Tänk om det ändå vore lätt?
Ja, det är tufft att vara den där lokala politikern som måste ta beslut. Stå där och försöka försvara något som du inte vill, som är långt från det du tror på och som gör rejält ont i hjärtat. Men med det sagt så kvarstår dock vårt uppdrag som politiker att just ta ansvar för hela kommunens, för dess plånbok, dess framtid och det pussel det innebär i att olika hänsyn måste tas.
De senaste dagarna har jag försökt svara på alla kommentarer jag sett, på mess och meddelanden. Jhar däkert missat många då det varit en flod. Jag vill tacka alla er som ringt, peppat och stöttat. Det har varit skönt att få den peppen även om det känns tungt. Det känns verkligt i hjärtat när gamla kompisar skriver om hur svikna de är. Det tar.
De här besluten är inte roliga eller lätta att ta – men vi vet att det inte längre går att skjuta upp saker såsom det tidigare styret länge gjorde. För löften om att inte besluta om neddragningar och anpassningar är inte detsamma som att ta ansvar. Att peka på någon annan som staten, regeringen eller annat löser inte ekonomin. Det är bara vi själva som måste göra det som krävs. Vi vet att det inte kommer några stora summor från staten de kommande åren. Vi kan få ca 2-3 miljoner per år och det löser inte problematiken.
Jag förstår att många känner sig svikna, ej lyssnade till och lurade. Det finns så många argument för att utveckla byskolorna för att behålla hela gymnasieskolan, att föreningarna ska ha fria lokaler, att inte dra ner på Volgsjö eller Hembergsskolan, att förskolor inte ska flyttas på och för alla andra förslag som finns. Det är väldigt stora åtgärder som nu görs där byskolorna är en del av många andra.
Så argumenterar även jag för byarna då jag verkligen tror på byarnas kraft och den attraktion som finns i byar. Alla vill väl bo i en levande, engagerad by med driftiga människor. Just en sån by som Nästansjö verkligen är. Där jag själv gått i skolan, där min syster är rektor, där alla mina barndomskamraters minnen också finns. Den by jag själv skulle vilja bo i. Jag hoppas på att ni driver på för friskola då jag tror på dessa skolors kraft för barnen där föräldrarna och byborna involveras. Jag förstår om ni tycker att jag sviker er då ni vet att jag tycker precis som ni men tar ändå det här beslutet.
Men om man vill diskutera på riktigt behöver man förstå den komplexa helhet kommunen står inför med en enorm skuld där det gamla styret under många år underlåtit att hålla en given budget utan levt på att extra pengar rullat in på grund av goda tider i landet, pensionsåterbetalningar från ovan, på migrationsverket och goda år. När verksamheter har tillåtits växa trots färre elever, minskande befolkning, mindre intäkter och ständiga underskott i verksamheterna så går det bara åt ett håll – åt fel håll.
Med yttersta respekt för att dessa frågor är både stora och komplexa så fortsätter vi vårt arbete för en bra kommun för ALLA, oavsett var i kommunen man bor. Ett långsiktigt arbete som kräver att man biter ihop, samarbetar fast man inte tror på den andres ideologi eller ståndpunkt, försöker komma framåt med de pengar vi ändå har och se framtiden an med tillförsikt.
Jag vill till slut kommentera skillnaden mellan sak och person. Vi som är förtroendevalda tvingas nu fatta beslut som är oerhört svåra, beslut som definitivt inte är populära.
Att som medborgare tycka att fattade beslut är tokiga, felaktiga, eländiga är helt okej. Att däremot ge sig på personerna som fattat besluten med hat eller hot är inte okej. För att förtydliga vad jag menar så ger jag två olika exempel:
1. Maria, det beslut som ni fattade är korkat. Hur kunde du gå med på det?
2. Maria, du är ju helt dum i huvudet som fattar ett så korkat beslut! Det här kommer du att få ångra!
Det är skillnad och jag kan förstå alla de som känner sig svikna och förtvivlade. Jag önskar vi kunnat göra något annat. Så även om ni avskyr det beslut som jag varit med att ta så är jag fortfarande en människa som gör det bästa jag kan för hela kommunen.
Senaste kommentarerna