kaffevatten

Snacka om att man kan vara disträ ibland. Kanske ska börja med att säga att jag alltid har med mig en termos ny kokekaffe. Jag är inte överdrivet förtjust i bryggkaffe utan vi kör the old style, med kaffepanna.

Nåja, runt niotiden igår, på jobbet, så kände jag suget och spiller upp, vad jag trodde var en kopp hett kaffe, men det var bara en het kopp vatten. Jag hade glömt att fylla upp den med kaffet jag kokade innan jag for. Fy fasen. Det finns ingen spis på jobbet heller utan en kaffemaskin som man ska ha nyckel till, vilket jag inte har. Aha, kommer på en nödlösning, jag har en burk med snabbkaffe som följt med från gamla jobbet, jag tar helt enkelt koppen och fyller den med varmt vatten från kranen. Men varmvattnet på det där stället blev aldrig riktigt varmt som det blir hemma, nä det bidde ingen ’god’ varm kopp utan en pissljummen, kopp med gammalt snabbkaffe. Jag tror att jag betackar mig nästan gång jag glömmer kaffet hemma.

Apropå värme, spisen vi har i stugan liknar ingen annan spis. Den är verkligen gammal, säkert från 60 eller 70 talet med runda hörn och ingen glasruta på ugnsluckan. Man skulle kunna tro att den gjort sitt men jäklar i det vad det finns krut i den. Om man ska koka ägg och vrider ner plattan på ettan så håller ändå äggen på att studsa ur kastrullen. Pommes frites i ugnen blir klart på 10 minuter, inte en sekund längre får dom vara inne. Kan det vara spisen det beror på eller kan det vara han som kopplade in den en gång i tiden som gjort något med strömmen?

Fast jag klagar då inte.

Här hemma går plattorna lite ojämnt, vissa dagar tar det längre tid att koka upp vatten än andra dagar. Har hört av någon att det kan bero på vilken tid man sätter på spisen. Om det är vid middagstid och många har på spis och dylikt så blir strömmen svagare, ja varför inte. I mina öron så låter det rimligt. I förhållande till spisen i stugan och om detta skulle kunna vara orsaken till att den är så snabb så kan det inte finnas en enda människa inom en radie på 5 mil som använder något som går på ström. Nä där är det nog något annat som är gör att den är super snabb. Hehe, det du Janne, den snabbheten skulle du ha haft på dina skickade mail.

Ha en bra onsdag!

Hopptorn och ladugårds tak

När vi var ute och gick i söndags så berättade Kerstin att hon åkt rutschkanan som ligger i hedlunda dungen här på västerslätt, ja inte bara själv, hon hade några barn med sig. Hon gruvade första gången men sen gick det bra.

Då kom jag att tänka på någonting som vi använde som rutschkana då jag var 13-14 år.

Ni kommer säkert ihåg att det en gång i tiden fanns ett hopptorn på bräntbergsbacken. Nu åkte vi inte där på vintern utan på sommaren. Dom första 15 metrarna eller vad nu kunde ha varit, så var brädorna täckt med en typ av plast, gräsmatta. Det gick alldeles ypperligt att åka på den, det var värre då mattan tog slut och man studsade på brädorna som inte var så jämn och fin som man hade önskat. Visst vet ni hur det känns att få en sticka genom ett par jeans, i baken? Inte är det så mycket att eftersträva. Sen hade man rätt så god fart så man hade bara tur att man lyckades stanna innan banan tog slut.

Men det var en lååång rutschkana, och framför allt hög. Att man fick lida lite, gjorde väl ingenting.

Vi brukade också åka på ladugårds taket hos farfars, då det var vinter. Det gjorde jag första dagen då jag fått en ny skoteroverall, det gick inte som planerat. Jag fastnade på en stor spik som var i kanten på taket och overallen blev illa tilltygad. Men jag fick allt lov att använda den ändå, mamma lagade och sedan var det bara att se glad ut.

Att jag fått använda trasiga saker som var lagade var inget ovanligt. Men jag var oftast skyldig till det. En tjej på våran gård hade fått nya skidor, jag var väl lite avundsjuk och stampade av spetsen på den ena skidan sedan släppte jag ner dom i brunnen på gården. Fråga mig inte vad jag tänkte på, tjejen skvallrade naturligtvis, pappa fick ta upp dom, köpa nya skidor till henne och jag fick paret som jag gjort sönder, fast pappa lagade dom först. Tja, det kanske var smart, jag fick ju ett par skidor i alla fall 😀
Ha det gött!

Mera ström

Ja igår for vi då till Norra sandåsen för att fira mammas kommande födelsedag. Min lillasyrra med kille och storebror med familj, var också där. Fick höra att även dom läser min blogg när andan faller på. Sivert, storebror, tyckte att jag skulle ha nämnt vår farfar, Johan, då jag skrev om vår pappas elektriska fingrar. Han var tydligen en häxmästare på elektricitet.

Vår farmor och farfar hade ladugård med höns och därinne skulle dom tydligen dra om lite ledningar och kablar. Ja sa Johan åt vår pappa, det är bara att knipsa av den där kabeln, det har inte varit någon ström i den på 50 år. Knipsa på! Vilket han gjorde men han hade fel, det var ström i kabeln. Nu råkade pappa ha en tång med gummering så han kom lindrigt undan, Farfar sa tydligen bara, jasså var det ström i den där kabeln.

Nu råkar jag veta att även Sivert har att brås på, tydligen. Han hade lagat deras dammsugarsladd med en sockerbit. Inte så genomtänkt kanske, sen skulle hans fru skruva till den där sockerbiten men glömde att dra ut sladden först vilket gjorde att hon också fick känna på hur det känns att bli elektrifierad.

Nä, i våran släkt blir vi nog inga elektriker, inte om man kollar på det som har varit. Men vi kan nog göra andra saker som duger bra. Själv har jag fått våran tvättmaskin som vi ägde en gång i tiden att hoppa en halvmeter upp i luften, det var något vajs på det elektriska, och när jag stoppade in dammsugarkontakten i vägguttaget så sprutade det eld därifrån, ja jag kanske också har elektriska fingrar men har sluppit att få strömmen i mig, jag har bara fått bli varse om att den finns där.

Vår mormor, hade en pacemaker som kände av när det var åska i luften, då började hjärtat bete sig oroligt. När jag skriver det så kom jag ihåg när jag, Åke och Jennifer hade tagit oss en tripp ner till Havet i Norum. Vi parkerade bussen uppe vid stenhällen och gick ner på stranden där vi satt i våra medtagna stolar. Helt plötsligt drar det in kolsvarta moln, vi sitter och fascineras av dom, tittar på Jennifer och ser hennes långa hår, stå rakt upp, precis som när man gnuggar en ballong mot huvudet. Även mitt hår ställer sig upp. Då tar vi vårt pick och pack och springer (ja vi vet, man ska inte springa när det är blixt och åska i luften), upp till bussen och hinner precis dra igen dörren då det brakar loss. Åska och blixtrar är något extra, men aldrig har vi varit med om något liknande, då var himlen verkligen laddad med elektricitet.

Nu ska jag väcka upp Jennifer så vi får börja vår dag. Ha det gött!

Passa tider

Att oroa sig för barnen gör nog alla. Även om dom ’bara’ är ute på gården och leker, säg att dom är i 5-6 årsåldern, du tittar bort i 5 minuter och kollar ut genom fönstret igen och dom är borta. Vart börjar man då att leta? Springer/går man åt fel håll så kan dom hinna hur långt bort som helst,

När Jennifer var mindre och var hemma hos kompisar och man hade sagt att hon skulle vara hemma en viss tid och hon missade den tiden, så satt man och väntade i kanske en halvtimme för att sedan ringa upp och undra vart hon tagit vägen. Visst hade det egentligen varit bättre då om hon alltid hade ringt innan hon gick från kompisen. För det är ju samma sak där, om jag väntar en halvtimme med att eftersöka henne så kan hon ha blivit inlurad i någons bil 25 minuter innan jag ens ringt och hur långt bort är hon då.

Hon kunde ju inte heller klockan och en barnklocka med alarm gick inte att uppbringa på denna planeten, annars skulle jag ha köpt en på studs. Då hade man ju bara ställt larmet den tiden hon skulle hem. Nu ritade jag alltid in tiden på hennes hand och uppmanade alltid henne att visa handen för den förälder, vars barn hon gick hem till. Så fick dom äran av att påminna henne om hemgången. Det funkade faktiskt, oftast, ganska bra. Men det gäller ju återigen, att veta vilken tid dom gett sig av för att gå hem, annars är man lika vis. Hon kunde ju lika gärna gått hem tidigare än vad som var sagt och om vi då är ovetande om det så blir hennes försprång mycket längre än det hade kunnat vara.

Och nu är hon helt plötsligt 11 år och har redan hunnit vara ner på stan, med kompisar. Ja inte på kvällstid, det får hon nog allt avvakta med, men på dagtid och kollat runt på olika klädesaffärer. Helt plötsligt så klarar dom det mesta själv och om allt fortsätter som det har börjat så kommer det att smälla till så är hon utflyttad.

Igår satt vi bakom väggen, Jennifer provade att komma ut med en av katterna men hon gillade inte solen och den fina dagen, såg det ut som. Hon gick en halvmeter sedan gjorde hon något som kan liknas vid krokodilernas dödsrullning, och så där höll hon på tills Jennifer fick ge sig och gå in med henne.

Och idag ska vi upp till norra sandåsen och fira min mamma som inte fyller år idag men väl på tisdag. Vi ska dessutom passa på och ta hem bussen, nu är det ju bara 2 veckor kvar innan den ska invigas för denna säsongen. Ha en bra dag!

Måste/vill/väljer

Av , , 1 kommentar 1

Finns många människor med åldersnojjor, man kan ju undra varför. Hur man än vrider och vänder på sig själv så blir man äldre, eller som min chefs dotter hade sagt en gång för längesedan och jag citerar: Det finns faktiskt ett måste och det är att alla måste dö en gång. Så sant.

För annars har jag själv fått lära mig att det finns inga måsten och allting handlar om att byta ut ordet med att man gör saker för att man vill,, eller för att man föredrar, inte för att man måste. Själva ordet är ju krävande och känns som ett tvång och det är just det som skapar stress.

Jag måste inte tanka bilen, men jag väljer att göra det så jag tar mig till jobbet på dagarna. Jag måste inte betala bensinen heller men jag föredrar att göra det så det slipper bli en polisjakt och böter. Våra kläder måste inte heller tvättas men för det mesta så föredrar jag att göra det för att det är så härligt med rena kläder.

Med andra ord så måste man inte heller bli äldre, men dom flesta vill nog leva och då får man nog vänja sig vid tanken på att vi alla kommer att bli det. Man är aldrig ensam. Men just döden är nog oundviklig, jag kan nog inte välja något annat den dagen då det är meningen att man ska lägga ner sitt liv här på jorden.

Sen vetesjutton om jag ens skulle vilja byta med en 18 åring idag, alla krav dom har och vad alla förväntar sig av dom, jag tror ändå att det var lite lättare att vara 18 år på den tiden då jag var det, än att vara i den åldern idag.

Säkert är det som vi alla också säger, ingen vill ju sitta på ålderdomens höst och ångra det liv man har levt. Är man inte nöjd med det man har nu, så kan det vara läge att ändra på det. Åtminstone börja fundera på hur man verkligen vill ha det och hur man vill bli ihågkommen. Tänk också på att dom frön vi sår under livets gång är dom frön vi skördar på ålderdomen. Har vi inte skött om dom som vi har nära och kära, så är det mycket troligt att dom inte finns kvar när man sitter där.

Senare idag, ska jag ut och gå med grannarna (om dom nu inte hittar på att hämta ut sin husvagn) och det är inget måste, utan jag gör det för min egen hälsas skull och för det trevliga sällskapet. Ha en bra lördag!

Polisen

Av , , 1 kommentar 1

Jag berättade för Åke att människor jag möter tycker att jag är så brun, så den första frågan är om jag varit utomlands. Nä svarar jag, jag har suttit på gården med grannar, nämen inte visste jag att man kunde bli så brun av det säger dom då oftast.

Då tyckte Åke att jag skulle svara dom med att, jo jag går ut varje gång jag och min man grälar.

Hm, jo det kan man ju säga men i vårt fall så blir det en stor lögn, för så ofta grälar vi inte utan skulle det då ligga nån sanning i det påståendet så gick jag runt och var likblek istället.

Tänk att vi snart varit tillsammans i 25 år, det är över halva mitt liv, med råge. Jag är ju bara 41 år än. Jaja, jag fyller 42 innan vår 25 årsdag, men ändå. Och nu har vi inte hunnit vara ihop halva Åkes liv, men det kommer det också, var så säker 😀

Visst låter det halvknepigt att man faktiskt kan säga att jag upplevt 60 talet, 70,80, 90,00 och snart 10 talet och jag är inte 60 år? Mm, det är lite matematik i det, precis som när vi skulle förklara för Jennifer, och nu har vi dessutom gjort det några gånger, att 1 kilo bomull väger exakt lika myckt som 1 kilo sten. Det kan vara svårt att förstå hur det kan komma sig om man inte tänker sig för.

Och vad är sannolikheten för att detta ska inträffa:
Jag och Kerstin gick umestans promenaden i tisdags. När vi kommer upp på området så står det en vit volvo på övergångsstället, en polisbil med blåljusen på, bakom bilen, en tjej och polis sitter på en sten och pratar och en annan polis håller i en cykel. Okej säger vi, volvon har förmodligen kört på cyklisten. Kollar på vk.se när jag kommer hem för att se om det står något om olyckan, näpp, inte ett ord.

Nästa dag, onsdag, går vi samma sväng, kommer upp på området och där står, hör och häpna, samma volvo, på samma fläck, en polisbil med blåljus bakom osv. Aha säger Kerstin, polishögskolan håller väl till härinne någonstans, det är ju nån typ av övning dom håller på med.

Det var väl för väl, under en knapp sekund trodde jag att jag blivit knäpp och skulle få återuppleva tisdagen.

Ha en trevlig fredag och ta det lugnt med cyklar och bilar!

Förutseende

Av , , 1 kommentar 1

Jag läste någons blogg där det stod berättat om när deras dotter varit inblandad i en olycka och hur dåligt man själv mår när något sådant händer och hur man förebrår sig själv, vad man hade kunnat göra för att undvika situationen osv.

Då kom jag ju att tänka på den dagen för snart 20 år sedan då Theresé, äldsta dottern, skulle få gå för allra första gången, ensam, till dagmamman. Vi bodde på mariehem på den tiden och dagmamman bodde i höghuset brevid vårat, så man kunde se hennes fönster och även ingången till huset.

Jag släppte iväg henne och ställde mig i fönstret för att kolla in då hon försvann in i trappuppgången, det gick smärtfritt. Själv fortsatte jag att göra mig iordning för att ta bussen till jobbet. En halvtimme senare, då jag står beredd att öppna dörren för att åka iväg så ringer telefonen, det var dagmamman som undrade vart Theresé var någonstans. Jag tror att mitt hjärta stannade, första reaktionen var att hon lurades. Vaddå, hon är ju hos dig, säger jag. Nä svarar hon, hon har inte kommit hit.

Jag formligen kastar mig utför trapporna och springer till höghuset och på den korta biten hinner jag tänka dom mest grymmaste sakerna, om fula gubbar och kidnappare osv. När jag har några meter kvar till ingången så öppnas dörren och ut kommer Theresé och storgrinar. Det kan ni ju tänka er vilka tankar man fick då, vad hon blivit utsatt för och sånt där. Men lyckligtvis så var det inte så fruktansvärt som man inbillat sig.

Dom höll på att måla i trapphuset och dagen innan fick dom inte gå i trapporna utan var tvungen att åka hiss, den här dagen hade dom ändrat schemat så hissen var avstängd och trapporna skulle användas. Men Theresé kunde ju inte läsa. Hon hade stått där, tålmodigt, i en halvtimme och tryckt på en hiss som aldrig kom. Snacka om att man fick dåligt samvete.Och sedan tänkte man ju på vad som hade hänt om jag hade hunnit åka iväg, vart hade hon då tagit vägen.

Efter det så började vi drilla henne om vart och vad hon skulle ta sig till i vissa situationer, så har vi även gjort med Jennifer. Typ, vad gör du om vi inte kommer hem och inte svarar i mobilen. ja då går jag till Birgitta, jaha om Birgitta inte är hemma vad gör du då? Mm, då ringer jag till mormor, jamen om mormor inte svarar då, och så där fortsätter vi och idag är jag ganska säker på att hon vet att det alltid finns möjligheter och utvägar.

Det gick hyfsat bra att dra ut tänderna på Jennifer igår, men vi skulle få vänta till efter sommaren med att ta dom 2 sista, annars kan det bli High Chaparall sa tandläkaren, vad han menade med det, ska jag ha osagt. Då Jennifer la sig igår så hade hon lagt upp tänderna på skrivbordet, varför då, sa jag. Ja tandfen ska ju komma, svarade hon. Nämen du skulle ju få Tamagochin svarade jag. Jamen det är ju inte av tandfen, svarade hon, det lilla snillet. Ha en bra torsdag!

Snacka sk-t

I måndags var det bastukväll, nu har gänget krymp avsevärt då 2 av dom är i utlandet, den ena i Turkiet och den andra i Lettland (tror jag att det var) och den tredje stannade hemma för hon har åkt på en envis förkylning.

Vad vi pratar om därnere i källaren kan jag inte skriva här eller rättare sagt, det törs jag inte skriva här, det handlade om allt möjligt, från viner, att sakna en fiolsträng till att halshugga hönor. Där fick ni en liten, liten glimt av vad som sägs. Hahahaha!

Kerstin har varnat Janne om att dom ska tänka sig för vad dom berättar för mig, att det kan finnas en viss risk att jag skulle skiva om det här, men jag kan försäkra er, att jag aldrig skulle skriva något dumt eller hänga ut en annan människa här, det finns så många andra som är ’duktiga’ på det så jag behöver inte ställa till med något elände. Så berätta på 😀

Jag brukar ofta skriva morgondagens blogg, dagen innan, för när jag sitter och skriver så poppar det alltid upp nya saker som jag tänker att jag ska skriva om och för att bloggen inte ska bli för lång, så delar jag upp den.

Nåväl, igår påbörjade jag alltså denna blogg, sitter och skriver stycket om att jag aldrig skulle skriva något elakt om någon, sparar det jag skrivit och går in på vk sidan för att läsa nyheterna, och vad står då längst upp på sidan, jo detta om den här bloggaren som tydligen vräkt ur sig både det ena och det andra om människor i hans närhet. Hm, där ser man, jag hade alltså tänkt ta upp något som sedan visades sig vara ganska aktuellt.

Jag har råkat ur för sånt här tidigare men inte då det gällt just såna här saker men att man kommit på en superbra idé som t.ex den gången jag kommit på en grej som man skulle sätta på telefonen respektive telefonluren så att sladden skulle rotera fritt och alltså inte skulle kunna tjorva ihop sig.

Sen är vi och handlar på Obs och kön är borta vid väggen där det finns diverse elektronikgrejer och vad hänger då där på väggen, jo ’min’ uppfinning.
Men HALLÅ, det där var ju min sak säger jag högt. Men vad kan man göra, lite kul är det ändå att det faktiskt funnits någon som haft samma tankar som jag, även om inte jag fick äran för den där saken. Det har säkert många av er upplevt någon gång och visst är det, trots allt, liiite irriterande? Ha det bra!

Tänder

Imorgon ska Jennifer dra ut 2 tänder. Hon började med att säga att hon vägrar. Jag har dessutom lärt henne att det finns inga måsten, hm, vad säger man då om hon inte vill dra ut tänderna?

Hon är intresserad av tamagochis och har en själv men nu finns det ju nya versioner av det lilla nyckelringsspelet. jag frågade vad ett sånt kostade och sedan lovade jag henne att när dom dragit ut alla 4 tänder (2 till ska dras om 1 vecka) och när jag fått min lön så kan hon få det spelet istället för att tandfen ska komma. Mm, då lät det faktiskt lite bättre och mera lockande så nu var det inga protester. Det hon gruvar mest för är själva sprutan, jag tycker inte heller om sprutan, den ser så jäkla stor ut att man kunde tro att dom kommer att sticka upp den i hjärnan, så jag brukar skippa bedövningen om inte tandläkaren själv, rekomenderar den.

Nu ska jag säga att Jennifer inte tror på någon tandfe, hon vet nog vem som lägger pengarna i glaset, men hon vill heller inte hävda något annat i tron på att då kommer också pengarna att sluta komma.

Jag skulle dra ut en tand längst bak i munnen en gång för länge sedan. Jag hade tuggar sönder den så många gånger att jag inte tyckte att det var något att spara på längre. Jo det skulle gå så bra, rötterna var helt raka så det var bara att dra rätt ut. Jo just det. Tandläkaren slet och drog och inget hände, hon kallade in en manlig tandläkare som även han kollade in röntgen plåtarna, det där sa han, är ju ingen match, sen kan jag nästan se i ögonvrån hur han ställer upp fötterna mot stolen för att hålla emot samtidigt som han drar. *plopp* sa det, till slut, och genast då tanden släpper så känner jag en kall vind i munnen.

Dom tittade på tanden och såg något på roten som normalt inte skulle vara där, en bubbla, ungefär lika stor som en ärta, roten hade vuxit upp i bihålan med den följden att när dom drog lös den så blev det ett öppet hål från bihålan ner i munnen, så när jag skulle skölja med vatten så rann det ut i näsan, helt sjukt.

Jag fick åka upp på sjätte våningen för att sy igen hålet. En pencillinkur blev det också innan det var över. Men jag fick svaret på varför det alltid kliade i mina tänder då jag var förkyld, det var ju inte så konstigt då, om tandroten satt där man blir snuvig. Ha en bra dag!

Sommarstugan

Det blev en väldigt lugn dag igår, jag och Kerstin tog den sedvanliga promenaden men sedan var det mest bara att sitta hemma. Ja, jag tog en sväng på affären. Åke låg och drog sig i soffan men även han var ut en tur och kollade läget hos hans pappa. Jennifer fick följa med en kompis på simhallen för att sedan få äta hamburgare, så hennes dag var då räddad.

Nu känns det som om sommaren är på gång och sommar innebär också stugan. Vi håller på att bygga en ny stuga utmed den gamla och det har nu tagit ca 8-9 år, men nu är vi inne på slutspurten. Ja jag ska inte ta åt mig av äran av att ha byggt den, pappa har gjort det mesta med hjälp av en stuggranne och Åke har också dragit sitt strå till stacken.

För många år sedan hade vi ett biljardbord däruppe i stugan. Den gamla stugan är byggd i 2 delar, den större delen och tillika vardagsrummet, byggdes flera år senare än den första delen. Men för den skull så är den inte fräschare. Det fanns vissa problem att få ner biljardkulorna i hörnorna då kulorna verkade ha eget liv, eller kunde det bero på lutningen på golvet?

Min farbror och Åke hade en biljardkväll då det dracks lite och spelades. Dom fick den geniala idén att dom skulle höja stugan medans dom spelade för då skulle man ju enkelt kunna se när golvet var jämnt. Så bestämdes det och dom var ut och höjde, gjorde några stötar, justerade höjden igen och provade, hade någon påfyllning av glasen och fortsatte tills dom tyckte att det kändes bra.

Morgonen efter, kliver vi upp och går in och sätter oss i vardagsrummet och filosoferar då Åke plötsligt pekar på väggen och säger vad är det där för ett plank? Han lutar sig framåt för att se bättre och det gör han också. Planket är golvlisten som sitter 15cm ovanför golvet och man ser rätt ut genom väggen därnere. Dom har höjt väggen men golvet stod kvar. Då förstår ni i vilket skick våran "gamla" stuga är i, till vårt försvar ska sägas att vi inte har byggt den stugan utan det var faktiskt en byggnadsingenjör som gjorde det, med viss hjälp av sin fru. Tro det eller ej. Ha en bra måndag.

Maria Lundmark Hällsten