Håltagning

 

I fredags var det lite hektiskt. Först hade jag inne min blogg om lasarettsparkeringen, på väg ut till jobbet så ringde Elin, från Vk och undrade om hon fick göra en kortare intervju, angående just denna blogg. Och det fick hon göra. Sen bestämdes det att vi skulle träffas uppe på lasarettet för korttagningen men innan dess hade jag lovat att hämta upp Jennifer från skolan för håltagning i öronen. Avslutade sedan fredagen med att hämta upp Kerstin och Janne som kom hem från Mallorca, dom hade bara haft det bra där.
 
Jennifer tog hål för 2 år sedan men efter första hålet bangade hon ut så det bidde bara ett hål, när det sedan var dags att byta örhängen så ville hon inte vara med längre utan lät det växa igen. Nu hade hon då morskat upp sig och ville prova på igen. Det gick bara bra och nu hörs det knappt att kännas av. Jag erbjöd henne en slant om jag skulle få ta hålen istället, men se det var inte populärt.
 
Jag kom ihåg mina första hål som jag gjorde på Gusti Walters. man hade hört att dom sköt hålen med en pistol, och självfallet så trodde man ju då att dom ställde upp en mot väggen, siktade från 2 meters avstånd och sköt rätt igenom öronen. Vilken tur att det inte var riktigt på det viset det gick till. Vid 15 årsålder gick jag tillbaka dit och ville göra 2 hål till, efter ännu ett tag skulle jag utöka antalet hål igen, men då var det stopp, det ville dom inte. Då gick jag hem och gjorde 3 egna hål med en inte alltför ren stoppnål och en isbit bakom örat. Det gick det med. Men jag rekommenderar inte någon att göra så, det finns trots allt en viss infektionsrisk och det är inte värt mödan.
 
När så Theresé var liten och vi bodde på mariehem, så hade vi en liten fest, hemma. Liten kan man ju kalla den då det bara var jag, Åke och Tex. Tex är en gammal (gammal i bägge bemärkelserna :D) kompis till Åke och hur det nu bekom sig så blev det snack om att göra hål i öronen. Äsch, tyckte Tex, det är väl ingenting. Vi letade fram en stoppnål och örhängen och sedan började håltagningen. I vilken ordningsföljd det blev, kommer jag inte ihåg, men Åke fick sig sitt första hål och Tex stack inte bara hål i sitt öra utan han körde även nålen genom tummen då han tryckte igenom nålen. Det blev en smärre blodutgjutelse där. Han gjorde dessutom om sitt hål, då det första blev alldeles för snett.
 
Han fick låna ett örhänge av mig och om jag inte minns alldeles fel så var det en pärla med en liten kedja där det hängde en blomma eller en stjärna, alltså inte ett örhänge som jag tror att en kille väljer i första hand. Det var inte det enda han fick, hans dåvarande tjej skällde ut honom dagen efter och hon undrade vad i hela h-vete han hade gjort. Men han behöll hålet och det gjorde även Åke, som en tid efter detta, gjorde sig ännu ett till hål i örat. Så kan det gå. Ha en mysig dag i regnet, jag tror att jag ska tända ett ljus på jobbet, förutsatt att det är lite halvmörkt sådär, när jag kommer dit.
Etiketter: , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Theresé Hällsten

    …och vart är mina hål tagna…? Eller ja, det första paret, jo på Gusti Walters… Men jag bangade inte, och mina första par örhängen efter läkplopparna var en sån hyska med två små nappar hängande i varje öra. (Ja, det var inne med sånt då ju) …sen har det ju utökats med hål… Sammanlagt fem med pistol och fyra med en gigantisk, bränd, stoppnål. (För att inte tala om den i tungan *skratta*) Där ligger du i lä morsan! =P

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Theresé Hällsten (2009-10-07 07:50)
    Mjae, i tungan skulle jag aldrig göra hål, hugaligen. Det får räcka med dom jag har.

    Napparna kommer jag ihåg, nu då du säger det, sen var det väl inne med troll också? Vad jennifer har tänkt hänga i öronen vet jag inte än, hon lät lite sugen på min och pappas skiftnyckel, men kom på att det var så långt till Rättvik att hon nog väljer något annat.

  3. Ingemar Wahlström

    Ja, anpassningar är något individuellt. Och många jobbar för att klara sig utan. Om du t ex besöker affären ”Sista utposten” i Kittelfjäll kan du aldrig ana att ägaren har en hög ryggmärgsskada – det finns inga anpassningar alls, tror jag.

Lämna ett svar till Lisbet Olofsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten