Det smarta landet

Vad finns bortom industrialisering, effektivisering och produktion? Ikväll är det en föreläsning från Fores där Studieförbundet Vuxenskolan webb-sänder till lokala kontor. Det smarta landet, en kväll där vi lyfter de svåra frågorna om hur landet ska utvecklas.
Så jag och några andra var med i Vilhelmina. Samtidigt så var det sex andra orter som var med på länk och seminariet hölls i Umeå.

Det var några personer som reflekterade över boken, Det smarta landet, som de medverkat i. Den ska ge ett perspektiv på hållbarhet och hur vi mår som människor. Bodil Jönsson är en av författarna som reflekterar över tid. Hur mår vi och hur hållbara är vi som människor? Ledarskapet måste förmedla tro och hopp om framtiden utan att peka på någon annan. Vi måste alla vara ledare i våra liv och fundera på vad jag kan göra för att ge hopp om en ljus framtid. Anders Källström är bekymrad över det ledarskap som pekar på vi och dom, som skiljer och särskiljer.

Marie Wickberg en gammal kollega var en av de som fanns med i panelen liksom Per Ödling professor som ser på hållbarhet. Marie ser den urbana normen är som en stor mur runt de stora städerna där klösmärkena är på insidan. Vad är livsavgörande i våra liv, då är landsbygden som blir norm. Perspektivet är att vi ska klara av att försörja vår befolkning där människor lever överallt. Det bygger på att man kan äga skog, kan bruka jorden och kan leva och verka i hela landet. Landsbygden ska inte vara norm utan vi måste se vad olika delar av vårt land bidrar med.

Tomas Mörtsell tycker det är intressant att reflektera över är att det finns utvecklingsfrågor, finansieringsfrågor och infrastrukturfrågor där stadens norm blir kontraproduktiv. Bristen gör att det inte blir lika bra utveckling som vi skulle ha kunnat få. Politiken ska skapa förutsättningar för utveckling där den nationella politiken skulle behöva lyfta blicken ut över landet och forma morgondagens politik. Det är Stockholmsfixeringen som gör att vi missar många möjligheter.
Per Ödling säger att den urbana normen ger en tradition att Mälardalens lokala politik lyfts i riksdagen. Så vi behöver ta i ordentligt för att landsbygden får vara norm i tio år och se vad som händer.

Marie skulle vilja se politiker som säger att skit i strandskyddet på landsbygden, bruka skogen som ni behöver och låta folk ta ansvar. Det skulle inte bli så himla mycket fel än om vi släppte loss. Varför ska länsstyrelsen ha ett veto i frågor som gäller fysisk planering?

Mycket handlar om politik där det behöver tas på en ledartröja. Partier och rörelser som växer handlar även om medias bild av politiken. Den löpande utvecklingen som sker i städerna lyfts fram medan det som växer och utvecklas på landsbygd lyfts inte. Där filmas tomma hus och sparkstöttingar utanför lanthandeln. Det kommer att skapa ett förakt om man upplever att världen runt omkring en blir sämre och inte bättre.

Det finns ett behov av att se helheter och inte delarna. Där stad och land hänger ihop. Där miljö och klimat blir pådrivande för utvecklingen. Det kräver både modiga politiker och en folkrörelse som stöttar upp.

Ska vi utveckla skogsbruket så måste vi rekrytera utifrån kapacitet och inte utifrån kön. Det handlar om både rättigheter om att behandla människor lika men även om ett affärsperspektiv där vi behöver de bästa hjärnorna. Klarar vi det så kommer vi att ha ett försprång gentemot övriga världen. Vi är väl rustade i vår it mognad, vi har en digital infrastruktur och vi har kompetenser som gör att vi är starka som land inte minst då det gäller skogsbruket. LKAB sa ifjol att de inte ska ha gruvarbetare under jord, så de anställer nu bara kvinnor då de kör bättre enligt LKAB.

Lantbruket är fotosyntesen samtidigt som lantbruket är fossilberoende. Så när LRF går ut och sätter ett mål för att bli fossil-oberoende utan att ha alla lösningar är stort. Hur skapar vi då förutsättningarna för att nå dit?

Det finns behov av ett nytt samhällskontrakt. Samhället ska tillhandahålla meningsskapande där frivilligorganisationer är en viktig del. Släpps man inte in i en gemenskap och inte får vara med så blir det trubbel. Stora städer gillar globaliseringen liksom universitetsstäder. Men de som bor på landsbygd blir man arg, man söker starka ledare då man är orolig för saker. Man är orolig för livsstilsförändringar, kan inte betala med pengar, allt ska skötas i mobilen etc. Det behövs en ny trygghetsreform. Där samhället garanterar försörjning men även meningsskapande.

Den 21 april är det ett samtal från det klimatstrategiska rådet inplanerat hos Fores för den som är nyfiken.