What the *beep*

Körde runt västerslätt för att visa Theresé avverkningen ned mot tvärån igår och jag sa att jag inte hade sett det där eller att jag inte ens visste om att dom skulle ta bort träden, förrän jag passerade där förra fredagen.

Ja sa Niccolina, då vet jag precis hur du lät, mamma. (Till saken hör att jag satt ensammen i bilen).

-What the *beep* har dom gjort här då???

Haha, vaddå what the *beep, frågade jag, fast egentligen, innerst inne och om jag tänker efter ordentligt så sa jag säkert något liknande, ibland talar jag högt för mig själv, och *beepet* är ju som ni förstår, ett censurerat ord för en svordom.

Etiketter: , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Det är bra att du håller bloggen barnvänlig *skrattar* det borde jag också försöka tänka på.. men jag har faktiskt märkt att jag svär mindre numera 😀 Både i skrift och i tal haha… Ha en skön kväll! //H

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-02-27 16:31)
    Så är det, men samtidigt vill man gärna (åtminstone jag) skriva precis som orden kommer ur munnen, men sen när man skriva ner dom här så får man verkligen tänka efter…ibland. Ha en fin lördagskväll, du med!

  3. Linnéa Olsén

    Ha, ha!!
    Så där låter jag åxå hemma.
    Sen kommer jag på mig själv med att använda mer ”gammeldags” svärord.
    Som ” För bövelen”, ”Ta mig tusan”, ”Rackarns”.

    Vad gör man inte för sina småtroll:-)

  4. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Linnéa Olsén (2010-02-27 17:03)
    Jag gör precis likadant, fan ligger nära till hands och ofta börjar jag men avslutar med ffffnnnnnnnn, låter åtminstone lite bättre, eller nog var det väl ändå själva…sen fullföljer man inte meningen, jag tror att alla fattar vad jag tänkt i alla fall. Ha en trevlig lördag!

Lämna ett svar till Helena Nilsson Springare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten