Lilla Augustpriset till en Vilhelminabo? Är det möjligt?

Ja, kanske om vi röstar och om juryn tycker den fyller kriterierna. Du kan både läsa och rösta här:

Så här inleds Mirjas text: ” Jag har grubblat en hel del över vad det är som har gjort mig så ängslig på sista tiden. Vad som fått mig att stirra ut genom köksfönstret med den där otäckt sugande känslan i magen som viskat till mig på nätterna minuterna innan jag somnat. Vad som förföljt mig genom drömmarnas värld och vad som förstört otaliga morgnar. Vad som gett mig den där vissheten om att det finns någonting som jag gör fel.

Det är inte förrän nu som jag tror att jag börjar förstå. Det har inte riktigt slagit mig än, utan jag tror att jag börjar inse det allt i och med att kvällen kommer närmare. Jag kan känna hur det långsamt sipprar djupt in i mig som söt, klibbig björksav i midsommartid. Hur det sprider sig i kroppen och får mig att känna mig trög och bortdomnad. Vissa skulle nog kalla det skam. Eller ånger. För allt det som jag gör och inte gör och kommer att göra.”