Snacka sk-t

I måndags var det bastukväll, nu har gänget krymp avsevärt då 2 av dom är i utlandet, den ena i Turkiet och den andra i Lettland (tror jag att det var) och den tredje stannade hemma för hon har åkt på en envis förkylning.

Vad vi pratar om därnere i källaren kan jag inte skriva här eller rättare sagt, det törs jag inte skriva här, det handlade om allt möjligt, från viner, att sakna en fiolsträng till att halshugga hönor. Där fick ni en liten, liten glimt av vad som sägs. Hahahaha!

Kerstin har varnat Janne om att dom ska tänka sig för vad dom berättar för mig, att det kan finnas en viss risk att jag skulle skiva om det här, men jag kan försäkra er, att jag aldrig skulle skriva något dumt eller hänga ut en annan människa här, det finns så många andra som är ’duktiga’ på det så jag behöver inte ställa till med något elände. Så berätta på 😀

Jag brukar ofta skriva morgondagens blogg, dagen innan, för när jag sitter och skriver så poppar det alltid upp nya saker som jag tänker att jag ska skriva om och för att bloggen inte ska bli för lång, så delar jag upp den.

Nåväl, igår påbörjade jag alltså denna blogg, sitter och skriver stycket om att jag aldrig skulle skriva något elakt om någon, sparar det jag skrivit och går in på vk sidan för att läsa nyheterna, och vad står då längst upp på sidan, jo detta om den här bloggaren som tydligen vräkt ur sig både det ena och det andra om människor i hans närhet. Hm, där ser man, jag hade alltså tänkt ta upp något som sedan visades sig vara ganska aktuellt.

Jag har råkat ur för sånt här tidigare men inte då det gällt just såna här saker men att man kommit på en superbra idé som t.ex den gången jag kommit på en grej som man skulle sätta på telefonen respektive telefonluren så att sladden skulle rotera fritt och alltså inte skulle kunna tjorva ihop sig.

Sen är vi och handlar på Obs och kön är borta vid väggen där det finns diverse elektronikgrejer och vad hänger då där på väggen, jo ’min’ uppfinning.
Men HALLÅ, det där var ju min sak säger jag högt. Men vad kan man göra, lite kul är det ändå att det faktiskt funnits någon som haft samma tankar som jag, även om inte jag fick äran för den där saken. Det har säkert många av er upplevt någon gång och visst är det, trots allt, liiite irriterande? Ha det bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten