Nu plötsligt gillar alla bönderna!

Jag läser intervjun med liberalernas partiledare Johan Pehrson i tidningen Land. Han betonar vikten av självförsörjning på mat och att lantbruket behöver få ökade intäkter nu när kostnaderna stiger. Den får mig att minnas våren 2019. Då var det annat ljud i skällan. Liberalernas första kandidat Karin Karlsbro krävde då att EU-stödet behöver avskaffas. Även andra ville slå hårdare vakt om en lägre avgift, än om ersättningarna till jordbruket. Jordbruket är den bransch som idag är beroende av en fungerande EU-politik.

När säkerhetspolitiken nu snabbt förändrats är det skäl att påminnas om varför jordbruket tar en så stor del av EUs budget. De sex grundarländerna i EG ville efter andra världskriget se till att få upp produktionen av mat, höja inkomsterna för bönderna, jämna ut villkoren mellan länderna och få en säker leveranskedja med rimliga matpriser. Som helhet har den politiken varit framgångsrik, men när underskott byttes mot överskott och unionen växte så var det lätt att glömma bort det ursprungliga syftet.

Svenska politiker har varit ointresserade av jordbrukspolitik ända fram tills nu. På ytan låter förvisso 2022 som vilket valår som helst där storstadsjournalister försöker piska upp en stad-mot-land-konflikt och alla politiker svär evig trohet till landsbygdens intressen.

Men det finns en mycket stor skillnad. Först kom pandemin och sedan kriget och det har gjort att matproduktion gått från att betraktas som ett ”särintresse” till att bli en självklar del i landets totala beredskap. Det faktum att självförsörjningen gått från 100% till 50% sedan 1980-talet är nu ett problem på allas läppar.

För oss i Centerpartiet är det här dock inga nyheter. Vi har försvarat EUs jordbrukspolitik eftersom vi alltid sett alla de värden som svensk livsmedelsproduktion har. Vi drev också fram de krispaket som antagits av riksdagen 2022. Men detta räcker inte. Det uppvaknande som gett avtryck i statsbudgeten måste nu genomsyra hela samhällsapparaten. Myndigheter, såväl statliga som kommunala, måste bli möjliggörare, istället för bromsklossar. Det handlar då inte om några storstilade reformer utan om ett koppel små och stora beslut som behöver förändras för att ge möjlighet för fler företag att starta, fortsätta – och växa.
Här kan vi alla se till att vi handlar svenskt, att vi ser till att svenska bönder kan leva av sin näring och får leverera sina produkter både till oss privata men även till offentlig sektor.

Både du när du handlar i din butik och jag som politiker som är med och tar beslut kan göra skillnad.