Man kan få åt nerverna

Detta lilla T, har orsakat en hel del huvudbry, i flera års tid, men nu…äntligen, ska vi slippa detta bekymmer.

Vi fick, för snart 25 år sedan, en Hokus Pokus stol, av mina föräldrar som Theresé skulle få använda vid matbordet. Det är en ovanligare modell, den är större än den "vanliga" och har ett medföljande bord som man kan ta loss om man vill.

T:eet ska ju sitta monterat så att barnet inte trillar ut där man har benen, och T:eet satt där även då Niccolina fick ta över stolen. Fram till den dagen då hon fixade att kliva upp och ner i den själv, då skruvade jag bort den delen och lade det på ett säkert ställe…trodde jag.

När hon så hade vuxit ifrån stolen så ville jag sälja den, vi annonserade ut den, sen efter att vi gjort det så skulle jag montera ihop eländet och då var t:eet borta. Vi har vänt upp och ner på hela lägenheten, men grejen gick inte att uppbringa. Stolen förblev osåld.

För några år sedan var det hit elektriker och uppdaterade våra proppskåp samt bytte ut alla eluttag. På grund av detta så var vi tvugna att dra ut alla möbler från väggarna. Under Niccolinas bokhylla, som har ett påbyggt hörn, längst in, längst ner och längst bort, så låg t:eet. But why???

Niccolina måste ha använt det till någon lek och sedan har den hamnat på golvet och åkt dit under, ja jag vet inte, den låg då där i alla fall.

Jag hade då samlat ihop alla delar till stolen som numer står i skrubben, och där trodde jag då, mitt spån, att t:eet också låg. Nu tyckte jag efter ett tag att det återigen var dags att annonsera ut stolen. Jag tvättar upp den och ska montera ihop den men vad tror ni saknas? Jo, T:eet. Då höll jag på att ge upp. Stolen har nu stått i skrubben i flera år, och i förrgår, i jakten på ett kvitto, så gick jag igenom en hög med papper i ett skåp i köket, och vad i hela h- – –  ligger under högen. Jo, det fördömda t:eet.