Kontorskatter inte råttor

Nu har vi flyttat kontoret hem till Annikas villa igen, så nu är vi tillbaka på ruta ett. Hon hade kontoret där då jag jobbade hos henne för första gången.

Jag delar mitt kontorsrum med 2 helvilda kattungar. Annika var borta igår men ringde och gav vissa direktiv, jag sa åt henne att katterna var som galna. Ja, sa hon, dom får inte vara på skrivbordet och inte på stolarna, dom fattar om du säger åt dom….Jo tjena, säger jag.

Mitt skrivbord står vid en fönsterglugg in mot köket och där hoppar dom upp i en väldans fart sen studsar dom ner på mitt skrivbord, jag vet inte hur många gånger jag lyfte undan dom, sedan for dom upp på min stol för att vässa klorna, jag lyfte bort dom och så fort jag vände ryggen till så satt dom där igen, det spelade heller ingen roll om jag satt i stolen, dom hoppade ändå upp på huvudstödet.

Den enda gången dom lyssnade på mig var då jag hytte med fingret, stirrade dom i ögonen och sa NEJ! Då sänkte dom huvudet lite och väntade tills jag tittade bort, då var dom där igen.

Jag tog en katt och lade den (jag vet inte vem som är vem) i mitt armveck, med ryggen nedåt, som man håller en baby, för att se vad den skulle göra, jag håller Enya på det viset och det tycker hon om, men inte Eloise. Jag var ju inte säker på om den här skulle börja klösas eller om den skulle kapitulera…den somnade och låg där och kurrade som bara den. När jag sedan lyfte ner den på soffan bakom mig, så där lite försiktigt, så skulle den nödvänigt upp i min famn igen så den använde mitt ben som klösbräda, skönt! Här kommer några bilder på en av dom:

Ha en fin dag!