Barn och ungas psykiska hälsa, en fråga för oss alla!

Var med på ett seminarium med SKR i veckan kring nära vård och rätt stöd till psykisk hälsa – barn och unga

Nära vård är ett sätt att tänka och göra. Att komma närmare människorna så att glappen inte blir glapp utan en sammanhållen process för människorna med fokus på person och relation och samordning med personen i fokus, proaktivt och hälsofrämjande.
Vi fick lyssna till en redovisning av en utredning , Börja med barnen (SOU 2021:34)?

Utredningen pratar inte så mycket om organisation och huvudman utan mer om människan i centrum. Det viktigaste i utredningen är att den lyfter att hälsofrämjande och förebyggande insatser behöver ges bättre förutsättningar och större plats. Det måste bli mer jämlikt över landet med hälsovården för barn och unga. Samordning och samverkan måste öka och att primärvården behöver stärkas på en mängd olika sätt. En kö-fri BUP där man tänker psykisk hälsa ur fler perspektiv med flera aktörer.

Mycket av det som lyfts fram känner jag igen från den rapport vi skrev och några av de punkter vi hade i önskelista, klipper in det nedan, stämmer bra med det utredaren lyfter.
 Mer samverkan med individen i centrum
 Tidiga och förebyggande insatser
 Närvarande vuxna
 Mer föräldrastöd/Stärk föräldrarollen
 Familjecentraler i alla kommuner
 Ungdomsmottagning med digitala möjligheter och mobila team

Jag lyfte in och problematiserade kring det vi lyfte i vår rapport kring glesbygdens behov, brist på resurser, kompetenser och prioriteringar. De svarade att ingen sådan analys har gjorts vilket jag tror är olyckligt. Det måste vägas in olika kommuners resurser och kompetenser om vården ska kunna bli jämlik.

De som pratade var: Tyra Warfvinge, avd för vård och omsorg, SKR, Lisbeth Löpare Johansson, samordnare för Nära Vård, SKR och Ing-Marie Wieselgren, projektchef Uppdrag Psykisk Hälsa, SKR

Vi fick även lyssna till en ung kvinna som berättade om sina erfarenheter som är ambassadör för Hjärnkoll .Hon berättar om sin resa inom vården när hon hade problem med psykisk ohälsa. En stark berättelse som påminner om de vi mötte när vi träffade personer v i Vilhelmina. Rätt lika, men de vi mötte hade långt mycket längre till psykiatrin.

Sen pratade en person från Gävleborg som berättar att de gått från ADHD diagnoser där de nådde taket, när 15% av alla pojkar i en kommun fick diagnos så tänkte man om och startade ett vårdprogram med tidiga insatser där man idag lägger tiden på behandling och uppföljningar. Man pratar mer om symptom och inte diagnos. Hon pratar om själva metoden de jobbar med inom de som kommer in till vården. Det mesta av vården ligger på dig själv. Börja jobba med sömn, kost och rörelse! Få människor att ta tag i sin hälsa. Det här lät verkligt klokt och bra så där har vi mycket att lära.

En fick vi se film från Åsele.
Den berättar om barn i Åsele, i åldrarna 0–18 år och deras familjer som erbjuds ett tidigt och samordnat stöd genom HLT för att behov av mer omfattande insatser senare ska minska. HLT syftar till att säkra tidig upptäckt, hög tillgänglighet och ett samlat, tidigt stöd till barn och deras familjer.
De berättar om hur de jobbar och att må dåligt ibland är en del av livet och en del av en normal utveckling. Men om måendet hindrar barnet och barnets skolgång, sociala situation, fysisk och psykisk hälsa påverkas så kan det vara anledningar till ett samordnat stöd av HLT-teamet. HLT utgör en del av första linjen för psykisk hälsa, och består av tvärprofessionella arbetsgrupper med representanter från förskola och grundskola, elevhälsa, socialtjänst och hälsocentral. Inom en vecka efter genomfört första möte med teamet får vårdnadshavare återkoppling från mötet och erbjudande om fortsatt stöd som planeras tillsammans med familjen.

Arbetet med HLT är igång i samtliga kommuner där flera kommit igång det senaste året. Ett oerhört viktigt och nödvändigt arbete där samverkan är fokus och barnet i centrum. Så bra jobbat.
Så se filmen!