Organdonation

Nu har vi testat äggtoddy, riktigt gott men nog är det en sockerbomb alltid. Bäst jag skriver att det var igår och inte nu på morgonen, kan ju missuppfattas annars.

Vi kom in på ämnet om organdonation av någon anledning, jag vet faktiskt inte varför. Jag tycker att dom skulle ha det precis som i Madicken, man fick skriva under, få betalt och efter sin död så får dom forska på din kropp.
 
Nu har vi skrivit på och skickat in våra val, (gjordes för flera år sedan) och jag donerar mina organ efter min död. Tveklöst, jag tänker att om jag kan acceptera och ta emot organ, om jag en dag skulle behöva det så kan jag också ställa upp och skänka mina organ den dagen jag inte är i behov av dom längre. Men, tyvärr, och jag vet inte hur jag egentligen har tänkt, så vill jag inte skänka min kropp till forskning och där har jag alltså tackat nej, till just det.
 
Jag förstår ju att det egentligen är ganska viktigt att dom får forska på människor, men just här och nu så bär det emot. Tänk då om dom kunde locka med något, skulle det vara så oävet? Det behövde inte röra sig om stora pengar men man kunde få välja, en upplevelse för familjen, en slant på ett fondsparande till efterlevande, eller en liten slant på banken.
 
Tänk er dom hemlösa eller alla som inte har det så gott ställt men som gärna hade velat ge sina närmaste något att komma ihåg dom för. Då skulle väl en upplevelse vara ett bra val. Nu fattar jag att en sån här grej skulle skapa rubriker, omtalanden, många för och många emot, hur man kan sälja sin kropp, att några kanske skulle känna sig tvingade att göra det för att det var det enda sättet att få ge något osv. Men det finns väl ingenting som alla är överens om eller som alla villigt går med på. Detta skulle ju vara frivilligt i alla fall, vill man så vill man och fixar man det inte så struntar man i det.
 
Ja vilka diskussioner vi har på lördagskvällarna, men hade vi inte det så hade jag inte heller något att skriva om. Nu ska jag förbereda frukosten, det är ju Amazing race på tv:n om en liten stund. Ha en fin dag!
 
 
Etiketter: , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Elmar Friesli

    Hej Maria! Stor respekt och högaktning att ni skickade in donationskort!
    Personligen tycker jag att det är en diskriminering mot svenska folket att så många människor måste avvakta tills en annan människa i detta land eller utomlands dör för att man kan rädda ett människoliv i Sverige.
    Finns det verkligen en äkta och ärlig vilja och strävan för att förebygga, hjälpa och rädda, så måste i första hand ett människoliv prioriteras, oavsett ålder och kön, alla absolut alla resurser måste utnyttjas. Varken prestige, makt, pengar, politik eller religion får vara ett hinder.

Lämna ett svar till Elmar Friesli Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten