Gammgäddan

Jag vet att ni vet att jag inte alltid var så snäll med min lillebror, men bara för den sakens skull så var jag inte medvetet dum mot honom, ibland visste man nog inte vad man tänkte med.

Vi hade en mycket fiskeintresserad morfar, Evert hette han, och även han som alla andra våra mor och farföräldrar, bodde i Malå.

Han gjorde inte bara mjärdar utan han sydde (eller vad man nu säger) även fiskenät. Vi barnbarn fick varsin mjärde av honom, som han hade gjort åt oss.

Nu hade han lagt ut sin egna, stora mjärde, på andra sidan sjön och jag och lillebror Lars fick det eminenta uppdraget att ro över dit och kolla hans eventuella fångst. Vilket vi gjorde. Jag tror att jag var runt 12 år och då borde Lars rimligtvis ha varit 6 år.

I mjärden var den största gäddan jag sett någon gång och när vi tömde ut den i båten så sprattlade den till och for ju förstås ner i sjön igen. Jag fick panik och tänkte att vad skulle nu morfar säga, jag sa åt Lars att hoppa i och fånga gäddan igen, och det gjorde han. Gäddan var inte så pigg och rask efter att ha suttit fångad i mjärden så den var inte så svår att få tag i men den var inte lika lätt att hålla fast den för Lars, så det slutade med att vi fick ro hem tomhänt.

Inte sa väl morfar något, och förresten vi hade inte ens behövt säga att det faktiskt hade varit en stor gädda i mjärden men det berättade vi. Det tråkiga var ju att vi inte fick bevisa vilken stor fisk det hade varit.

Jag och Åke hittade en gång en gädda på en soptipp, det var en porslinsgädda med märket Gustavsberg. Den är relativt stor och ovanlig, jag har då aldrig sett en sådan förut. Den var dessutom alldeles oförstörd. Det var säkert 20 år sedan vi tog rätt på den där och för 2 år sedan tyckte jag att det skulle vara roligt att få veta om det fanns något värde i den.

Jag fotade den och skickade iväg bilden till en antik tidning, 2 dagar senare kommer jag hem från jobbet och hittar gäddan liggandes på golvet i 2 delar. Någon av katterna hade klättrat längst upp på bokhyllan där den låg och puttat ner den i golvet. Jag/vi fick aldrig något svar från tidningen och det kanske vi ska vara tacksamma för.

Ha det gott!

En kommentar

  1. Helena

    ..morfar heter oxå Evert 🙂 Sven-Evert minsann. Och jag har sådan tur att min morfar fortfarande är i livet och kan berätta alla de där sakerna om hur det var förr.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten