Små mackägare kan andas ut…

Träffade i torsdags utredarna som ska se över hur staten ska stötta service i gles landsbygd, d.v.s. mackar och lanthandlare. Det är en fråga som engagerar mig starkt och som jag driver på i alla sammanhang. Vi som bor på landbygden vet hur viktigt det är att det finns bensin/diesel och att man kan handla det man behöver. Sen är ju inte lanthandeln bara ett ställe där man handlar det är minst lika viktigt som ett ställe där man träffas och kan få prata en stund.

Ett stort bekymmer för många små mackar har varit kravet på alternativa bränslen. Det har varit många som fått stänga igen då man inte klarat av kraven. Pengarna för att investera har helt enkelt inte funnits. Nu ändras den här pumplagen så att de små mackarna ute på landsbygden inte behöver ställa sig under samma krav som stora mackar i städerna. De små behöver inte ha alternativa bränslen längre. Det gör nog att de som äger och driver mackarna i Ammarnäs, Dikanäs, Saxnäs och andra små byar kan andas lite lättare.

Tillväxtanalys har tittat närmare på hur servicen förändrats på landsbygden. Mellan åren 2009 och 2012 minskade det totala antalet försäljningsställen för bensin och diesel i landet med cirka 12 procent, de flesta i byar nära större tätorter. I Västerbotten ser det dock ljusare ut, kanhända för att vi jobbat på med den här frågan under vingarna för Region Västerbotten?! Under perioden har antalet drivmedelsstationer minskat i samtliga län med undantag av Västerbotten, där man istället kan se en svag ökning.

224 000 personer har mer än 10 minuters restid till det närmaste tankstället för bensin eller diesel, vilket är en ökning med närmare 10 000 personer sedan år 2009.
Knappt 11 000 personer har mer än 20 minuter till det närmaste tankstället, vilket är en minskning med cirka 1 800 personer sedan 2009. Förbättringarna har i huvudsak skett i glesbygder. Närmare 1 100 personer har längre än 30 minuter till den närmaste drivmedelsstationen.