Long time ago

Så här såg jag ut då jag var liten:

Och detta är Åke, då han låg på BB:

En kompis till Nicco stod och tittade på dessa bilder som vi har stående i bokhyllan, hon har stått och tittat på dom vid två olika tillfällen och varit lika förvånad och undrat över vid vilket sekel korten har varit ifrån. Speciellt det med Åke då, att dom hade munskydd och så, det kunde hon inte riktigt smälta.

Det var lite annorlunda tider då, jämfört med idag, då du helst ska ut genom dörren och åka hem så fort du bara kan efter födseln, ingen pardon.

Pratade med Theresé igår och hon berättade om alla kurser man kan gå, inför att man ska bli förälder. Är det inte profylax så är det försäkringar, amning, livet efter födseln osv. Det enda jag kände igen var profylaxkursen som inte gav ett dugg…inte för mig i alla fall. Jag sa till Theresé att det där med andningen, det löser sig nog när du väl ligger där. Hon berättade dessutom att just profylaxen kunde man gå på privat och betala 2000:- för, men aldrig säger jag, att man skulle betala för det. Men tydligen finns det dom som är desperat och faller till föga.

Huvudsaken och det viktigaste av allt är väl att man själv vet vad eller hur man vill ha det. Visst är det svårt när man ska föda första gången, då har du inget att relatera till annat än till andras historier som nästan aldrig kan jämföras med ens egna, alla är vi ju olika. Det enda man vet helt säkert är att man inte kommer att missa när det är dags, för det känner man otvivelaktigt, men man vet också av vilken anledning det gör ont. Och det är alltid en tröst, plus att man vet att det faktiskt, bara, är under en kortare period. Nog om detta.

Åke är och hjälper Brälla idag, det har kommit hem en container från USA som ska lossas. Innehållet i den är tveklöst, två-tre bilar och sedan kan det vara en del småkrafs. Det brukar ta sin tid att tömma containrarna men dom är aldrig ensamma, det brukar vara många på plats som är villiga att hjälpa till.
 
Själv ska jag sitta ute oavsett om det blåser eller inte, man blir ju knäpp av att sitta inne hela tiden. Kerstin Och Janne ser ut att ha kommit hem, det lyste i alla fall i fönstret igår kväll så det är bara att önska dom välkommen hem till ett snöfriare Umeå, än det var då dom åkte.
 
Ni får ha en fin lördag!
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Så liten du var 🙂 Det är ju helt otroligt egentligen att alla föds så där små 😀
    och det är sant som du säger.. idag är ju föda barn (den mest naturliga sak i världen) en hel jäkla industri där folk tjänar massor med pengar.. knasigt!

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-04-24 09:38)
    Those where the days 🙂
    Så där liten är man ju bara en kort stund i livet och inte har man några minnen från den heller. Men å andra sidan, äta, sova, grina och skratta, kanske inte är så mycket att komma ihåg. Barndomen däremot, då man kommit sig upp lite i åldern, är ju en riktig guldgruva med minnen och historier man kan berätta. Ha en fin lördag!

Lämna ett svar till Maria Lundmark Hällsten Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.