Vad är en oppositionspolitikers roll?

Under gruppmötet i måndags, inför kommunfullmäktige där alla partier var med, fick jag så mycket skäll av socialdemokraterna att jag trodde jag skulle vara tvungen att lämna rummet. En aggression jag upplevde mycket märkligt, en oprovocerad utskällning mot mig som politiker efter att en partikompis frågade kommunstyrelsens ordförande om vad som hänt i ärendet Gläntan, den gemensamma akutvårdsavdelningen på sjukan. Skället handlade om min blogg. I min blogg lyfter jag fram frågor som berör Vilhelminaborna, jag eftersträvar öppenhet och att jag tycker att folk ska kunna lägga sig i frågor som berör dem utan att känna sig hotade av den makt som styr.

Vad är det som jagar upp dem så? Att jag inte håller med? Att jag ifrågasätter? Att jag lyssnar och tror på folk som kontaktar mig och att jag kämpar för det jag tror på?

För det kan väl inte vara så, att de finns de, som tror att de kan tysta mig som politiker genom att skälla och trycka till? Jag blir ju än mer motiverad att vara öppen, att berätta, att visa hur det går till i de slutna rummen. Det är så oerhört viktigt i en demokrati med öppenhet.

Det handlade nu den hör gången alltså om det jag bloggat om i ärendet Gläntan/AVA där några av dem påstår att jag far med osanningar i min blogg. Du kan lösa dem här i min blogg.

Socialdemokraterna gillar inte att jag använder sociala medier och bloggar för att berätta om vad jag tycker. Mitt bloggande handlar om att berätta om aktuella politiska frågor, om det jag ser och hör om vad som händer i vår kommun. Återberätta från möten eller från det jag får samtal om. Allt jag skriver om utgår utifrån min värdegrund och mitt perspektiv. Det är jag och ingen annan som bestämmer vad jag skriver om i min blogg.

Jag uppfattade att det var socialdemokrater som där, på riktigt, tyckte att jag skulle ringa till ”de som vet bättre” innan jag skrev i min blogg eller i sociala medier.(Kanske inte räckte med träffen med Socialchefen eller med mina partikompisar och personalen som det var i det här ärendet…)

Så vad gör man då om man känner sig påhoppad i politiken? Jo man kan googla fram härskartekniker och läsa om dem och identifiera vad det rör sig om. Det finns en grupp doktorander vid Stockholms universitet har formulerat fem motstrategier för härskartekniker, de ger de här tipsen till såna som mig:
• Taga plats
• Ifrågasättande
• Korten på bordet
• Bryta mönstret
• Intellektualisera

Så vad lär jag mig av detta, jo att jag ska fortsätta att ta mer plats, blogga mer och ifrågasätta majoritetens politik än mer och på vilket sätt de driver sin politik och vilja igenom.
Jag kommer alltså att fortsätta ifrågasätta.
Jag kommer alltså att fortsätta bjuda in till öppna möte där alla är välkomna att vara med, för att få alla korten på bordet.
Jag kommer även att försöka intellektualisera det jag är med om. Härskatekniker går ju att genomskåda. Även tekniker för att få en människa att vara tyst, att sluta tro på sig själv och att sluta med politik.

Vad tycker du? Är det fel av mig att blogga och ifrågasätta?

Och hör ni någon som säger: Maria tar aldrig in kommentarer på sin blogg? Så är svaret: Jag besvarar alltid bloggar som inte är anonyma. Anonyma, rasistiska och väldigt elaka kommentarer godkänner jag inte. Senaste kommentaren från kommunstyrelsens ordförande var i oktober, vilken jag även besvarat. Det kan rassla in mängder av kommentarer, främst när jag skriver om integration. Så ibland tar det tid innan jag har möjlighet att gå igenom alla kommentarer, men jag gör det.