Hur mår den Europeiska Unionen?

I veckan har jag haft förmånen att diskutera nåt jag ä intresserad av, Europapolitik. Jag har varit på Irland och träffat Fionna Fail, det konservativa partiet vars namn översatt till Engelska blir Soldiers of Destiny, så ni kan tänka er vilken historia det partiet har i sitt land.

”Det är bra att vi diskuterar den europeiska unionen” kan vara ett argument för att det kan vara något positivt i Brexit -Bremain diskussionen i England. Men det jag diskuterade i veckan med partiledaren för Fionna Fail på Irland, var enbart de negativa konsekvenser som de såg av vad ett utträde skulle inbära.

Unionen gör ju så mycket som behöver göra över nationsgränser och det måste bestå som utsläppsrätter, jobben, klimat och miljöhot. Samtidigt så behöver jordbrukspolitiken rensas upp där det finns mycket som kan få en jurist att gå igång.

Jag är en sann EU vän och känner en stor olust inför debatten i England. För mig är EU en garant om fred och samarbete. I måndags var det Europadagen till minne av Robert Schumans deklaration 9 maj 1950 om ett enat Europa för fred, den borde firats mer högljutt kan jag tycka.

Det EU ska fokusera på är de frågor som handlar om detta som globaliseringens effekter på vår nutid. Att nationalism ökar är en motkraft till globaliseringen tex. Den frågan bör EU fokusera sin kraft på nu och då behövs alla länder. De som flyr hit till Europa är de som kommer för att få andrum från krig och elände. Att röra sig över världen är idag inget främmande längre. Den politik som Putin för är ett annat hot mot fred och frihet, det som EU ska garantera.

I Sverige diskuterar vi inte Europafrågorna längre. Vi har vant oss med strukturfonder och stödprogram. Vi firar inte Europadagen särskilt väl och vi har vant oss vid att handla och resa fritt i Europa. Fred är för oss en självklarhet som vi aldrig tänker på. Men det kan komma att ändras fort utifrån Brexit-Bremain folkomröstningen ute i Atlanten.