Perkulator race

Pratade med mamma i tisdags, hon fyllde ju år då. Hon hade blivit bjuden på fika däruppe på mariehem, någonstans, på ett café, dels av en nuvarande granne och en utflyttad granne. Då hon skulle berätta hur hon och Birgit tagit sig dit så sa hon av misstag att Birgit hade tagit sin perkulator så dom hade gått dit. Perkulator, mm, hon menade rullator, men jag tyckte det lät ganska bra. Jag hör av grannar här som tycker att det är lite skämmigt att ha rullator, vet inte varför, eller jo, nån har sagt att dom känner sig gammal, men om man bytte ut ordet rullator mot perkulator istället, så fattade ingen utom stående vad dom snackade om. Kunde ju låta lite kul ibland. -Jå nu tar jag min perkulator och går! Och sen kunde man ju styla den lite, varför inte flames eller annan motivlack? 😀

Jag vet att jag skrivit det tidigare, vi säljer en typ av bildtelefon på mitt jobb, så man kan se den man pratar med. Så nu när det ringer och jag svarar så kan det vara någon av alla säljare som har en visning av telefonen och bara ringer till oss för att visa hur den fungerar. Lite små olustigt, tycker jag, jag är inte så intresserad av att visa upp mitt fejs för okända människor, sen ska man väl säga nåt vettigt också.

Då kom jag på en jättesmart idé på tisdagskvällen. Jag sa till Åke att jag kunde låna den ’gamla’ tomtemasken som ligger uppe på vinden hos svärfar. Det är en sån där gammal, plastig sak som ser skrämmande ut, helt overklig, med utklippta hål för ögonen, sen när någon ringer så sätter jag på mig den och svarar med mörk röst, -Tomteverkstan. Hahahaha, tror inte min chef skulle bli så glad på mig då. Kan ju skrämma ihjäl någon stackars kund. Eller så målar jag en smileys på ett papper och håller upp framför ansiktet, ja det finns många varianter man kan göra.

Nä, skämt å sidor, nog går det bra att svara i telefonen, och man vet ju om innan man lyfter luren att dom kommer att se mig.

Fast visst är det lite roligt att skoja med människor ibland. Säkert ganska vanligt ute på arbetsplatserna. Jag hittade på både det ena och det andra då jag jobbade i köket på dagiset, men det tänker jag inte berätta om nu. Sen är det en stor skillnad när man skrattar med människor och inte åt människor. Ha en bra torsdag och hoppas att vädret blir bättre än det är just nu!

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten