Krävs gemensamma krafter och samsyn för att rädda en kommun

Av , , 2 kommentarer 16

Läser med intresse de bloggar som Max lagt ut om ekonomin i kommunen. oavsett vilken majoritet vi får i kommunen så kommer det att bli tufft.
jag har studerat hur andra kommuner jobbat och vad de som lyckats gjort. Det som enar de lyckade kommunerna är samsyn och att alla politiker drar åt samma håll. Att tillsammans göra en gemensam analys och en gemensam strategi för handling har visat sig vara det bästa sättet att få alla med i båten. Hur etablerar man då en plattform som samlar alla tillsammans för att åter få en ekonomi i balans?

Fas 1 Skapa en gemensam bild av nuläget och de gemensamma utmaningarna i den närmaste framtiden
Fas 2 Välj strategi för anpassning av vad som måste göras, vem gör vad, hur och när ska det bara gjort
Fas 3 Samla personalen i organisationen runt uppgiften

När man kommit såhär långt så är det också som Max skriver viktigt med stödjande styrsystem. Inte minst för att ha full kontroll över ekonomin och tidigt få hintar om ekonomin håller på att dra iväg åt fel håll. Förutom att ha alla med sig i en gemensam hållning och strategi, styrsystem också om att fokusera på de resurser som finns och inte fokusera på at spara. Att släppa loss de anställdas energi och kraft, att tillåta intraprenader, utmaningsrätt och ge fler möjlighet att driva företag i offentlig sektor är även de exempel på hur man kan utveckla en kommun. Det finns så mycket att göra så nu gäller det bara att få chansen att komma igång!

Det finns många goda exempel på där man lyckats, det som enar är politisk enighet.

Du kan läsa mer i en liten skrift som jag rekommenderar, det är Sveriges kommjuner och landsting som gett ut den och du kan ladda ner den här:

#dinröst

Av , , 3 kommentarer 17

I Tv så diskuteras varför så få kvinnor toppar i politiken och att det är så ojämställt främst i kommunstyrelser och kommunala bolag. Kvinnor och män intervjuas och får ge sin bild av varför det ser ut som det gör. Forskare förklarar att partierna ofta har en man i toppen som då representerar i kommunstyrelse och i bolag. Kvinnorna vittnar om att de skiljer ut sig i den manliga världen och att. Det är tufft att vara avskiljande.

Själv började jag engagera mig när Den socialdemokratiska majoriteten i Landstinget ville lägga ner BB i Vilhelmina. Jag var 21 år och hade två små barn. För mig var det ett beslut som slog direkt mot mig och mina kompisar, ett beslut som kändes som om det sa, flytta! Jag kunde inte acceptera ett sånt beslut och bestämde mig för att kämpa emot allt jag kunde.

Rätt snabbt kom jag in i de högsta beslutande församlingarna mycket med hjälp av Katharina som då var en stark kvinna i Fp i det lokala kulturlivet och i politiken. När jag satt i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott så hade jag stor hjälp och stöd från Eva som då var en stark kvinna inom S. Kvinnor kring mig oavsett parti var ett stöd.

Många situationer under åren kan man använda som exempel på vad kvinnor i politiken kan få vara med om, som när Det kommunala näringslivsbolaget där jag var ny invald ledamot hade möte i bastun och jag satt utanför och väntade, när de kom ut var mötet över. Eller när kommunstyrelsens dåvarande ordförande drog upp en fallos ur en låda för att ha som ordförandeklubba, eller alla de gånger man blivit kallad för ” lilla gumman”, ”söta du” eller något annat för att förminska.

De senaste åren då jag nådde högst upp i den lokala politiken har även de varit tuffa ,men på ett helt annat sätt. Maktspelet har varit både märkligt att se och identifiera samtidigt som det varit svårt att höra något åt. Allt från att bli hotad om att bli uppremmad, till att inte ännu beviljats ansvarsfrihet för året 2010 trots att både förvaltningsrätten och kammarrätt dömt till min fördel, fruktansvärda kommentarer i min VK blogg som jag aldrig lägger ut offentligt då de är förfärliga och hundratals påhopp i majoritetens egen blogg där de ger sig på mig.

Det har varit stor skillnad när jag jobbat politiskt i länet och i landet en helt annan värld och ett helt annat förhållningssätt mellan majoritet och opposition.

Igår så skrev alla partier lokalt under en nu uppförandekod, en kod om att vi ska respektera varandras åsikter, inte angripa person utan hålla oss till politikens innehåll, att alla ska ha rätt att överklaga ett beslut utan att bli påhoppad, och att hålla god ton i debatten. Jag hoppas verkligen att den här gången så ska underskrifterna betyda något och inte bara vara ord på ett papper.

Men när TV lyfter fram varför kvinnor inte engagerar sig i politiken så tror jag att en del av svaren kan finnas i det som jag upplevt under de år jag hållit på med lokal politik.

Det krävs ett nytt förhållningssätt och jag tror att de nya som nu toppar vår lista lokalt har styrkan och inställningen som krävs. Jag hoppas verkligen att de andra partierna inkommande även de släpper fram nya människor. De som varit med och skapat de olyckliga lokala politiska klimatet som spiller över på hela samhället måsta backa. Backa och låta andra kliva fram och gärna då unga kvinnor. Det skulle vara en fantastisk energiinjektion för kommunen.

Det är bra att Tv och andra medier lyfter fram problematiken och pekar på att det inte är kvinnor som ska kliva fram utan det handlar om att män måste backa.

Främlingsfientlighet gör ingen glad….

Av , , 3 kommentarer 9

Läser en krönika som riktar sig till Jimmie Åkesson, men jag tror att många fler skulle behöva läsa den här även i vår kommun och vårt län. Det är Anders Lokko som skriver i SVD om att främlingsfientlighet inte gör någon glad och den som har tråkigt är alltid en förlorare.
Läs den här:

Hejsan Jimmie,
Jag har förstått att du egentligen helst läser svenska deckare. Kanske är det en del av en politisk strategi att framstå som folklig? Eller så är det bara din grej.

Men om du orkar skulle jag vilja prata lite med dig om Colin MacInnes, ofta beskriven som den europeiska efterkrigstidens förste pop-antropolog. En underskattad föregångare till Nik Cohn och, som essäist, smått förbisedd arvtagare till George Orwell.
MacInnes var invandrad till Storbritannien från Australien, relativt öppet homosexuell i en tid då det fortfarande var straffbart och han var – med sitt utanförskap som främsta redskap – en briljant observatör av vardagen i en av världens största städers yttersta marginaler. Han var dessutom kusin till den betydligt mer framgångsrike ”Djungelboken”-författaren och poeten Rudyard Kipling.

MacInnes var först rotlös och djupt vilsen i sitt adopterade nya hemland men utvecklade sakta men säkert en stark samhörighet med de nyanlända karibiska immigranterna i västra London.
Under en period ledde han, för övrigt som enda vita medlemmen, Londons motsvarighet till de Svarta Pantrarna och försvarade också skickligt ett knippe anarkistiska fanzineskribenter i en uppmärksammad rättegång på The Old Bailey i slutet av 1960-talet.
Colin MacInnes gick bort i cancer våren 1976. I dag är han starkast ihågkommen för sin romantrilogi – som ibland går under samlingsnamnet ”Visions of London” – bestående av ”City of spades”, ”Mr Love and Justice” och i synnerhet ”Absolute beginners”, juvelen i hans litterära krona.
Den sistnämnda, som på svenska dras med den märkliga översättningen ”Fullständiga färskingar”, publicerades 1959 och utspelar sig i ett London som i realtid håller på att förvandlas från de konservativt stela överläpparnas hemvist, plommonstopens och paraplyernas huvudstad, till en progressiv metropol, den kulturella smältdegel som möjliggjorde födelsen av de flesta former av modern populärkultur just där och då.
”Absolute beginners” tar avstamp i upploppen i Notting Hill 1958 där svarta ungdomar attackerades av vita fascister, oftast så kallade teddy boys som utmärkte sig med sina edvardianska klädval, knogjärn och karakteristiskt brylkrämade luggar.
En ung och namnlös vit aspirerande fotograf hamnar mitt i detta och kan inte för sitt liv förstå den rasism han ser omkring sig. Både offer och gärningsmän drar i honom. Han väljer att alliera sig med offren.
Det är ett oundvikligt val därför att i MacInnes London under 50-talets slutskede är allt nytt bra tills motsatsen har bevisats. Allt främmande är lockande och spännande. Nya tillskott är till för att utforskas, omfamnas, införlivas. Ny musik. Annorlunda mode. Inspirerande mat. Vidgade vyer.
Skriven som den är – för att förenkla det hela – i skarven mellan Elvis Presleys genombrott och The Beatles första singel vill ”Absolute beginners” skildra födelsen av en än så länge namnlös subkultur genom en alldeles sprillans – och antirasistisk – tonårsrevolution. MacInnes kallar i sina essäer från samma tid om ”det vita Londons sammansmältning med en ny svart kultur” spjutspetspionjärerna för hipsters, några år senare började de själva referera till sig själva som modernister.
”Absolute beginners” filmatiserades i mitten av 1980-talet. Trots regissören Julian Temples goda intentioner blev resultatet tyvärr en ganska kitschig halvmusikal nedtyngd av tidstypiska axelvaddar, som i dag mest lever vidare genom David Bowies vackra ledmotiv.
Den ursprungliga romanen är dock något du, Jimmie, borde ta dig an. Den må vara utgången på svenska just nu men du kan få en engelsk pocketutgåva av mig. Jag har visst flera stycken, märkte jag när började skriva den här texten.
MacInnes beskriver en värld i positiv framåtrörelse där xenofobi och rasism mer än något annat står i vägen för samhällsutvecklingen. Boken skrevs för 56 år sedan men när jag nyss läste om den tänkte jag på dig och ditt parti. Den kändes nästan skrämmande aktuell. Händelserna i ”Absolute beginners” upprepas ju med jämna mellanrum i Notting Hill såväl som i Kärrtorp.
Och någonstans vill jag så gärna att du får ta del av sensmoralen som MacInnes snyggt och subtilt knyter kring sin sedelärande berättelse: fascisterna och högerextremisterna kommer oundvikligen att förlora. Helt enkelt för att de har så tråkigt.
Kommer du ihåg när SD firade ”valsegern” 2010? Och vad gjorde de flesta av er då? Jo, ni brast spontant ut i en uråldrig jamaikansk barnramsa. ”Brown girl in the ring”. Med ny text förvisso men fortfarande så talande: när det för en gångs skull är roligt så vänder ni er reflexmässigt mot Västindien och inte till valfri sydjämtsk koralmelodi. Varför? Jag vet varför. Colin MacInnes visste det också. Och just er sång på valvakan för fyra år sedan är som tagen ur en ironisk scen i ”Absolute beginners”.
Ibland räcker varken ”Little England” eller lilla Sverige och vårt en gång så hermetiskt tillslutna kulturarv till. Det finns alltid lite mer, lite längre bort, som en klok person en gång uttryckte det.
Ändå läser jag uppgivet här i Svenska Dagbladet en intervju med dig där du pratar om just det svenska kulturarvet och säger:
– Jag har en partikompis som firar tranafton och det finns en massa spel som man ägnade sig åt, pärko eller vad det heter och slå trill, en svensk bollsport.

Finns det behov av sådant? frågar sig, fullt förståeligt, reportern Lena Hennel.
– Jag tror det, för det stärker vår gemensamma identitet. Alla måste inte ägna sig åt det, men det måste finnas en förståelse och respekt för det.

Jamenvisst, Jimmie, slåss gärna för tranaftonsfirande och återinförandet av ett SM i pärkoboll på Friends Arena bäst du vill. Det går alldeles utmärkt, det skadar ju ingen.
Men med ”Absolute beginners” på nattduksbordet formas en helt annan nationalromantik, en inbjudande, tillåtande och modern sådan som står i ständig förändring. En som nyfiket omfamnar ett Sverige som vågar utgöra en del av världen och betraktar en ökad mångfald som en av våra rikaste tillgångar.

Främlingsfientlighet – det som ni i ditt parti lyckades omformulera till, först, ”invandringskritik” och, ganska nyligen, till det till synes harmlösa ”EU-kritik” – och allt högre murar kring nationer har aldrig gjort någonting bättre. Aldrig gjort någon gladare.
MacInnes visar i ”Absolute beginners” så skickligt och älskvärt, lite som en brittisk Truman Capote, i gränslandet mellan fiktion och skarpögd journalistik hur alla historiens motsvarigheter till både Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti – eller, för den delen, BNP, EDL eller Ukip – i slutändan undantagslöst har förlorat.
Mest, faktiskt, för att de mangrant hade så förbannat tråkigt

Ett Norrlandsmanifest!

Av , , 1 kommentar 9

Jag är i helgen på Centerpartiets valkonvent och känner mig så mallig, stolt och glad över de valmanifest som vi nu kan presentera fullt ut. Det har varit lite hemligt innan konventet och vi har fått hålla tillbaka några svar på frågor som om Norrbottniabanan, återföring från vattenkraften, service på landsbygden och annat som är lite hett. Men nu kan vi slå på trummor och tuta i trumpeter för manifestet är ett manifest för Norrland, för landsbygden och för hela landet. Jag är så glad över detta.

Vi utgår från alla människors lika rätt och värde som den jordmån som all vår politik växer ur. För oss innebär den närodlade politiken att vi tar strid för din rätt att välja din väg i livet, vad du vill jobba med och var du vill bo i hela landet. Att du ska ha rätt till likvärdig sjukvård oavsett om du bor i Skellefteå centrum eller i Heligfjäll. Att du ska få välja den skola du tycker är bäst till dina barn, som den skola som finns närmast i byn och att du som äldre ska ha rätt till ett värdigt liv och själv få bestämma om din vardag.

Vårt löfte till dig är att med en röst på Centerpartiet kommer du att få en modig och engagerad kraft för en hållbar framtid. Vi lovar att jobba ihärdigt för fler jobb, för fortsatta resultat för en bättre miljö och för livskraft i hela Sverige och hela Norrland. Det är det vi kallar för en närodlad politik..

Du hittar mer om vår politik på centerpartiet.se

”Ska alla flyktingar i världen komma till Sverige?”

Av , , 3 kommentarer 11

Det är en av de frågor som sprids i diverse medier som ett sätt att skapa osäkerhet och ovilja mot att få nya grannar. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi har en öppen, human, rättssäker och generös migrationspolitik. På samma sätt som när svenskar flydde från svält och förföljelse till Amerika på samma sätt ska vi tänka, vi som bor i ett rikt land som behöver bli fler.

Nu är det mycket som inte fungerar bra, människor sätts i karantän i år utan att få komma in och börja bidra i samhället. Mäniskor utvisas efter flera år i Sverige, år de lärt sig språket, jobbat och startat ett nytt liv. Många tragiska historier finns kring detta. Det är oerhört viktigt att vi ser människor som kommer hit som en resurs som så snabbt som möjligt ska ges chansen att komma in i arbete.

Av alla människor som utsätts i konflikter, katastrofer med mera är det bara en mindre del som lyckas ta sig till Europa, de allra flesta blir kvar antingen som internflyktingar i sitt hemland eller i närområdet. Än färre kommer till Sverige.
Frågan man också bör ställa sig är: om vi i Sverige behövde fly för vår säkerhets skull likt den flyt vi en gång gjorde till Amerika, skulle vi vilja bli bemötta med stängd eller öppen dörr?

Idag är det nio av Europas länder som tar emot majoriteten av de som kommer som asylflyktingar, från krig och elände. Det är inte hållbart, fler länder i Europa måste ta ett större ansvar och dela på ansvaret med oss.
Det finns de som tror att invandring belastar den nationella ekonomin och skyller allt som blivit sämre på invandring. De är helt fel ute. Forskningen visar att invandring gynnar ekonomin i det land som tar emot invandrare.

De länder dit människor vill flytta det är länder som går framåt, som växer och som blir starka. Öppna och toleranta samhällen är mer uppfinningsrika, och där ligger Sverigei topp i flera internationella index över innovationsklimat.

En annan viktig sak är att anställda inom välfärdsjobben i sverige idag har utländsk bakgrund, de är de som ser till att välfärden fungerar. Omkring en fjärdedel av alla läkare och tandläkare är födda i ett annat land än Sverige. Och med de stora pensionsavgångar som är att vänta de kommande åren behöver vi all arbetskraft vi kan få. Det är naturligtvis också viktigt med bra utbildning, möjligheter att lära sig språket och ett snabbt inträde på arbetsmarknaden. På så sätt kan flyktingarsnabbt bli viktiga bidragande krafter i Sverige.

SD vill i princip strypa all invandring till Sverige vilket skulle påverka vår export, vår inrikeshandel, vårt inflöde av ny kunskap och arbetskraft och så vidare. Det är helt ogörligt och vem skulle vilja leva i ett land som skickar ut en tredjedel av sin befolkning?

Norrland har allt….men vi nyttjar inte detta allt på bästa sätt…

Av , , 6 kommentarer 10

I veckan har Centerpartiet valkonventet och vi ska där planera för valvinst och prata om de frågor som vi ska lyfta fram i valrörelsen. Många frågor som jag vill lyfta fram handlar om landsbygden och hur vi ska motverka att landet dras isär. Det är stora frågor som berör hela Sverige och alla andra länder där samma fenomen uppstått.
Vi måste se att vi måste ta oss vidare från 70 talets sätt att se landsbygden som en resursfråga för staden. Landsbygden är ju en resursgruva för hela landets överlevnad men landsbygden är mer än så. Landsbygden bär både arv och traditioner som skapar hållbarhet, som förnyar och som ser till människor kan leva ett gott liv på alla sätt.

En av resonemangen som man kan bli galen på är den utredning som tagit upp att bygdemedel ska försvinna. Tomas Mörtsell skrev om det igår i VK där han nämnder den grupp som jobbar för att ta fram politiska förslag för Norrland. Jag är även jag med i den gruppen. Vi har gjort ett gediget arbete med en Inlandsresa där vi träffat många människor, företag, föreningar och organisationer för att lyssna in och se vilka tankar som finns. Resans resultat har blivit en hel radda förslag och dessa ska vi presentera inför valet nu i höst.
Du kan se mer om detta på norrland2020.se

Tomas skriver:

Under sommaren har debatten om bygdemedlens framtid blossat upp på nytt.
Orsaken är den statliga vattenverksamhetsutredningen som presenterades för regeringen i början av juni. Förslaget från utredaren om en avveckling av bygdemedlen ingick inte i uppdraget och är dessutom från början till slut ett feltänk.
Bygdemedlen kom till som en kompensation till de bygder som påverkades av vattenkraftsutbyggnaden.

Det handlar om marker som blivit överdämda, erosionsskador och andra negativa effekter för mark- och vattenanvändningen.
Jämfört med de vinster vattenkraften genererar, är bygdemedlen småpengar. Trots det, är de av mycket stor vikt för vattenkraftsbygderna. Ofta har bygdemedlen en avgörande betydelse för samlingslokaler och andra anläggningar ute i bygderna.
Bygdemedlen används också till andra utvecklingsinsatser i de bygder som påverkas av vattenkraften.
Jag vill vända debatten helt och hållet och istället starta en diskussion om hur mer av intäkterna från vattenkraften kan återföras till de regioner som skapar intäkterna!
De allra flesta av de kommuner som berörs av vattenkraftsutbyggnaden ligger i glesbygd och landsbygd.
Där har utvecklingen sett över tid varit negativ, i dag är det inte ovanligt att till och med basservicen i dessa bygder är hotad.
Samtidigt finns ett behov av arbetskraft både i kraftindustrin, men också i offentlig sektor och i andra branscher. Det ligger i hela samhällets intresse att dessa behov kan tillgodoses.
I detta perspektiv är ökade återföringar från kraftindustrin till vattenkraftsbygderna intressant att diskutera. Jag har på partistyrelsens uppdrag lett ett arbete med syfte att komma med förslag till åtgärder för en positiv utveckling av Norrlands inland. Ett av förslagen vi lägger är införande av regionala skattebaser.
Sedan några år tillbaka har fastighetsskatten ersatts av en kommunal fastighetsavgift på villor och fritidshus. Jag vill utöka systemet till att även omfatta andra fastigheter, exempelvis vatten- och vindkraftsanläggningar.
Det vore en logisk utveckling av systemet med kommunala fastighetsavgifter. För kraftindustrin skulle förändringen vara kostnadsneutral och faktiskt ligga i deras eget intresse, eftersom förändringen skulle stärka de bygder där de är verksamma och har ett rekryteringsbehov.
Vattenverksamhetsutredningen har i sitt förslag gjort ett feltänk, som i och för sig inte är unikt. Det blir mer och mer av en naturlag att de bygder som skapar landets välfärd ska straffas i stället för att belönas. Här måste en förändring till och den måste ske snarast.
Ett första steg är att avfärda förslaget om slopade bygdemedel, nästa är att utreda och komma med förslag på hur den kommunala fastighetsavgiften ska utökas till fler områden.
Det är Centerpolitik i praktiken, som skapar utveckling i hela landet!

Bra skrivet Tomas…

Vill du sälja ditt företag eller vill du att någon i familjen ska kunna ta över?

Av , , Bli först att kommentera 9

Företagarna i Västerbotten har under många år jobbat med generationsväxling i företag då länets företagarkår är väldigt gammal. Man har försökt hjälpa till för att äldre företagare ska kunna sälja sitt företag till någon som tar över istället för att bara lägga ner företaget. Medelåldern på en företagare är över 50 år vill jag minnas. Lika illa ser det ut i resten av landet då hela Sveriges företagarkår är väldigt gammal och vi går mot en stor utmaning med en generationsväxling.

Idag är det skillnad skattemässigt om ett företag tas över av en familjemedlem eller av en utomstående, märkligt men sant. Med dagens regler är skatten 25 procent för den som säljer sitt företag till någon utanför familjen. Vill en anhörig ta över så blir skatten 57 procent eftersom vinsten då beskattas som lön. Det gör att det är sämre villkor för en familjemedlem än om företaget säjs till en utomstående.

Centerpartiet vill att den här skillnaden försvinner och att den regel som säger att den som vill utnyttja den lägre skatten på 25 procent måste låsa vinsten på ett bankkonto i fem år. Skattesystemet i dag premierar det anonyma ägandet på börsen medan familjeföretag och småföretag har en högre beskattning. Det tycker vi är fel.