Jorden slutar att snurra!

Förra helgen hade vi vårt barnbarn Toivo hos oss, en förkyld liten grabb som sov oroligt och var mindre nöjd än vanligt. På fredagmorgon när han vaknade och jag hämtade upp honom så kunde han inte gå ordentligt på en fot. Oron spred sig i vårt hem och föräldrarna som skulle åka hemåt den dagen åkte iväg men stannade i Åsele och uppsökte vårdcentralen. De lugnade familjen som åkte vidare hem med uppmaningen att invänta måndagen och gå till sin egen vårdcentral. Så i måndags åkte de in till vårdcentralen men fick fortsätta upp till Norrlands Universitetssjukhus och barnkliniken. Där blev de kvar. Lille Toivo har undersökts, sövts och tagit många många prover. Idag fick han permission och fick åka hem för att vara tillbaka imorgonbitti, för än mer prover. Han är mycket piggare av den antibiotika han fått. Så vi tror och hoppas att det är en infektion som går att medicinera bort.

När ett barn blir sjukt så stannar jorden upp och ingenting annat fyller familjens tankar. Oron gnager och man ser alla hemska scenarion på farliga sjukdomar framför sig.

Min syster hon Hanterar oron genom att Googla och söka info på nätet, jag gör tvärtom, tar reda på så lite som möjligt för att inte bli än mer orolig. Min mamma sa att den dagen man blir förälder så startar oron. Först för barnen, sen för barnbarnen och sen för barnbarnsbarnen, det tar aldrig slut. Precis så är det, oron som förälder sträcker sig genom livet.

När man ser om alla barn som flyr över Medelhavet med sina familjer så inser man det oerhörda dessa människor utsätts för. Deras värld har nog slutat att snurra för länge sen.