Skilda världar, Vänner och fiender, Vita lögner och Nya Tider.

I helgen har jag och 700 andra Centerpartister varit i Uppsala och pratat kommunala frågor. Där fick vi lyssna till vår vikarierande partiledares tal, du kan se det på Centerpartiet.se eller läsa det här nedan:

Skilda världar, Vänner och fiender, Vita lögner och Nya Tider.

Klassiska svenska TV-såpor. Men, tyvärr också en sammanfattning av hur många människor ser på svensk politik just nu.

Man frågar sig om de politiska besluten verkligen utgår från människors vardag. Varför vi skäller på varandra i frågor där vi ändå verkar vara helt överens. Varför kortsiktiga vinster tycks gå före långsiktigt ansvarstagande. Den senaste tiden har visat att svensk politik verkligen kan konsten att förvåna.

Då är det helt avgörande att också visa att politik kan konsten att förändra. Peka på alla de tillfällen där politiken har gjort skillnad. För människors livsvillkor. För om ett land ska hålla ihop, eller riskera slitas isär.

Vi som är här idag har alla förmånen att vara en del av ett parti som har gjort just det. Förändrat. På riktigt.

För det som började som en kamp för lika villkor mellan stad och land, för rätten att äga jorden du brukade. Som höjde rösten för att slit och strävsamhet skulle löna sig och för att landsbygdens barn skulle ha rätt till skola. Det som blev en kraft för samhällsutveckling, mitt emellan socialismens kollektivism och städernas storskaliga industri.

Det har växt och blommat ut till ett parti som, gång efter gång, varit med om att förändra Sverige till det bättre under vår 110-åriga historia.

Tagit ansvar för landets ekonomi i svåra och oroliga tider. Satt landets bästa främst. Gett småföretagaren bättre förutsättningar.

Haft ett miljö- och klimatperspektiv på politiken långt innan dom frågorna fick den breda uppmärksamhet som de så väl förtjänar. Varit en stark, grön röst för minskade utsläpp och sundare mat.

Centervänner, mycket må ha hänt under de 110 år som gått. Men kärnan i vår övertygelse, den är lika stark idag som 1910.

*

Vi är fortfarande en kraft för människors frihet, trygghet och självklara rätt att vara den man vill. Fortfarande en kraft som förstår att det som är bra för våra företag, det är också bra för vårt land. Fortfarande en kraft som vågar gå före i den gröna omställningen.

Vi är och förblir en grön, liberal kraft som vägleds av vår stolta historia i arbetet med att ta hela Sverige framåt.

***

Men arbetet har bara börjat.

De flesta människor i Sverige lever i en vardag som människor i allt för många andra länder bara kan drömma om.

Men alla vi som sitter här inne vet också vilka utmaningar vi står inför. Globalt, nationellt och lokalt.

Klimatförändringar som slår mot världen med full styrka. Bränder, översvämningar, döda hav och förstörda skördar.

Integrationsmisslyckanden som gör att människor som söker en väg in i ett nytt liv istället hamnar i ett utanförskap som stänger in och bryter ner.

En allt råare kriminalitet som tar över våra gator, tar över vår vardag med dödsskjutningar och sprängdåd.

En välfärd där allt färre ska ta hand om allt fler. Där många upplever hur vården försvinner allt längre bort.

Vi ser allt det här. Vi hör om det varje dag. Vi känner det in på bara skinnet. Men vi agerar också för förändring.

När köerna ökat under de år som gått. Då ger vår röst Sverige en ny primärvårdsreform. Säkrar rätten för dig och mig till en fast läkarkontakt. Då får vi igenom en ny kömiljard, som redan nu börjar ge effekt.

När killar i yngre tonåren skjuter mot varandra med automatvapen, en småbarnsmamma mördas på öppen gata och bomber sliter sönder husfasader och ödelägger kvarter. Då fokuserar vi i Centerpartiet på det som kan ge oss tryggheten tillbaka. På mer pengar till det svenska rättsväsendet, men också på det förebyggande arbetet med att få färre ungdomar att söka sig till kriminalitet. Då finns vi med i de breda samtal som skärper ett antal viktiga straff och sätter hårt mot hårt mot gängen.

I ett politiskt landskap som av och till är ganska svårnavigerat drivs vi av att hela tiden göra vårt land bättre.

Och här finns också svaret på frågan om varför vi slöt Januariavtalet för lite drygt ett år sedan.

Det fanns många och långa diskussioner om andra vägar. Ett flertal andra förslag som Centerpartiet förde fram blockerades, gång på gång, av andra partier. Då valde vi ett ansvarsfullt mittensamarbete. Just för att ge Sverige en regering och för att, med bibehållen anständighet, hitta nya vägar framåt.

Vi fick en överenskommelse med liberala reformer som Sverige verkligen behöver. Reformer för att fler ska lämna ett utanförskap, hitta ett jobb och få en egen lön att leva på. För en bättre integration. För minskad social oro. Reformer för en närmare vård och omsorg. Reformer som gör det lättare att leva på landsbygden och som minskar våra klimatutsläpp, på riktigt.

Januariavtalet har skapat nya, bättre möjligheter för hela Sverige.

Men det har också skapat en enorm frustration hos andra partier. Så stor att ett nytt block har bildats i svensk politik. En missnöjeskoalition mellan Moderater, Kristdemokrater, Vänsterpartister och Sverigedemokrater.

Ett samarbete som främst verkar handla om att stoppa de liberala reformer som Centerpartiet slagits för. Där Vänsterpartiets skattehöjarpolitik och Sverigedemokraternas integrationsstopp vinner stöd av både M och KD. Där självklara borgerliga dygder, som att inte höja skatterna på jobb och företag och värnandet av det finanspolitiska ramverket verkar ha kastats över bord för att lättare få den här oheliga alliansen att överhuvudtaget flyta.

*

Centervänner, när andra tycks tveka i den missnöjesturbulens som nu råder, då ligger vår kurs stadig.

Då står vi fast vid att fortsätta värna ordning och reda i statens finanser, fortsätta slåss för ett företagsamt Sverige och fortsätta framåt mot ett grönare, friare och starkare Sverige.

***

Det finns nu också dom som tycker att Sverigedemokraterna ska ges än mer inflytande i svensk politik. Att dom till och med skulle kunna utgöra stöd för en ny regering.

Vi vet var den vägen leder. Vi ser det i de kommuner där SD styr, inte minst i Sölvesborg. Prideflaggor halas. Integrationsarbete stoppas. Kommunens kulturchef tvingas bort när hon är kritisk mot inskränkningarna på kulturområdet.

Vi vet vilka förebilder partiet har runt om i Europa. Hur dom ser Ungern som ett föredöme. Ett Ungern som gång på gång kritiseras av allt ifrån EU till snart sagt varenda människorättsorganisation, för att inskränka pressfriheten, förfölja meningsmotståndare, förbjuda universitet och stoppa utbildningar som inte passar Orbans världsbild. Man bygger taggtrådsstängsel längs gränserna och straffbelägger asylsökande. Så ser verkligheten ut i SD:s favoritland.

Låt mig vara glasklar. SD har ett antal platser i Sveriges riksdag och ska ha samma rättigheter att påverka som alla andra. Och det har dom.

Men Centerpartiet har ingen skyldighet att förhandla med SD i avgörande politiska frågor. Inte heller medverka till att dom får inflytande över regeringsmakten.

*

Vi kommer inte ge upp kampen för våra humanistiska värderingar, för ett Sverige där alla människor är lika mycket värda.

Vi kommer inte tystna i kampen för tolerans och för det fria ordet.

Vi kommer aldrig backa i motståndet mot cynisk populism och främlingsfientlighet.

Vår röst för ett anständigt, tryggt och liberalt Sverige. Den kommer att ljuda starkt och klart – idag, såväl som imorgon.

***

De finns där för oss varje dag.

Jag vet hur de sliter. När jag på mitt jourpass på barnkliniken i Gävle en lördagsnatt väcks vid tretiden för att ta hand om ett barn på akuten. Då har de jobbat hela natten, lagt om sår, tröstat anhöriga, rullat sängar och tagit prover. Ändå har de full koll och är redo att tillsammans gå igenom läget på avdelningen. Deras arbete gör skillnad, utan dom skulle sjukvården stanna.

På samma sätt finns de där för våra äldre. Lagar mat, är sällskap och tröst när dagarna är mörka. Skapar livskvalitet på äldreboendet, med kortspel eller en bit nybakad sockerkaka. Säger god morgon med en kopp nybryggt kaffe. Skrapar rutorna på någon av hemtjänstens bilar, en kall och mörk vintermorgon, på väg till ännu ett livsviktigt hembesök. De är, för många av våra äldre, en del av vardagen som de inte skulle klara sig utan.

Undersköterskans roller må vara många, men alla spelar de en ovärderlig roll för att vår sjukvård och omsorg ska fungera. Från minsta by, till största stad.

De över 170 000 människor som varje dag jobbar som undersköterskor utgör inte bara ryggraden i vår välfärd. Dom är en förutsättning för att vårt land ska fungera. Tillsammans med sina kollegor ger de oss alla en trygghet som vi ofta tar för given.

Samtidigt vet vi hur verkligheten ser ut. Att vi går mot en framtid där allt färre ska ta hand om allt fler. Att det under de kommande fem åren behövs över 230 000 nya medarbetare i vården och omsorgen.

Undersköterskans vardag är ofta tuff. Långa dagar, tunga lyft, hög stress och låg lön. Många känner att de saknar inflytande över sin egen arbetssituation eller sin arbetsmiljö, att det är svårt att utvecklas och göra karriär. Hög sjukfrånvaro skapar en ännu högre kompetensbrist. Vårt samhälles största yrkesgrupp, där nio av tio är kvinnor, får helt enkelt oförtjänt lite uppmärksamhet sett till arbetet den utför.

Ska vi få fler att vilja bli undersköterskor, då måste vi göra allt vi kan för att uppvärdera Sveriges vanligaste jobb.

Mer pengar till sjukvården och äldreomsorgen är ett självklart sätt att göra detta. Men det räcker inte bara med mer pengar. Vi måste också få fler att välja rollen som undersköterska och ge den som är undersköterska idag skäl att stanna kvar.

Därför vill Centerpartiet se ett undersköterskelyft. Hitta möjligheter för fler att utvecklas och göra karriär.

Idag finns det inte någon tydlig definition av vad rollen som undersköterska innebär. Det vill vi ändra på. Vi vill ha en standardiserad utbildning för undersköterskor, som ger ett tydligt kvitto på utbildning och kompetens. Där alla vet vad man lärt sig och vilka förväntningar man ska ha på rollen. Oavsett var i landet du jobbar. Det skulle ge undersköterskerollen en högre status.

Vi vill också ge våra undersköterskor samma möjlighet som läkaren och sjuksköterskan att vidareutbilda sig med full lön.

Efterfrågan på specialistkompetens, inte minst inom geriatriken, demensvården och psykiatrin, ökar snabbt. Vi behöver helt enkelt fler undersköterskor som kan mer om dessa områden. Idag måste de flesta undersköterskor söka tjänstledigt och själva bekosta sin utbildning. Det hindrar allt för många från att ta det steget.

Därför vill vi ge fler undersköterskor möjlighet till betald vidareutbildning. Vi vet att samma möjlighet för sjuksköterskorna ökade intresset för att specialisera sig. Att nu låta även undersköterskan ta det steget skulle ge fler en chans att utvecklas på jobbet och ge oss en högre kompetens i välfärden.

Den som vidareutbildar sig och är beredd att ta ett större ansvar på jobbet måste också kunna få en möjlighet till högre lön. Centerpartiet har länge drivit frågan om att skapa fler karriärvägar i vården. Tack vare vår röst i Januariavtalet får vi nu på plats karriärtjänster för sjuksköterskor. Vi ser gärna att fler inom vården får en chans att komma framåt i karriären, med tydliga lönetrappor. Vår ambition är därför att landets kommuner och regioner inför karriärtjänster även för Sveriges undersköterskor.

Så skapar vi en möjlighet för alla fantastiska medarbetare i vården, oavsett roll, att jobba på toppen av sin kompetens.

Centervänner, så tar vi svensk välfärd framåt.

Med en politik som höjer kompetensen och kvaliteten i vården och omsorgen. Som ger vårdens medarbetare bättre möjligheter att göra sina egna val och på så sätt påverka sin egen vardag.

*

Så får vi fler att vilja fortsätta jobba som undersköterskor, så ger vi dom nya kollegor.

Så riktar vi satsningar och uppmärksamheten mot en roll, där nio av tio anställda är kvinnor, och tar nya, viktiga steg framåt i jämställdhetsarbetet.

Så visar vi att Sveriges vanligaste jobb är ovanligt viktigt. Att våra undersköterskor är ovärderliga i bygget av ett starkare och tryggare Sverige

***

Från Nordmaling, centrum mellan städerna, till Gislaved, kommunen på G är det nästan hundra mil enkel resa. Mellan expansiva Eda och framtidsanda i Färgelanda bara sjutton.

Men oavsett om det tar dig lite över två, eller nästan tio timmar att ta dig mellan dom olika kommunerna så märker du snart att det är mer än bara fyndiga kommunslogans som skiljer platserna åt.

För även om alla fyra kommuner har en stolt centerpartist som KSO, ser vardagen och förutsättningarna helt olika ut för Madeleine, Carina, Johanna och Tobias. De har att förhålla sig till verkligheten i just sin kommun, precis som alla ni andra som är med och bestämmer i någon av de 200 kommuner där Centerpartiet är en del av styret.

Att kommuner och regioner är olika är ingen nyhet för oss. Det är bara att se sig om i den här lokalen. Hos några av er är skolan en utmaning. Hos andra är det fler händer i omsorgen som är prio.

Ofta finns lösningarna lokalt och regionalt. I ett ansvarsfullt ledarskap som prioriterar en politik för starkare företag och fler som jobbar och betalar skatt, bättre förebyggande arbete eller genom smarta, digitala lösningar. Men i vissa fall behöver också staten ta sitt ansvar och hjälpa till.

Det är anledningen till att vi, tillsammans med regeringen och Liberalerna, ökade de generella statsbidragen i både höstbudgeten och den kommande vårbudgeten. Det är något som vi kommer fortsätta med när det behövs.

Men ytterligare ett sätt att frigöra mer pengar till kommunerna skulle vara om staten slutade lägga sig i exakt vad kommunerna använder de riktade statsbidragen till.

Framför allt på skolans område är det här ett stort problem. Kravlistorna som följer med stödet gör att det i vissa fall inte är någon idé för en kommun att söka. Om man vill stötta den lokala byskolan, men kravet är att stödet läggs på att rusta upp skolbiblioteket, ja då skapar det problem och gör att man kanske väljer bort stöd. Eller så hamnar pengarna på onödig administration istället för hos elever och lärare. En verklighet som framförallt våra mindre kommuner möter alldeles för ofta.

Ett annat problem är långsiktigheten, när riktade statsbidrag kan försvinna från ett år till ett annat. Risken blir då att kommunen följer kraven och satsar på ett projekt som ett år senare blir utan pengar. Då får de lokala skattebetalarna stå för notan.

Ni hör ju själva, så här kan det inte fortsätta.

Det var därför vi igår, på DN-debatt, presenterade förslaget om att förändra det här i grunden, under den här mandatperioden. Göra om så många riktade statsbidrag som möjligt till generella på skolans område.

*

Det skulle frigöra viktiga och efterlängtade miljarder till Sveriges kommuner och förbättra effekten av varje skattekrona.

I en tid när allt för många kommuner går på knäna behöver vi våga tänka nytt. Förstå att behoven ser annorlunda ut runt om i Sverige och agera utifrån det.

Jag hoppas att riksdagens samtliga partier lyssnar på sina kollegor ute i landet. Så att vi kan enas om en väg framåt med fler generella statsbidrag som förändrar, förenklar och förbättrar svensk skola.

Gör det lättare för varje enskild kommun att möta utmaningarna i vardagen och som gör att människor runt om i vårt land kan lita på att välfärden levererar – oavsett var i landet man bor.

***

De små, små orden är svåra ord. Och de hårda orden är enkla ord.

Jocke Bergs ord, i Kents låt Chans, kan fungera som en sammanfattning av det offentliga samtalet just nu. En ögonblicksbild av hur samtalstonen tycks skruvas upp ett hack för varje dag som går.

Vi ser exempel på det överallt. Hur de hårda orden blir de enkla orden.

Hur medvetna missförstånd och en retorik som glider allt längre ut mot oanständighetens gräns riskerar att tysta snarare än att främja en levande samhällsdebatt. Hur hatets röster skriker ut sitt budskap och i grupp attackerar den som vågar tycka annorlunda.

Samtidigt som de små orden, nyanserna och de ärliga, öppna samtalen riskerar att bli till det verkligt svåra.

För när den som ifrågasätter och problematiserar, på sociala medier eller i det vardagliga samtalet, ständigt möts av ett misstänkliggörande. Istället för ärliga och raka motargument får ta emot hot, hat och aggressivt förakt. Ja, då kan även den mest engagerade rösten tystna.

En öppen, stark demokrati utvecklas av olikheter. Av att åsikter och värderingar stöts och blöts mot varandra. Den är dynamisk och högljudd, klarar av att människor provocerar och testar gränser. Det är något som vi ska fortsätta sträva efter i Sverige. Men vi måste klara av att hålla två tankar i huvudet här. Uppmuntra till debatt och välkomna människors olika åsikter. Men samtidigt förstå att ord har betydelse, att ord påverkar.

När människoföraktet och den öppna, råa rasismen tar sig in på allt fler håll i det offentliga samtalet och i människors vardag. När framträdande politiker, på Twitter, gör sig lustig över att svenska ungdomar dör när ett plan skjuts ner i Iran. När läkaren med utländsk bakgrund möts av patienter som utbrister ”ta inte i mig med dina turkhänder”. När folkvalda politiker, oavsett partibok, får dödshot mot sig själv och sina familjer för att de står upp för sina värderingar.

Då, mina vänner, har vi kommit till en punkt där det krävs att den som värnar anständighet också gör sin röst hörd.

Då räcker det inte att knyta näven i fickan. Då behöver vi tillsammans hjälpas åt att ge mod, kraft och argument till alla de goda krafter som finns i det här landet.

Till alla dom som vågar tro på sin sak, men som samtidigt också har modet att lyssna på vad andra tycker. Till den som inte vänder bort blicken när hens anhängare släpper lös sitt skoningslösa hat mot en enskild individ. Till den som anstränger sig för att förstå istället för att medvetet missförstå.

För de allra flesta av oss här inne är samtalet med en annan människa det viktigaste verktyget vi har i vårt uppdrag. Det är där vi hittar det som förenar oss, eller det som skiljer oss åt. Det är där, i utbytet mellan oss, som demokratin föds och växer sig stark.

För vi vet att det goda samtalet kan förändra. Vi vet att en röst kan göra skillnad. Och om en röst kan göra skillnad, tänk då hur två röster kan göra skillnad. Och om två röster kan göra skillnad, tänk då på vilken skillnad våra gemensamma röster kan göra.

*

Tillsammans kan vi bli den kraft som jag vet att många letar efter just nu. En kraft för förnuftet och toleransen. En kraft som uppmuntrar till diskussion, men som inte hugger skoningslöst mot motståndarens första blotta.

En kraft som tar samhällets problem och utmaningar på största allvar, men som också tror på att framtiden bär på något bättre och att anständigheten alltid är en bättre vägvisare dit än hatet.

Då kan vi få fler att förstå att även om det inte är en lätt väg, så är det rätt väg framåt – mot ett bättre Sverige.

***

I samtalet finns också vägen framåt för vårt parti. Den historia som påbörjades för 110 år sedan, är det nu vårt ansvar att ta vidare. Att utveckla och låta fler bli en del av.

Vårt bästa riksdagsval på trettio år, vårt bästa kommun- och regionval på 24 år och vårt bästa EU-val någonsin. Det är fantastiska framgångar som vi alltid bär med oss. Men de får aldrig bli en ursäkt för att nöjda luta oss tillbaka. Den som vill komma framåt måste ständigt vara i rörelse.

Det är därför vi i Centerpartiet har valt att göra 2020 till ett samtalsår. Ett år då vi gör det lättare för fler människor att berätta för oss om deras Sverige och om hur vi tillsammans kan göra det bättre. Ett år där vi lyssnar på människors oro och vardagsproblem, eller ser om deras kloka idéer också kan bli våra.

Våra grundläggande värderingar kommer alltid vara desamma. Du kommer alltid känna igen Centerpartiet. Både inifrån och utifrån. Men det parti som inte har modet att förändras i takt med det samhälle man är en del av, glöms snart bort.

Därför behöver vi alla oftare ställa frågan – vad tycker du?

Våga bjud in till samtal, även med den som kanske inte håller med oss i allt. Se den stundande kretsstämman som en möjlighet för breda diskussioner, eller hitta nya platser att möta människorna i vår kommun.

Använd de här dagarna till att inspireras av varandra om hur vi enklare pratar med andra.

Låt oss visa upp allt det fantastiska vårt parti har att erbjuda – politiken, gemenskapen, framtidstron.

Låt det goda samtalet, mötet och utbytet mellan människor fungera som en grogrund där våra tankar och idéer kan växa och utvecklas.

Låt oss ge fler en möjlighet att hitta en liberal kraft att räkna med, en kraft som vill flytta mer makt närmare människor och som är beredd att ta ansvar även i svåra tider.

*

Så går vi framåt, samtidigt som vi vårdar arvet från dem som har gått före.

Så bygger vi vidare på ett grönt, liberalt och företagsamt Sverige, ett Sverige som håller ihop.

Tack för att ni har lyssnat!