fram viktiga alternativ, men vi behöver inte stressa och slarva med krav och utvärderingsmetoder på samma sätt utan kan ta tid och kvalitetssäkra dessa.

        För jag tror det är där sverige haft många brister idag, stressa fram det fria bara för att värna om det fria och sedan fått brottas med tunga konsekvenser i efterhand (även om vissa skött sig, så de som misskött sig har slagit hårt). Det innebär inte att man måste utesluta det fria, men kanske ta det lite lugnt, planera lite bättre, se till att ha resurser att utvärdera bättre så man står mer redo innan man öppnar upp.

  3. PO

    Så länge banden till poltiken är så starka, förblir procedur viktigare än resultat. Resultat kan man berömma sig för, men de resultat medborgaren menar är ett arbete, inte uppfyllelse av pseudomål av karaktären ” andelen besök per månad” (sådana mål leder till fusk, vilket är en daglig företeelse). Om en myndighet ska arbeta med jobbfrågan måste den kunna och våga stå på egna ben, vilket inte är fallet idag. Ledarskapet är lika fegt och avvaktande som alltid. Målen måste vara kvalitativt kopplade, då det är människor det handlar om. Avskaffa dessutom alla demoraliserande stödformer, utom lönebidraget.

Lämna ett svar till Maria Kristoffersson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.