Lucia, ett slitigt jobb!

Att vara med i ett luciatåg är ingen lek, det är ett redigt jobb. När jag var 16 år var jag med i Vilhelmina Lions Luciatåg och idag pratas det på morgon-tv om att unga flickor inte längre vill vara med i den här typen av tidskrävande luciatåg.

Det kanske är dax att uppgradera uppdraget?

När jag var med så började det med en Tävling där man röstade på årets lucia, i Vilhelmina aktuellt och under julskyltningen. Som tur var har den traditionen försvunnit. Sen var det många kvällars och helgerna träning i både sång och hur vi skulle gå. När lucia kom var det lussande hela dagen runt om i kommunens olika verksamheter och äldreboenden. När det blev kväll och luciakonsert skulle igång var man rätt hes och trött. Vi skulle åka häst genom samhället innan konserten. En orolig och kylig färd där vi var genomfrusna och hösten var spattig.
Som tack fick vi ett silversmycke som guld och silversmeden Tore Davidsson gjort. Ett fint smycke, en droppe i silver med en vit sten i mitten.

Det var en upplevelse att vara med och man kände att man gjorde någonting gott när man lussande hos äldre. Men det tog mycket tid och Det var mycket att göra.

Att dagens unga tjejer inte känner att de har möjlighet att göra detta ideella arbete kanske inte är så konstigt. Det är så mycket idag som tar tid och energi. Kanske måste vi ändra syn på lussande, att det ska vara ett uppdrag som man inte kan tro ska vara ideellt, man kanske måste ersätta de som gör jobbet?