Tejp

Jag har ju skrivit om min mormor, hon hade det ovanliga namnet Sadura och när jag var liten så bodde hon där vi nu har stugan, 1 mil och 3 kilometer utanför Malå.

En sommar då vi kom upp dit så hade hon en present åt alla oss barn som var där, en tejprulle, jo ni läste rätt, en alldeles vanlig tejprulle, av den större sorten och den var lite marmorerad. Och det var den bästa presenten någonsin. Vi sprang runt med dom där hela sommaren och grälade om vilkens rulle som tillhörde vem. Sen satt vi väl upp tejp bitar lite här och var.

Jag hittade resterna av en rulle, flera år senare och det var inte utan att man kunde förnimma en doft eller känsla från gångna tider.

Theresé hade inte något till övers för tejp, nej hon satsade på garn. När vi bodde på mariehem så knöt hon upp garntrådar precis överallt i hennes rum, det såg ut som det där rummet som dom hade på fångarna på fortet, där dom inte fick nudda en tråd för då föll luckan ner ett hack. Jag höll på att bli tokig på alla trådar och jag vet absolut inte vad hennes tanke var heller, om hon knöt upp dom för att det var fint, eller för att det skulle var en fälla eller om hon trodde att något skulle gå sönder om man inte knöt fast det. Mm, kanske måste fråga henne.

Men där ser man, det är inte alltid det dyra och fashionabla som betyder mest, ibland är det alldeles tillräckligt med det lilla och oväntade.

Åke har också en förkärlek till tejp, silvertejp. Med den kan man fixa det mesta, hål i saker, täta grejer m.m. Synd bara att den inte finns i så många olika färger. Fast som tur är så tejpar han ju inte enbart för att tejpa, han sätter den ju där den behövs. Hoppas på en bra dag för er. Åke lär nog ägna sina tankar åt buss eländet idag och hur han ska gå vidare med den. Det var massor med skräp i tanken men den startar fortfarande inte, det måste sitta mer skit någonstans efter vägen. Ha det!