Jag har fått ett förslag bifallet av socialdemokraterna och Miljöpartiet som är de som styr landstinget. Wow! De förslag jag lagt brukar ofta bli avslagna eller besvarade dvs man anser att man jobbar på i frågan och att man inte behöver lägga till något. Men nu säger de att klart jag har rätt! Fast med andra ord.

Det skulle ha i och för sig vara svårt att säga att jag har fel när det handlar om skillnader som är solklara för oss i inlandet jämfört med de som bor i stan. Det är såhär. När du ska till lasarettet i Umeå kan du få skjuts ända fram till trappen. Men när du ska till Skellefteå är det lite längre och i Lycksele får du kliva av på busstation och hoppas att det finns nån annan buss som går mot Umeåhållet så du åtminstonde kan lifta med en liten bit. Men den sista kilometern får du allt gå själv.

Det är inte rimligt då vi vill att alla som behöver vård vid sjukhus ska åka kollektivt så långt det bara går. Då kan man inte göra skillnad på lasarett och lasarett.

Vi får hjälpas åt att kämpa på för en rättvis och likvärdig vård. Jag kommer att jobba på!

Idag har vi träffats i landstinget för att förbereda morgondagens fullmäktige. Presidiet har stuvat om i dagordningen så frågorna-interpellationerna kommer sist imorgon. Jag är rädd att min interpellation-fråga om fotvården inte ska hinnas med. Så vi får se om vi får veta hur det blir med fotvården….

Idag pratar vi om Delårsrapporten där man ser hur ekonomin ser ut för landstinget är verkligen rejält oroande läsning. Handbromsen är åtdragen och det är tufft. Ca en miljon mer går åt varje dag än vad som finns i börsen. En miljon om dagen! Det är svårt att förstå hur mycket det verkligen är.

Underskotten bara för vårdcentralerna från 2015-2018 är 326 miljoner minus som fylls på i efterskott. De privata får inte en krona. Det är inte rättvist då vården ska vara likvärdig. Eller så kan man ifrågasätta varför privata måste klara sin budget och landstingets får extra pengar om de gör av med mer än man har. Det är ett systemfel här, antingen ger man alla lika villkor eller så kräver man att budget ska hållas.

Nu kliver de två högsta cheferna av, ett valår och ett år då man inte tar nån budget förrän efter valet. Den nya högsta chefen har rötterna i Vilhelmina och vet villkoren på landsbygd, det känns bra.

Behovet av vård ökar, vi lever längre och behöver mer vård utifrån det. Teknikutvecklingen går fort och både teknik och mediciner kostar mer än tidigare. Personalbehovet ökar och det saknas utbildade inom många vårdyrken. Men det här kommer att lösa sig precis som mänskligheten löst liknande problem tidigare. Vården kommer att både organiseras annorlunda och teknik kommer att både effektivisera och lösa praktiska problem. Att låta fler vårdgivare konkurrera och finna de bästa lösningar är en viktig del i utvecklingen av vården. Så även om det låter svårt är det inte omöjligt.

Ifjol lovade Sossarna att ingen skulle behöva vänta mer än fyra veckor på en canceroperation. Men det är idag så att nästan ingen opererar inom fyra veckor. Helt orealistiskt att ge ett sånt löfte ändå ger man det. De säger bra saker men de gör inte det de säger. Jag tror inte att medborgaren längre tror på deras fagra löften då de märker att det är mest snömos.

Imorgon debatterar vi där du kan hänga med på webben. Gå in på WWW.VLL.se och häng med!

Det var så hon sa, tack syster och lade sin hand varligt på min arm.

Jag väntade i förra veckan på ett tåg på Umeå Östra när en kvinna i min egen ålder kom fram och undrade om jag kunde hjälpa henne. Hon behövde köpa en biljett till Eskilstuna men hade bara pengar, inget bankkort och ingen smartphone.

Jag tittade på klockan och konstaterade att jag skulle hinna. Vi följdes åt fram till automaten och hon gav mig sitt pass. Jag frågade om hon bodde i Umeå men hon skulle hem till Eskilstuna då hon bara varit på besök i Umeå.

Jag knappade in köp av biljett för en person till Eskilstuna, det skulle kosta 780 kr. Skrev in hennes namn och betalade med mitt bankkort. Hennes tåg skulle gå ungefär samma tid som mitt men i andra riktningen. Hon gav mig 800 kr och sa, tack syster!

Hon hade sett min gröna Centerpartijacka och valt att gå fram till mig efter att ha fått nej av andra hon frågat. Hon pratade perfekt svenska men hade trots att hon varit i Sverige i många år ännu inte fått något personnummer. Det gör att hon inte heller kan få ett bankkort och då inte heller betala via mobila system.

Tänkte mig in i en sån situation och insåg att det inte är många dagar jag skulle klara mig utan min mobil med dess kopplingar till mitt bankkort.
Det måste vara oerhört frustrerande att vara tvingad att vänta åratal på ett personnummer och att tvingas be om hjälp för så triviala saker som att köpa en biljett. Jag är glad att jag fanns där just då och kunde hjälpa henne, en syster.

På tisdag under landstingsfullmäktige kommer jag att ställa den här frågan till landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson.
”Hej Maria! Nu ber jag dig och de andra som står på Landstingslistan att rädda Fotvården kvar i Vilhelmina, av både medmänskliga och ekonomiska skäl. Vi måste vara rädda om den vård som vi ännu har kvar. Dessutom gäller det ett företag på orten. ”
– Så löd ett av de meddelanden jag fått utifrån att Lars-Åke Holmgren i byn Skansholm skrev en insändare i Folkbladet som startade en våg av reaktioner. Lars-Åke Holmgren skulle behöva åka till Lycksele för att få fotvård istället för att fortsätta hos Lollos fotvård där han gått i över 10 år.

Jag har pratat med Lars-Åke som berättar att han träffat flera som var i samma situation som han när han nu åkte till Lycksele för att få sin fotvård. Människor från Sorsele och Norsjö som även de fått åka taxi till Lycksele för fotvård.

När jag ringer Lollo, som driver Lollos fotvård, så berättar hon att hon fick beskedet med EN veckas varsel. Hon har som den goda företagaren med servicekänsla hon är, ringt runt till sina kunder som berörs. För att berätta för dem att från och med nästa vecka bidrar inte landstinget till den fotvård du får hos mig. Kunderna har blivit förtvivlade och förbannade och uppgivna. En del har valt att själva bekosta mer-kostnaden och sagt att de stannar kvar.

När jag forskar i detta så ser det ut som om patienter i Vilhelmina fått fotvård utan särskild medicinsk bedömning. Jag har förstått att ansvaret för fotsjukvård ligger i sjukhusens ansvarsområde, dvs Lycksele lasarett i inlandet, medan primärvården har ansvar för patienten i övrigt.

Min fråga till landstingsstyrelsens ordförande är: Kommer människor i inlandet att kunna känna sig säkra med att de får den fotsjukvård de behöver på sin hemort i fortsättningen?”

Vill du höra hur det gick så kolla filmerna på facebooksidan Rättvis vård i inlandet Maria Kristoffersson till landstinget. Jag silmar och lägger ut allt eftersom…

Idag har jag varit på Hälso och sjukvårdsnämnd i landstingshuset i Umeå. Så här kommer en lång blogg….

Som vanligt är ekonomin en stor fråga där det nu fattas 189 miljoner så här långt in i året utifrån budget. Det är kostnader för personal på 97 miljoner varav hyrläkare är 41 miljoner, medicinsk utrustning och vård i andra län, främst transplantationer, som sticker iväg. Det görs även 1,7% mer jämfört med förra året.

Det finns de som tror att landstingets stora ekonomiska problem enbart beror på hyrläkare, så är det inte även om det är en stor kostnad.

Ett problem som vi i C ser är att det är beslutat om att öka verksamheten som tex fler operationssalar, men man har inte avsatt pengar till det i budget. Det gör det omöjligt att hålla en budget om man ska göra mer men Inte har pengar till det. Det behövs tydliga prioriteringar från den styrande politiken för att prioritera så att pengarna ska räcka till. Det är kostnaderna som drar iväg. Statsbidragen är ca 15% av budgeten och har ökat ganska linjärt över en längre tid.

Det behövs personal inom många områden som tex. specialistsjuksköterskor. Det behövs just nu sju fler personer på akuten i Lycksele. Sjukhuset i Umeå var2017 bästa universitetssjukhus i landet, vi har en bra cancerforskning och en bra arbetstidsmodell för de som jobbar. 7% av västerbottningarna är rökare vilket innebär att de kostar mer i vård.

Ett av de områden vi fick information om idag var kvinnosjukvården. Förlossningsvården måste vara trygg och säker. Det finns en oro hos familjer både i staden där det handlar om man får komma in på BB, om det finns plats och på landsbygden där man oroar sig först hinna till BB i tid.

Man har ökat antalet ST-läkare i länet för att se till att det kommer in specialister inom kvinnosjukvården. Barnmorskor har kommit in så det ser bättre ut inför bemanningen i sommar. Det har blivit en länsklinik av alla tre sjukhusens vård där man nu har en chef för tre kliniker.
Kvinnosjukvården är nu universitetssjukvårdsenhet vilket gör att man är en del av utbildningen av sjukvårdspersonal.

Lyckseles förlossningsavdelning är nyrenoverad men det saknas personal främst läkare. I Lycksele föddes det 351 barn av totalt 3000 i länet. Av 1300 gynoperationer i länet görs 155 i Lycksele. Vissa saker görs bara i Umeå så de tar emot människor från hela länet som canceroperationer.

De flesta aborter sker i hemmet där man får ett abortpiller om det är tidigt i graviditeten. I Lycksele gjordes 7 abortoperationer 2017 och antalet minskar i hela länet.

Det finns mål för förlossningar, att 80% av förlossningarna ska vara utan ingrepp. Sugklockeförlossningarna minskar liksom kejsarsnitt. De flesta går hem efter 72 timmar efter förlossning. Efter kejsarsnitt är man kvar någon dag extra.

Förlossningsskador ligger på ca 2% men det är det som de hittar, det undersöks efter åtta veckor och det ligger konstant. All personal har gått utbildning för att se förlossningsskador och följa upp den typen av skador. 86% av de som blivit opererade för sina skador är nöjda efter operationen.

Idag kan man få hjälp i länet med att bli med barn om man är kvinna och homosexuell eller om man är ensamstående kvinna.

Det ska till en Omstart av endometriosteam i länet. Det är viktigt att de som drabbas får bra hjälp, kvinnor som drabbas har stora problem och svåra smärtor.

Idag har 21 kvinnor väntat mer än tre månader på operation.

Jag ställde frågor kring att kvinnor där förlossningen startat blir hemskickade. De svarar att bilförlossningarna minskat och att man försöker ta hänsyn till avstånd. De flesta som kommer in sent under förlossning är inom en mils radio från lasaretten, dvs man väljer att vara hemma för länge om man bor nära BB.

En annan fråga jag hade var kring förlossningsskadorna och om de ökar. De svarar att det är konstant antal men att det ökar när man utbildar personal att se och hitta skador.

Den tredje frågan var om väntetider till operation där det idag är 21 kvinnor som väntat mer än tre månader på operation. De flesta får vård inom tre månader som man har rätt till.

En mycket bra redovisning där personalen verkligen gör sitt bästa.

Förra vintern fick jag samtal från en fd bankchef som var orolig för kontanthanteringen. Han skrev klokt ner sina tankar och han var med och förde debatten i frågan. Hans engagemang och många andras slit i frågan om kontanter i samhället har nu lönat sig.

Folk, företag och föreningar har de senaste åren känt av att systemet för att hantera, ta ut och sätta in kontanter knakat i fogarna. Det har inte varit enkelt att varken ta ut eller sätta in pengar. Bankerna har försökt avhända sig ansvaret för kontanthanteringen. Detta har vi på landsbygden märkt av och varit arga över.

Jag är mycket glad över att en enig Riksbankskommitté, efter initiativ från Centerpartiet, kommit överens om nya regelverk för tryggad och förstärkt kontanthantering. Det betyder att kontanthanteringssystemet dels inte får försämras, dels att ett antal nya in- och uttagsautomater måste sättas upp, så att bankerna klarar de nya och hårdare geografiska täckningskraven som nu ställs.

Det kan bli bra men vi får nog fortsätta att bevaka och engagera oss för att hålla kvar och utveckla servicen på landsbygd.

När de unga tjejerna flyttar och de unga männen stannar vilken effekt får det på samhället och vad kan vi göra åt det?

Äldreomsorgen har just nu gigantiska problem att hitta vikarier i sommar då det inte finns människor som söker tjänsterna. Förr jobbade många unga kvinnor under sina sommarlov inom den här sektorn och det var kö till att få jobba. Så är det inte längre. De unga kvinnorna söker inte utan söker sig bort och de unga männen söker sig till andra branscher med andra löner och andra arbetsvillkor. Männen arbetspendlar, tjänar bra och har sina intressen inpå knuten.

Vi i inlandet ser problematiken med urbanisering först då det är vi som drabbas först. Sen kommer de större orterna att få samma problem. Men hur påverkar det samhället och vad kan samhället göra? Det finn ju regionala tillväxtpengar som borde jobba med frågor som påverkar länets framtid strategiskt.

Ett annat sätt är att kommunen gör det enklare att vara kvinna, att det finns barnomsorg när man behvöer den även nattetid, att löner och arbetsvillkor förbättras. Att man kan få utbilda sig på distans emd bibehållen lön om man lovara tt jobba kvar ett antal år. Att man kan styra sin arbetstid, att kvinnor premieras och får möjlighet att starta eget även inom vård och omsorg och att unga kvinnor ser möjligheten i att starta egna företag där de kan sälja tjänster åt även kommunen. Det måste finnas valfrihet och mäjlighet att styra över sitt liv. Att kunna bo i en by är det många unga kvinnor som vill, så därför behöver kommunen bygga flyttbara bostäder i de byar där folk vill bo.

Ett sätt är att se till att unga kvinnor vill stanna, att de känner sig prioriterade, synliggjorda och att det de är intresserade av och vill göra lyfts fram. Idag är det tyvärr tvärtom. Några punkter ur rapporten Jämställd regional tillväxt i Västerbotten:

I Västerbotten är kvinnor underrepresenterade i ledande befattning i de flesta branscher. Vid jämförelse av andel kvinnor som är sysselsatta per bransch och andel kvinnor med ledande befattning i samma bransch är andelen kvinnliga chefer lägre för de flesta branscher.
Unga kvinnor ser att det är svårt att få en eldande befattning i vårt län, enklare i staden.

De regionala strategierna saknas i princip helt jämställdhet som ett mål i sig. Det ger konsekvenser då det gör att man inte behöver ta tag i problemen och konsekvensen av att jämställdheten brister även utifrån regionala prioriteringar av regionala pengar.

Majoriteten av kvinnor jobbar i branscher inom offentlig sektor vilket minskar sannolikheten för att det startas företag i dessa branscher eftersom möjligheterna till att starta företag inom offentlig sektor är mer begränsade. Det betyder att det inte är lönt att satsa på en sån bransch om man vill styra över sitt eget arbetsliv som företagare.

Merparten av de projektstöd och företagsstöd som beviljas i Västerbotten går till branscher där majoriteten sysselsatta är män. Majoriteten av företagsledarna i de företag som beviljas stöd är män. Majoriteten av företagsstöd går till företag inom tillverkningsindustrin. I den kategori var ingen företagsledare kvinna.
Förstår inte de som tar besluten att det här påverkar hur unga kvinnor bedömer sina egna livschanser?

Slutsatsen blir att länet måste identifiera och tydliggöra konsekvenser av hur regionala insatser påverkar jämställdheten och problematisera att unga kvinnor hela tiden ser att ska de ha en valfrihet att styra över sitt egna liv så får de söka sig till staden.

De här frågorna ligger i min bh, jämställdhet är så viktig på så många sätt och ska vi skapa ett hållbart län så måste vi lyfta jämställdhet som en drivkraft för fungerande samhällen.

Läs rapporten här: https://regionvasterbotten.se/wp-content/uploads/2017/04/jacc88mstacc88lld-regional-tillvacc88xt-behovs-och-nulacc88gesanalys.pdf

Så här ser företagsklimatet ut i min hemkommun:

Som du ser ligger vi långt under medel i Sverige och verkligen långt bakom Nordmaling som klättrat rejält de senaste åren. Nordmaling har verkligen gjort en resa där den politiska ledningen visat vägen. I Vilhelmina har näringskontoret fått en annan glöd då det kommit in nya människor med nyta ögon och nya ambitioner. Så kul. De gör ´verkligen allt de kan för att öka kontakten mellan kommun och företag. Ett superbra jobb som gett resultat i rankingen.

Det finns ju något att jobba med då Vilhelmina ligger på plats 276 av Sveriges 290 kommuner och har gått ner två placeringar trots att det sammanfattande omdömet ökat som du ser i min bild, men då minskar andra områden som drar ner totalen. Bara 23,4% av de 111 företag som svarat på enkäten tycker att företagsklimatet är bra.

Du kan själv gå in och titta och jämföra på www.foretagsklimat.se