Mopeden och bussen

Läste någons blogg i förrgår och det var en bild på en moped med där. Då kom man ju osökt att tänka på den tiden då man var i moppe åldern, fast min moppe ålder började några år tidigare än vid 15 årsåldern.

Brorsan fick ju en Puch Montana då han fyllde 15. Det var ju inte utan att man blev lite avundsjuk. Han tyckte att jag skulle provköra den och han visade hur man skulle få igång den, växla etc. Så, då hade man lärt sig det men till vilken nytta om man nu var tvungen att vänta 3 år?

Jag väntade tills mina föräldrar och brorsorna åkte upp till stugan och jag hade tjatat mig till att få stanna hemma under viss tillsyn av min bästa kompis föräldrar som bodde i huset bredvid. Sen kom jag på den briljanta idén att vi skulle tjuv låna moppen. Annica fick stå och speja medans jag drog ut moppen från källaren och sedan sprang vi bakom huset där vi kickade igång den och körde iväg och försvann i ett rökmoln.

Våra förehavanden hade gått alla omärkt förbi om det nu inte var så att vi råkade stöta på Olsson, en kille från brorsans klass, som även han var ute och gasade med sin moped. Han körde upp jämsides och vinkade glatt igenkännande till oss. Efter några varv runt mariehem så återvände vi och parkerade moppen där vi tagit den.

På måndagen då jag kom hem från skolan så var brorsan måttligt förtjust. Olsson hade sagt till honom att han sett oss och givetvis trodde han att Sivert hade lånat ut moppen för en provtur, men det stämde ju inte riktigt.

Nåja, mitt intresse för mopeden blev inte mindre utan nästa gång dom åkte bort så gjorde vi om samma procedur med den skillnaden att jag hade förstått att Sivert skulle ha lite koll på moppen den här gången så vi ritade ut på golvet, exakt vart hjulen stod och åt vilket håll m.m., så vi inte skulle åka dit p.g.a. en sån liten bagatell.

Efter den helgens bravader var Sivert fly förbannad och undrade varför jag inte kunde låta bli mopeden. Vaddå sa jag och såg ut som ett frågetecken, hur kunde han ha sett vad vi gjort??? Mjo, vi hade råkat köra punka på bakhjulet så det var kört för oss. Inga försvarstal i världen hjälpte. Sedermera så flyttade moppen upp till stugan och där fick jag köra hur mycket jag ville, till mina föräldrars förtret. Vem vill lyssna på motorljud då man sitter ute och ska ha det trevligt. Jag körde ju runt runt på gräsmattan, helt outröttligt.

Igår kväll fick Åke äntligen igång bussen igen så, Maltträsk here we come! Det såg lite dystert ut ett tag men felet var egentligen en bagatell, en liten stackars sk-t skruv som skulle öppnas, men nu vet vi till nästa gång. Även fast jag har sagt att det ska inte bli en nästa gång.

Nu tänker jag önska er en trevlig midsommar, känns inte som om jag tänker skriva något mer, nu är det städning av buss och packning som gäller. Uppdatering kommer nog på söndag eller måndag. Ha det super bra och kom ihåg att se på draknästet ikväll, då kommer min ’boss’ att vara med.