Surprise…or not
Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.
En hel och fin turbin
Tre stoppade korvar med 12 glas i
Och så här såg dom ut när dom packades upp
Sex glas av tolv var hela, resten var glaskross.
Jag skulle aldrig ha sagt något om att hon skulle krossa dom innan hon packade ner dom. Jaja, sex glas är ju bättre än inga 🙂
Låg och tänkte på en Gösta imorse. Ni vet, spindeln. Jag hade som sagt var spindelfobi för flera år sedan, en panisk skräck för dessa kräk med åtta låååånga ben. I stugan fanns eller finns det fortfarande en sagolik flora av spindel arter så jag tyckte att det var en riktigt plåga att komma dit tidigare. Man hukade då man klev in genom dörren i tron att det skulle hoppa ner något stort och läskigt i skallen.
En sommar så passade Åke på att ta en liten tupplur i soffan, själv pysslade jag väl på med något, gick runt och kikade ut genom fönstren. Kom till ett av alla fönster med sjöutsikt och stod och gluttade då mina ögon fastnade på den absolut största spindel jag någonsin sett. En stor, kraftig, slemmig sak med en svart kropp och bruna slemmiga ben. Jag höll på dö.
ÅKE, ropade jag högt och backade bakåt in i rummet. Han satt sig upp i soffan och undrade vad all uppståndelse kom ifrån. Kolla in spindeln i fönstret sa jag. Han klev upp, gick fram dit, kliade sig i skallen och sa: Ha, den där, det är ju en leksaks spindel.
Han trodde att jag lagt dit en låtsas sak för att skrämma honom, då fattar ni storleken av det djuret. Plötsligt rörde den på sig och då backade även Åke. Han tog en biljardkö som låg närmast till hands och skulle trycka fast den i fönsterposten, spindeln hoppar ner på golvet, gör ett racervarv på parketten, flyger upp på väggen på väg upp mot fönstret igen och tyvärr…för den spindeln slutade livet just där och då. Jag är ledsen men på den tiden fixade jag inte att ens att bära ut en spindel, bara vetskapen om att den skulle kunna komma in igen gjorde mig kallsvettig.
Jag ringde sedan till min allvetande farmor som slog i hennes faktaböcker och hittade där en spindel som stämde in på beskrivningen, vad den nu heter kommer jag inte ihåg men det var Sveriges största spindel art och det var väl så j-ka typiskt att den skulle dyka upp just hemma hos oss. Jag har aldrig mer sett en likadan sådan spindel och lika glad för det är jag men gladast är nog spindeln.
Ha en bra lördag!
Senaste kommentarerna