När barn mår dåligt….

I veckan var det landstingsfullmäktige där jag var uppe i debatten om barn och ungas psykiska hälsa.

Jag berättade om Vilhelminamodellen som finns i vår kommun. Där samverkar skolan, socialtjänsten och landstinget för att samla krafterna för att hjälpa de barn och unga som mår dåligt på olika sätt. Ett jättebra och oerhört viktigt arbete för både de barn som behöver stöd och hjälp men även för deras familjer.

Men det hjälper ju inte än hur mycket vi samverkar om vården vid barn och ungdomspsykiatrin inte fungerar när den verkligen behövs. Väntetiderna är allt för långa och allt för få får den professionella hjälpen. BUP i Lycksele har haft problem länge men de tar emot allt för få utifrån de behov som finns. Vårdcentralerna får tillbaka remisser och förväntas lösa problemen själva. Men det fungerar ju inte.

Jag fick svar från Karin Lundström ordförande i hälso och sjukvårdsnämnden att vårdcentralerna och BUP måste sätta sig ner och komma överens om tagen. Ett bra svar som jag ska följa upp att det sker.

Det handlar ju om en människas hela liv. Ett barn som mår dåligt måste få hjälp, de har hela livet framför sig och de måste få en bra grund att stå på för att bygga ett bra liv. Unga nyanlända måste även de få hjälp att bearbeta det de varit med om för att på ett bra sätt komma in i samhället för att kunna bidra. Ska vi prioritera någonting inom landstinget så är det barn och ungas hälsa.