Fisk gör sig bäst i vattnet

Det finns ju som ni säkert vet och har hört, en hel del fiskehistorier, vissa sanna, en del med en viss överdrift och andra helt osannolika sagor. Dom man själv vet är sann är ju dom självupplevda.

Min morfars kusin, även han boende i Malå, var en riktig fiskargubbe, han lade ut nät, mjärdar och satt själv och kastade kastspö. Han skröt en hel del om alla fiskar han fått, bland annat om all fin lax han lyckats fånga. Min pappa och någon annan, nu kommer jag inte ihåg vem, blev less på allt surr och tänkte driva lite med honom. Dom köpte en gravad laxbit och hängde fast på hans nät, sen blev han tyst. Aldrig mer fick dom höra om laxarna han fångat.

En annan gång var jag och min kusin därnere vid hans stuga och kastade kastspö, jag fick upp en stor abborre som inte bara såg fin ut, den hade redan ett annat drag på sig. Jag visade stolt upp fisken med draget åt min morfars kusin då vi passerade, jamen det där är ju mitt drag sa gubben och tog igen det. Vilken schysst kille, va?

Nae, jag tyckte nog aldrig riktigt om honom, men det kan man ju förstå.

Numer brukar jag aldrig fiska, det är inget jag äter överhuvudtaget, eller jo förresten, ibland brukar jag köpa en liten burk inlagd sill, så långt kan jag sträcka mig, och sedan lägger man några bitar på en hårdbrö macka, tyvärr brukar det sluta med att burken blir sedan stående i kylskåpet tills man inte längre törs öppna locket för då kan sillarna anfalla och då är det bara att kasta bort den. Varken jag eller Åke är fiskätare, vilket många tycker är konstigt, men så är det bara. När man var liten och morsan ropade att maten var klar och man ropade tillbaka, vad är det för mat? Och hon svarade fisk. Så skrek jag tillbaka -Jag är inte hungrig!

Sen är det lite smålustigt, när man är bortbjuden eller på kurs och lunch ingår så kan man ge sig den på att det är någon typ av fisk, säger man då till att man inte äter fisk så tar dom för givet att man är allergisk. Så var det sist då jag var på en personlig marknadsföringskurs. På avslutningsdagen bjöds det på lunch och det var givetvis fisk. Jag sa till och blev istället serverad en super god biff med stekt potatis och sallad, min bordsgranne lutade sig fram och viskade att hon skulle också ha velat ha det jag åt, för fisken smakade inte så bra men hon var ju trots allt inte allergisk. Nähä, sa jag, men det är inte jag heller, jag tycker bara inte om fisk. Då såg hon lång ut i ansiktet. Så kan det gå, om huvudet är dumt så får kroppen lida (ett av Åkes favorit citat).

Till våra vänners försvar måste jag säga att numer vet dom att vi inte är fiskätare och därför serveras det inte fisk. Men vad som är lite roligt är att i början då man talade om detta så sa allihop, jamen om ni inte äter fisk då ska vi bjuda på det så får ni känna vad gott det är, det smakar inte ens fisk. Nänä, men då kan man ju tycka varför äter man då något som inte smakar precis vad det är istället för att kamouflera smakerna så man tror att fisken är t.ex. kött? Nog om detta, ha en bra dag och ta in solen som är uppe nu, man vet aldrig vad morgondagen bjuder på.