Ljus och mörker

Idag har jag och min bror som hälsade på ett par dagar varit och tänt ljus hos vår pappa. Vår pappa dog alltför ung, 59 år i leukemi. Saknar honom så trots att det nu är mer än 20 år sedan han dog.

Det är så vackert i hösten med frost och hög och klar luft och nu den kommande helgen kommer ljus att lysa upp höstnatten. Ljus som vi tänder för att minnas och hedra de nära och kära som inte finns hos oss längre. En fin gest och en fin tradition och så skönt att ha en plats att gå till för att sörja och minnas.

Mina tankar går till alla de som har anhöriga som försvunnit på Medelhavet de senaste åren. Var ska de tända sina ljus? Var ska de gå för att minnas, hedra och sörja?
De måste finna sina platser för eftertanke, minnen och sorg. Platser som antagligen är något helt annat än en kyrkogård.

Jag ska tända ljus för de jag mist av nära och kära men jag ska även tända ljus i helgen för människan och människans okränkbara värde.
Gör det du å!