Misstroenden och ansvarsfrihet

Fick en kommentar häromdagen jag svarat på men jag bloggar åxå. Det handlar om varför Centerpartiet inte röstade i riksdagen om att avsätta en minister, Annika Strandhäll. Centerpartie lade ner sina röster. Centerpartiet tycker det var för jäkligt att man sparkade en som gjort det hon fått order om av regerignen, vi tycker det var fel att efterhandskonstruera men vi tycker inte att det är riksdagens beslut som ska avgöra om en myndighetschef ska gå eller inte.

Vi är starkt kritiska till både Strandhäll och regerignen i detta. Det ansvaret ligger på regeringen. Det vore som att fullmäktige skulle debattera om kommunchefen skulle få sparken eller inte. Helt orimligt. Först och främst är det den styrelse som myndigheten har som ska avgöra om en chef ska gå eller inte sen är det den närmsta politiska ledningens sak. Som i en kommun, kommunstyrelsen. Nationellt regeringen.

Grundfrågan här handlar om när riksdagen anser att regeringen har rätt att flytta på en myndighetschef. Det är en makt som regeringen har och som måste hanteras med varsamhet. Men en myndighet och myndighetschef måste också genomföra regeringens politik. Om regeringen inte tycker att det sker på ett tillräckligt bra sätt så kan regeringen flytta på en myndighetschef.

En misstroendeförklaring är riksdagens skarpaste verktyg och måste därför användas med försiktighet. Det innebär också att man måste man vara oerhört noggrann när man använder det. Det som nu görs är att konsitutionsutskottet ska granska Strandhäll och då får vi se vad de kommer fram till.

I politiken måste man använda de verktyg som finns om misstroenden klokt. Ansvarsfrihet i en kommun tex ska inte användas som politiskt slagträ. Inte heller misstroendevotum.