Hissnande

När jag var runt 8-9 år så höll vi på att "bus" åka i hissen på mariehemsvägen, vi åkte upp och ner och gjorde så hissen stannade mellan våningarna, för att sedan få igång den igen genom att trycka på knappen.

Just den här dagen så var det jag och en kille i min klass som höll på åka upp och ner tills vi faktiskt fick stopp på hissen och den vägrade starta igen. Hans mamma kom ut i trappen och tittade ner i det lilla fönstret på dörren och fick syn på oss. Det spelade ingen roll hur mycket vi än tryckte på knapparna så hände ingenting. Det kom inte ens någon hjälp då vi tryckte på larm knappen så hans mamma fick knata iväg till vaktmästarna.

Killen som satt med mig började grina och blev smått hysterisk och jag skulle försöka lugna ner honom och trösta. Dom kom till slut och fick hand dra hissen från andra våningen längst upp till sjätte våningen, vilket äventyr. Jag var inte rädd för hissar men efter den dagen vägrade jag i sten att ta hissen.

Det spelade ingen roll vad folk skulle locka mig med för att få in mig i en hiss, näpp, jag använde apostlahästarna istället.

Min bästa kompis på den tiden bodde i samma höghus fast på tredje våningen och hennes föräldrar försöket alltid få mig med och en vacker dag kom hennes mamma med ett oemotståndligt erbjudande. Om jag åkte med dom ner och om hissen skulle fastna så skulle jag få åka med dom till Rhodos. Dom hade bokat in en semesterresa dit. Jag funderade en stund och klev sedan in i hissen. Vad tror ni hände?

Hissen fastnade mellan andra och första våningen, tror ni att jag fick följa med dom till Rhodos? Nopp, men något gott kom i alla fall ut av denna hiss tur. Min skräck för hissar försvann, men deras trovärdighet sjönk nog i mina ögon. Idag förstår jag väl också varför dom sa så och varför jag nu inte fick följa med, hur stor är egentligen risken för att en hiss ska fastna, ganska liten, och dom trodde sig nog kunna lova guld och gröna skogar, för oddsen borde nog ha legat på deras sida. Nåja, jag överlevde hissen och jag klarade mig utan en Rhodos resa också, kanske det är därför jag aldrig haft en längtan att åka utomlands heller 😀