Headbangers i bussen
Om vi hade haft en fest i bussen med 40 inbjudna, danssugna, headbangers och festen skulle ha pågått fram till morgonsidan, då hade jag kunnat förstå att detta skulle ha kunnat hänt, men inte på det här viset. Vi sitter inne i huset med Anders och Theresé och avnjuter söndagsfrukosten medan bussdäcket sakta men säkert töms på luft genom ett hål som blivit i slangen.
Jennifer kommer inrusade och säger med ett litet flin på läpparna, att det är punka på bussen, jo tjena säger vi alla, det är ingen som tror på henne utan vi tänker att hon hittat på något nytt bus så vi sitter kvar. Men då tar jag mammas mobil och tar ett kort, säger hon och rusar iväg. Hon är tillbaka på en röd sekund med bildbeviset och vi fattar då att hon menat allvar. Det är punka och när vi kommer ut så lutar bussen, betänkligt åt höger medan luften pyser ut från däcket.
Här hade det nu funnits bilder på eländet om jag hade kommit ihåg att ta upp kameran från bussen, men dom kommer senare.
Att få tag i någon däckfirma som har öppet en söndag. Är knappt värt att tänka på men Anders ringer runt lite för att förhöra sig om saken, men ingen vet av något däck eller slang, förutom på en skrot, där han får tipset om Såifa, den enda firman han tror, ska kunna ha däck dimensionen som vi behöver. Den är nämligen mindre är vad som är vanligt idag, och därför lite svårare att få tag i.
Vi bestämmer oss för att vänta till måndagen, för att slippa en dyr akut utryckning, och Åke tänkte prova att laga slangen, med ett repset för cykeldäck. Hålet i slangen är litet men sitter knepigt till, alldeles vid ventilen. Innan däcket är löst, slangen uttagen, hålet lagat och det är dags att sätta tillbaka grejerna så har halva dagen gått. Anders är dessutom lite orolig då det ska dit en ring innan man fyller slangen och den ringen har dödat människor då den helt plötsligt har flugit loss från däcket. Så vi står på behörigt avstånd och han sätter fast munstycket till kompressorn med en skruvmejsel.
Sju kilo luft ska in i däcket och med ett kilo kvar så sprätter det till och luften pyser ut igen. Lappen höll inte för trycket så det är bara att lämna det som det ser ut.
Stiger upp halvsju på måndagsmorgonen, kokar kaffe och lånar sedan Anders pickup och åker in på Såifa. Det är drygt 2,5 mil dit. Jo dom har slang men det skulle ta några timmar för killen var ensam där och hade en del annat som också skulle göras. Men när han får höra att vi ska åka ända upp till Umeå och slangen är det enda som står i vägen så ska han försöka skynda på lite. Vi åker tillbaka till Järlåsa, fixar frukost och får upp Jennifer från sängen. Han ringer vid elvatiden och då är det klart att hämtas.
Trädgårdssällskapet, som våra grannar kallar sig, skickar ett sms via Jan A, och undrar vad som hänt, någon har läst det lilla jag skrev efter händelsen och det väckte väl en del frågor. Jag skickar bilden som Jennifer tog och skrev att det var punka men att ingen lyft på ögonbrynen då detta hände, han svarade, ingen är förvånad. Jag hade också skickat ett sms till chefen, med samma bild och där jag skrev att det är ju det jag sagt hela tiden, ingenting får vara tvärenkelt och smärtfritt. Hon ringde upp och sa att hon skrattat då hon fick sms:et och det är klart, vad skulle man annars göra?
Vi säger i alla fall, att vi hade tur trots allt, vi hade ju kunnat stå någonstans efter vägen, det hade kunnat pysa ut under natten och då hade även ytterdäcket kunnat skurits sönder av fälgen, nä som sagt, allt hade kunnat se annorlunda ut.
Halvtvå hade vi packat ihop våra saker, Åke har fått däcket på plats och vi kunde starta upp bussen och bege oss hemåt. Vi landade i Umeå 22,15, lämpligt trötta och sluta i ryggar och bak. Sov gott hela natten och hade gärna sovit 3 timmar till men så roligt får vi inte ha det.
Nu är det en ny arbetsdag men det är tur att veckan blir lite kortare än normalt. Ha det bra!
Senaste kommentarerna