Det är småföretagare som får ett samhälle att gå runt ekonomiskt. Det vet de flesta. Nu vill regeringen att företag som vill sälja något eller utföra jobb åt en kommun ska ha kollektivavtal. Hur många små företag i Vilhelmina kan klara av det? Hur många uppfyller alla de krav som ställs för att ha kollektivavtal?

Jag kan förstå ambitionen då jag ser hur statliga verks själva nyttjar fattiga människor från andra delar av Europa som jobbar billigt i deras egna byggen. Men lagen måste ju anpassas så att det inte bara handlar om stora företag och stora arbetsgivare. Det måste anpassas även till det lilla företaget som har en person anställd.

Den breda penseln och en enda lag för alla typer av företag oavsett hur stora de är fungerar inte. Risken är att de små företag som idag säljer tjänster eller varor till en kommun inte längre klarar av det.

Vi har kämpat länge för att kunna handla lokalproducerad mat. Idag köper kommunerna i Västerbotten in mer från våra lokala företag då det gäller mat. Om regeringen får som de vill så kommer många av dessa företag som idag kan sälja till kommunen inte längre göra det. Det är illa!

Lönedumpning och undermåliga avtal ska naturligtvis bekämpas med alla medel. Men regeringens utkast till lag diskriminerar de små företagen som inte når nivåerna i ett kollektivavtal. Varje år köper stat, kommuner och landsting varor och tjänster för drygt 600 miljarder så det är en stor marknad där många jobb skapas i små företag.

I helgen som gick valdes Marita Stinnerbom in i styrelsen för centerpartiet i Västerbotten. Ett väldigt bra val då Marita verkligen är duktig och kan de parlamentariska systemet mycket väl. Hon är partiledare i Sametinget och ledamot i både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Vilhelmina.

Vi pratar om att mångfalden måste öka i politiken för att spegla hur samhället ser ut. Både kön, ålder, bakgrund och etnicitet väger ojämn i de politiska rummen. Av någon konstig anledning har få samer engagerat sig i den nationella politiken. Så det är verkligen på tiden att det kommer fler in i politiken. Inte bara lokalt, utan även regionalt och nationellt. Ska de politiska församlingarna spegla hur samhället ser ut så krävs det en hel del arbete för mångfalden av samtliga partier.

Lyssna till Marita här:

Igår när jag kom hem från en helg i Västernorrland så firade vi dottern som varit på SM i Stockholm tillsammans med en busslast armbrytare från Storuman. Hon hade med sig två silvermedaljer och en plats till VM.
Jag är så tacksam och glad för hennes skull. Efter en lång rehabtid så har hon med envishet, jävlar anamma och enträget slit tagit sig tillbaka till Sverigeeliten. Starkt jobbat och starkt gjort.
Det är alltid samma tillfredsställelse som förälder att se när ens barn vinner framgångar för sitt eget slits skull. Att se att arbete och envishet ger resultat.

Hillary Clintons valkampanj har hållit på ett tag och kommer att fortsätta ända in i hösten. De har en slogan I´m with her, en slogan som alla förstår vem de pratar om. USA har aldrig haft en kvinnlig president så det borde väl vara dags snart kan man tycka.

Jag känner mig tacksam över att tillhöra ett parti som har haft och har många kvinnliga ledare. Karin Söder är en av de som visade vägen, hon var den fösta kvinn liga partiledaren i Sverige och hon var den första kvinnliga utrikesministern. Idag delas ett stipendium ut till Karin Söders minne. Mottagare är advokaten Elisabeth Massi Fritz som arbetar med att stärka barn och kvinnors rättigheter och den första advokat som specialiserat sig på hedersrelaterad brottslighet. Hon står i sin yrkesroll ständigt på utsatta barn och ungdomars sida. Så det stipendiet hamnade rätt, Karin Söder var under många år ordförande för Rädda Barnen så hon hade nog gillat valet.

Att stå bakom parollen I´m with her gäller för fler än för Karin Söder. Det gäller för mig som person att stå tillsammans med Annie, med Ewa-May och med Annika. Alla tre kvinnliga politiska ledare från nationell, regional och lokal nivå. Få partier har ynnesten att ha så många kvinnliga ledare.
Känns gott!

Igår presenterade regeringen att de lägger 10 miljarder även detta år som ett generellt statsbidrag till kommunerna. Idag presenterar de ett förslag om att arbetsgivarna ska ta en större del av sjuklönekostnaderna. Min undran är hur mycket av det generella statsbidraget till kommunerna som blir kvar då kommunerna betalat dessa sjuklönekostnader? Blev det som först skulle vara en ytterrock en tummetott?

Det är kommuner och landsting som har de stora grupperna sjukskrivna så det är de som får de stora kostnaderna. Att öka sjuklönekostnaderna för de små företagen är direkt livsfarligt. Ett litet företag slås omkull om de har personal som är sjukskrivna länge. Det är som jag ser det rent oansvarigt att lägga det ansvaret på de små företagen. Att ge kommunerna pengar med ena handen och ta tillbaka dem med den andra handen är inte heller särskilt ärligt.

Läser med intresset Anders Ågrens blogg om hur Umeå kommun hanterar det ekonomikska underskottet i bokslutet. Känner igen hur fler socialdemokratiska kommuner kör samma typ av hantering.

Anders skriver: ”Vi får alltså inte använda posten ”synnerliga skäl”, som ett sätt att smita undan balanskravsresultatet och eventuella krav på återbetalning av underskott som vi dragit på oss. ÄVEN om vi har gjort vissa avsättningar under tidigare år. Detta gjordes ju som bekant före lagändringen som medgav RUR (resultatutjämningsreserven). Numera är detta förhållningssätt inte längre tillåtet.”

Vilhelmina kommun har justerat sitt underskott med liknande argument. Det ska bli intressant att se vad revisorerna säger om hanteringen. Följer det lagen eller inte?

Igår släpptes en rapport från statskontoret, om närvaron av statliga myndigheter ute i landet, som många av oss som är intresserade av landsbygdens framtid sett fram emot. Tyvärr blev det inget storverk utan visar upp sånt som vi redan vet och inga konkreta förslag presenteras.

Känslan att regeringen gav uppdraget åt Statskontorets att se över statliga myndigheters agerande bara för att få lite tid på sig att fundera fram några politiska förslag. Så vart är förslagen från regeringen? Ardalan Shekarabi behöver hjälp och mer stöd i sitt eget parti för att nå det han säger när han är ute och pratar i landets små orter.

Vi har inte tid att vänta och de förslag som också kom igår från Landsbygdskommiteen är väldigt viktiga. Då alla partier finns med i den kommittén så kan de bli verkliga.

Centerpartiet har tagit fram en rapport om hur statliga myndigheter kan decentraliseras som ett stöd för att skynda på processen. Den får gärna Ardalan knycka idéer ur så att vi kan se en verklig förändring.

Det handlar både om att få ner kostnaden för hyror för statliga myndigheter som är lägre på landsbygd och om att utveckla lokala servicekontor med hjälp av digital teknik.

Du hittar rapporten på centerpartiet.se